Rätten att vara anonym.

Fick en kommentar från Jessicadet här inlägget som jag tänkte besvara i ett inlägg, för jag tycker det är en relevant frågeställning.

Jag hakade mest upp mig på att han drar repliken ”det inte var det yttrandefriheten var till för” i samband med kränkningar på nätet. Sen när har kränkningar/mobbing/whatnot med rätten att yttra sina åsikter att göra? (Eller missade jag nånting?)

Jag håller med om att det inte finns någon given rättighet att kränka folk. Grova kränkningar, hot och mobbing bör vara förbjudna enligt lag, eftersom de ju är att direkt skada en annan människa. Här är det viktigt att belysa ”grova”, för jag tycker att folk kan ha en tendens att polisanmäla folk över sjukt töntiga saker ibland.

Men när det gäller debatten om nätanonymitet är läget ett annat, för här handlar det inte om rätten att kränka andra utan primärt om rätten att vara anonym. Internet har blivit ett viktigt demokratiskt verktyg, information kan spridas i ett rasande tempo, åsikter delas och diskuteras och man kan organisera sig i grupper smidigt. En stor del av internets funktion när det gäller detta är att folk kan vara anonyma: man kan helt enkelt uttrycka åsikter man kanske inte skulle våga yttra annars, vilket leder till ett ypperligt klimat när det gäller röjande av hemlig information rörande myndigheter och politiker. Idag har vi ett läge där vi rör oss mer och mer mot en total informations- och åsiktsfrihet, inte bara lagligt utan även socialt, och det är fantastiskt.

Det vore tråkigt om internetmobbing användes som argument för att inskränka detta. Visserligen är internetmobbing tråkigt, men det är verkligen ingenting  jämförelse med vilken utveckling vi kan behöva avstå från om man på grund av denna avskaffar rätten att vara anonym på internet. I jämförelse med det så tycker jag att kommentarer kring Anton Abeles haka är ganska försumbara.

2 reaktioner till “Rätten att vara anonym.”

  1. Bra synpunkter förvisso, men jag tror du kanske missförstod mig i det jag skrev? Jag menade snarare att yttrandefriheten berör just åsikter och vår rättighet att ha dem, medan kränkningar handlar om något heeelt annat. Att Jessica är ”en fet kossa som borde gå och hänga sig”, är ju en typ av åsikt som inte regleras av yttrandefriheten utan lagen om ärekränkning. Sen läste jag ju aldrig hela artikeln, och han kanske syftade på något helt annat gällande kränkningar på nätet. Om så är fallet: glöm allt jag sa.
    🙂

    1. Det jag menar är att det i en perfekt värld vore fint om inget utsattes för kränkningar, men att det nog är ett gissel man får ta om man vill ha total yttrandefrihet. Plus att åsiktsfriheten ska skydda alla åsikter, inte bara de politiska. Om man väljer ut vilka åsikter som skyddas av yttrandefriheter så sitter man plötsligt i en knepig situation rörande bedömningar, och godtycklighet är typ det värsta som finns för demokrati.

      Däremot finns det andra lagar som reglerar kränkningar, och som ibland kan gå ”över” yttrandefriheten, typ när det rör sig om yttranden som allvarligt skadar en person/uppvigling till brott mot person. Men i grunden så måste alla åsikter betraktas som lika skyddade av yttrandefriheten.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *