Med anledning av händelserna är Malmö är det många som har uttalat sig om att de som demonstrerade får skylla sig själva för att de blev utsatta för polisens våld. Tydligen så är det skäl för att bli överriden eller slagen av poliser att till exempel skrika, att kasta något, att stå bredvid någon som kastat något, att vara maskerad, att stå bredvid någon som är maskerad eller kanske att vara en person som skulle kunna misstänkas för att vara ”extremist” alternativt stå bredvid en sådan. Kort sagt; att befinna sig på en antifascistisk demonstration, eftersom sådana situationer oundvikligen uppkommer på en sådan.
Jag tycker mig så att säga känna igen denna mentalitet från en annan grej, nämligen mäns våldsutövning och sexuella övergrepp. Män har en tendens att tycka att om de blir ”provocerade” så har de rätt att använda våld eller hot om våld och då kan de gå på i princip hur hårt som helst. Det räcker med ett första berättigade. Och vad mer; eftersom alla vet att det är såhär det fungerar så anses det vara upp till offret att skydda sig genom att inte ge dem den där ursprungliga anledningen. Men, det är klart att den som har en sådan inställning inte drar sig för att leta anledningar. Ibland kanske det är så kallat ”hotfull stämning”, och detta kan vara skäl nog.
Det finns också ett begrepp folk slänger sig med och det är ”fredliga”. Det pratas om att demonstranter är ”fredliga” i motsats till våldsamma då, får en anta. Jag förstår inte riktigt vad som menas med detta. Om en med fredlig menar en person som inte initierar våldshandlingar så an även en sådan nödgas att bruka våld i vissa situationer, till exempel som när polisen attackerar en demonstration. En rörelse kan vara fredlig i betydelsen att en inte vill bygga sin politik på våld, men i vissa situationer känna sig manade att protestera mot ett hot, till exempel fascism eller nazism. Det går inte att ta detta ur sin kontext och dela upp folk i ”fredliga” och ”våldsamma”. De flesta är beredda att bruka våld i vissa situationer, på samma sätt som de flesta inte tycker att det är soft att ge sig in i våldsamma situationer.
Jag har aldrig brukat våld i ett demonstrationssammanhang, däremot har jag gått dit och varit beredd på det. Jag har maskerat mig eftersom jag vet att nazister tar bilder. Jag har klätt mig i svarta kläder för att smälta in i en massa. Detta för att jag vet polisen inte är där för att skydda min rätt att säga min åsikt, utan nazisternas. Jag vet att det kan komma att användas våld emot mig, men det är inte för att jag är våldsam utan för att det används våld emot människor som utnyttjar sin så kallade yttrandefrihet och demonstrationsfrihet i detta syfte.
Jag har inte varit någon exemplarisk demonstrant. Jag har inte alltid gjort som polisen sagt det första som hänt. Det är för att jag tycker att det är viktigare att göra motstånd mot fascism än att värna deras så kallade ”yttrandefrihet”. Jag har förstått att polisen inte delar min åsikt i denna fråga och det bekymrar mig föga. Men den som tycker att demokratiska rättigheter är viktiga borde i minst samma grad försvara min rätt att befinna mig på en plats utan att bli attackerad av polisen själv.
Jag antar att många skulle tycka att en i och med detta gör sig förtjänt av våld. Jag undrar lite vilket demokratibegrepp en människa som resonerar så lutar sig mot. För jag tänker att regeln borde vara att människor anses oskyldiga tills dess att brott bevisats, men i sådana sammanhang kan en tydligen bli straffad endast för att befinna sig på platsen, på en plats där det antas kunna finnas människor som skulle kunna planera att begå ett brott. Det räcker med att ha vissa attribut som flyktigt förknippas med våldsamhet, det räcker med att stå bredvid någon som har sådana attribut, det räcker med att vara på en plats där människor med sådana attribut skulle kunna tänkas befinna sig. Om en går till en demonstration och vet att det är såhär det fungerar, då är det klart en också själv håller en högre nivå av beredskap. Det står mellan det och att stanna hemma, och att stanna hemma för att en är för rädd för att demonstrera låter inte särskilt demokratiskt.
Sluta prata om att ni är ”emot våld”. Det är ett fullkomligt platt och meningslöst uttalande. Det betyder absolut ingenting om det inte definieras och sätts in i en kontext. Om en i ett sådant här sammanhang snackar om att en är ”emot våld” och varken åsyftar polisen, som ju faktiskt skadat flera personer, eller de nazister som tilläts hålla möte för sin vidriga ideologi utan menar de antifascister som blev skadade för att de höll en demonstration mot ett fascistiskt parti, då bidrar en bara till ett samtal där skulden alltid hamnar på antifascisterna. Vad tror ni själva detta leder till? Jag förstår varför avståndstagandet lockar, men jag tycker också att en måste se på vilka premisser och på vems bekostnad detta sker.
Idealet är att en ska vara en gullig och snäll demonstrant, en som får dit för att ”ta ställning”, men håller käft, som gör precis som snuten säger och som bara skyller på sig själv om den bli skadad, som uppdaterar bekymrat på ~*sociala medier*~ om de andra demonstranterna som minsann ANVÄNDE VÅLD eller i alla fall såg ut som att de kanske skulle kunna använda våld, Som läxar upp andra demonstranter om att ”nazister minsann också har yttrandefrihet” (har sett detta sker flera ggr), som är tacksam när snuten tar till våld eftersom de ÄLSKAR DEMOKRATIN SÅ JÄVLA MYCKET. Det är en sådan demonstrant de vill att en ska vara, och det beror på att en sådan demonstrant inte utgör något hot mot den etablerade ordningen. Och av just det skälet så tycker jag inte att jag eller någon annan ska vara en sådan demonstrant.
Håller med delvis. Har inte mycket förtroende för poliser som tar till med övervåld i tid och otid. De borde helt klart bli av med sina jobb och åtalas. Men demonstranter som tar med sig vapen till en demo är i mina ögon lika vidriga som poliserna då man helt klart planerat för att eventuellt använda sig av vapnet (kniv, frätande ammoniak eller vad det nu kan vara) vilket känns väldigt beräknande och långt ifrån oskyldigt.
Nu tycker jag inte att polisen har rätt att köra på eller rida över någon oavsett men jag tycker att det är otäckt att så många verkar försvara dessa människor. Både polisens och de som tar med sig vapen borde åtalas enligt mig.
Tycker definitivt att man har rätt att försvara sig men om bär med sig vapen känns det mer som om man vill starta bråk med polisen än visa att man inte tolererar rasism eller vad det nu är man demonstrerar emot vilket bara flyttar fokus till bråkmakarna istället.
Om en går på en demo och blir utsatt för våld, så är det inte konstigt att vilja beskydda sig. Med samma resonemang kan en fördöma polisens vapen som de ju alltid bär med sig, det är ju onekligen en fråga om förberedelse för våld, inte sant?
Om polisen förlorar sin auktoritet så är det kört. DÅ kommer vi få se blod, spannvis av det. Det är varken konstigt eller olämpligt att de visar var skåpet ska stå när folkmassor brusar upp (även det självklart ska hållas på rimliga nivåer).
Samtidigt har demonstranter skyldigheter om de vill kalla sig själva fredliga. Det handlar först och främst om att sluta maskera sig. Det var faktiskt sanslöst många i Malmö som inte ville visa sina ansikten, och att dyka upp så där som att de har något att dölja kan också klassas som en förberedelse för våld. Om demonstranter inte kan stå för vilka de är så ska de inte demonstrera överhuvudtaget.
Tack för sina åsikter, som du ser så har jag redan bemött många av dina argument i inlägget du kommenterar.
Du har dock fel och förtjänar att höra det med samma elitiska ton som du själv konstant tar dig till. Och nej dock, det är inte liberal fascism oavsett hur många opportunistreaktionära radikaltwittrare som följer dig, det är sunt folkvett. Fascism är att arbeta aktivt för att förstöra demokratiska värden, och det är du duktig på Fanny. Adjö. 🙂
Lycka till med att övertyga någon med dessa fenomenala argument.
De flesta av oss är redan med på Linns tåg. (I övrigt är det många som pratar om övervåld från polisens sida, tycker snarare att det rör sig om ett initialt våld från stenvänstern i detta fall. Och att människor som ”inte gjort något” blir drabbade är rent skitsnack – området kring poliserna får ju ändå ses som extremt, man kan alltid backa 15 meter och skrika där istället) Verkar ha gått någon form av inflation i hur man ser på våld mot poliser – det är ju helt sjukt vad de står ut med.
Är ju många som vaknar upp och inser att polisen inte skyddar deras intressen nu. Autonoma grupperingar har växt mycket och som du ser så mobiliseras många i kampen emot nazism. Tråkigt att det finns ni som inte tycker det är viktigt. Hur som helst: du snackar om att stenkastarvänstern initierat våld, har du någon grund för dessa slutsatser eller är det bara något du dragit ur röven?
Det är ju intressen de skyddar – Våld är inte okej. Kampen mot nazism är väldigt viktigt men du kan ju inte legitimera våld mot polisenheter med detta. Det finns inget som rättfärdigar att man kastar en sten mot en polis som gör sitt jobb. Inte heller att man står och spottar på en polis som står och arbetar för en lag. Har grunder.
”Intressen de skyddar”. Ja, de skyddar nazisters intressen. Ser inte varför jag skulle ha respekt för dem för att det är ”lag”. Att det är deras ”jobb” eller ”lag” berättigar ingenting.
”Att det är deras ”jobb” eller ”lag” berättigar ingenting.”
Så du är emot en utav de största grundpelarna i demokratin och rättsäkerheten? Blir polisen tillkallad till t ex en politisk demonstration så MÅSTE dom åsidosätta sina egna persnliga åsikter OCH vara beredd på att skydda även eventuella meningsmotståndare. Jag personligen hade INTE klarat av det en längre tid kan jag säga (hade troligtvis sagt upp mig ganska omgående)! Om du hävdar som du gör att deras jobb eller lag berättigar ingenting… gå då till själva källan, dvs de politiker som lagsftitat om dessa saker istället för att ”hamra ner” på vanliga människor (för polisen ÄR vanliga männsikor, IMO). Ska avsluta med att säga följande: Jag är EMOT våld för våld har aldrig löst någonting på ett bra sätt och kommer aldrig göra det heller (exkluderar DIREKT självförsvar dock).
Fast de har ju valt att syssla med detta, de har valt att utbilda sig och vara yrkesverksamma som poliser. Klart de kan lastas för det moraliskt.
Tack för svar, Fanny!
Fanny citat:
”Fast de har ju valt att syssla med detta, de har valt att utbilda sig och vara yrkesverksamma som poliser. Klart de kan lastas för det moraliskt.”
Det är lite lite det jag menar med följande stycke i min kommentar:
”Jag personligen hade INTE klarat av det en längre tid kan jag säga (hade troligtvis sagt upp mig ganska omgående)! ”
Sen en helt annan fråga (eller kanske inte). Din blogg har en underrubrik – ”kom i kontakt med ditt inre hat”. Min fråga är helt enkelt.. ser du några faror med att aktivt söka hat inom dig själv? Jag känner det att jag har hatat tillräckligt i mitt liv för det har endast tagit FÖR mycket energi från mig så vill liksom jämföra mellan dig och mig om det går för sig för din del och se om det finns några stora avvikelser ang hur vi ser på hat 🙂
Fast du argumenterade ju för polisen?
Har skrivit rätt mkt om om, specifikt manshat. Ta och sök vettja.
”Fast du argumenterade ju för polisen?”
Pä sätt och vis, ja! Ma kan säga att jag har dubbla känslor för dom!
”Har skrivit rätt mkt om om, specifikt manshat. Ta och sök vettja.”
Absolut – har hittills bara spånat igenom din blogg i all stress här så när jag får tid över så ska jag göra en riktig djupdykning i din blogg! Jag hittade också hat-tråden på flashback om dig… för några minuter övervägde jag att skriva något där men jag ansåg att det var hopplöst mer eller mindre då jag troligen skulle fått hela ”vargflocken” efter mig. Förutom tråden om min vän Berny Pålsson så skriver jag också extremt sällan i andra trådar då jag anser att flashback flippar ur så jäkla enkelt och att fel personer blir bannade med mera. Anyway… jag återkommer i framtiden med konkreta och relevanta frågor! MVH
Blev förvirrad då du inte tycks driva ngn linje i frågan, lite svårt att respondera då.
”Blev förvirrad då du inte tycks driva ngn linje i frågan, lite svårt att respondera då.”
Jag förstår det. Det finns en ”enkel förklaring” till det. Jag har normalt sett 4-5 ”linjer”/tankar i huvudet samtidigt där alla har samma prioritet TILLS jag hittar den ultimata/perfekta s a s!
”Om polisen förlorar sin auktoritet så är det kört. DÅ kommer vi få se blod, spannvis av det. Det är varken konstigt eller olämpligt att de visar var skåpet ska stå när folkmassor brusar upp (även det självklart ska hållas på rimliga nivåer).”
Förlorar sin ”auktoritet”? Vad i helvete pladdrar du om? Du låter som de där som försvarade polisen i amerikanska södern när de gav sig på medborgarrättsrörelsen: ”när negrerna tappat respekt för polisen då är undergången nära!”. Okej vart exakt går gränsen till ”rimliga” nivåer?
För övrigt är ditt argument obegripligt. De som utövar våldsmonopolet är de som har ansvaret att rättfärdiga sig inför medborgarna.
Jag visste inte att rättsstaten upphör om en person är maskerad, men man lär sig nya saker varje dag.
Nej, jag tänker inte sluta säga att jag är ”mot våld”. (Ja, jag fattar att du skiter i det.) Det innebär, för min personliga del, att jag också är mot övervåld från polisen, något som jag tror ligger nära i de situationer du beskriver i det här inlägget, och som jag misstänker att man har dåliga rutiner för att hantera inom både polis och militär. För att man skall få bukt med sådana tendenser (tendenser att ta till de vapen man har bara för att man har dem) måste man inom organisationen erkänna att de finns, och det tycker jag att det verkar som om man varit dålig på. Man har liksom antagit att alla är något slags ”Bra Människor” bara för att de passerat inträdesprovet till polishögskolan/militären. Och så är det ju inte; även ”bra” människor beter sig mindre bra i pressade situationer om de inte är väl tränade för att hantera andras och sina egna känslor. (Att känna sig hotad, t.ex., är ju faktiskt en känsla, som har mer eller mindre verklighetsstöd. Att känna sig hotad när någonförsöker brotta ned en är helt adekvat, att känna sg hotad för att någon ropar slagord eller folk samlas i stora hopar är inte nödvändigvis adekvat.)
När jag läser din text får jag dock intrycket att det du syftar på i texten när du menar att ”man” inte får/bör vara eller säga att man är ”mot våld” egentligen är personer som kritiserar antifascistiska demonstranter som tar till våld eller demonstranterna i Malmö mer specifikt. Och det låter för mig mer som just personer som är mot antifascistiska demonstranter än personer som är mot våld.
När jag läser om våldsamheterna i samband med motdemonstrationen emot Svenskarnas parti i Malmö så tänker jag på när undertecknad demonstrerade emot SDs torgmöte i i en mellanstor stad någon gång i slutet av 90-talet. Det var tre sveriedemokrater på scenen. Två kostymklädda nissar med slickat hår och en muskulös man i blåställ som stod och höll upp en svensk flagga men inte sa något. Han skulle väl vara ett exempel på Den Svenska Arbetaren. Vi skrek väl lite slagord och buade men värre än så blev det inte. Vår kompis blev visiterad eftersom han hade lång rock. Polisuppbådet var dock enormt. Nästan fler poliser än oss arga vänsteraktivister och nynassar tillsamman. Just det, på den tiden var det enkelt att identifiera SDs yngre symptaisörer för de hade bombarjacka, tajta jeans, kängor och rakade skallar. Tjejerna (som var få) hade alltid väldigt blonderat hår och såg arga ut. Det gjorde väl i och för sig killarna också men det sticker alltid ut mer om tjejer inte smilar upp sig. Min fp-röstande samhällskunskaplärare kom förbi och berömde oss för att vi ”gjorde något”. En gammal tant på cykel gjorde den bästa insatsen: hon cyklade rätt förbi scenen och gav sverigedemokraterna fingret. Vi jublade! Det hela var väl över på någon timme.Vi var nöjda med vår insats mot rasismen och gick förmodligen till vår lokal och drack te..
Men min poäng är att det som verkade så absurt och extremt att bara aktivister på den motsatta politiska änden skulle orka reagera kanske kommer bli helt rumsrent 20 år senare. Nu sitter SD i riksdagen och de anses inte längre som värst. Diskussionen får inte fastna i att handla om det polisen eller motdemonstranterna gör kan anses motiverat. Då tänker 90% av befolkningen att det handlar om bråkstakar och glömmer vad det demonstrerades emot! Detta med våldsbruket vid demonstrationen riskerar att bli en halmgubbe!
Våld är deras premiss, nazisternas och tydligen polisens också
De är de auktoritära
Om en antar den vinner de
Kommer läsa dina texter om -man och feminist- Jag kallar mig ingeting idag. Etiketten har inget värde i sig. Upptäckte också hur bra ’en’ är till skillnad mot ’man’. Det kan bli väldans massa ’man’ i en text ibland.Detta är och har varit en process i mig länge., Begreppet ’könsmaktsordning’ var bökigt. Att ha sånt som ’makt’ och ’ordning’ inbakat i identiteten var ju så lagom kul. Att navigerai de ’rent manliga’ kretsarna kan vara läbbigt. Att plötsligt säga något som tar skruv i någon som raljerar kring kvinnor och feminister kan utlösa akuta identitetskriser för denne. Att inte få snytingar blir också en grej. Det jag ändå tycker är hoppfullt är att processerna pågår i närmast alla att släpa skrikande män baklänges in i si själva är fan ingen lek men det sker:)
Jag är snart 60 och har demonstrerat första gången 1968 så jag har nog lite erfarenhet och jag kan förstå din frustration,den delar jag och många med dig,men: Att komma maskerad till enmanifestationen gör inte din protest starkare men däremot vill du inte visa ditt ansikte för nazisterna? Vi är många som gör det och vi har ju ingenting att dölja och följer nazister inte svenska lag så ska dom ju lagföras som alla andra.
När det gäller våld så är jag emot i alla former !!!Till torsdag i Kalmar 14.00 har min gode vän Bertrand uppmannat alla att vända ryggen till och inte skrika slagord,och tro mig,det kommer att få mycket mer positiv uppmäksamhet i radio,tv,tidningar än om vi skriker eller gör något annat! Blir det bråk så vet du ju att det står i tidningarna att det är ungdomar,autonomvänstern,vänsterextremister som inte accepterar demonstrationstillståndet dom fått i Kalmar.I Karlstad fick dom inget demonstrationstillstånd och det hyllar jag polismästaren för att han sa nej.Nu har polisen i Kalmar gett ett ja och då får vi acceptera det och det vi ska göra nu är ju att vi tycker illa om nazisterna och då kommer vi få mest uppmärksamhet om vi bara står där med ryggen emot,jag lovar.
Vi kan också,dom som vill,hänga ett stycke på våra ryggar och skriva ex.vis: Buddhist,Jude,Muslim,Gay,Moderat,Oliktänkande,Pacifist,Kommunist,Lesbisk,Socialdemokrat,Feminist,Miljöpartist etc. Står vi där 10-20 st bredvid varandra med olika texter på våra ryggar så skickar det nog en signal till dessa nazister att vi inte vill veta av deras politik.
Vi ses 🙂
Peace & Love x 4
Spelar väl föga roll om nazisterna ”lagförs som alla andra” när en blivit dödad av en?
Nog för att jag är emot våld, men det spelar ju föga roll vad jag är emot och för i det här sammanhanget. Jag har aldrig varit på en demonstration, jag kan inte uttrycka mig om huruvida folk dyker upp med vapen eller inte (jag tycker ofta det verkar som att liberala gärna berättar om ”den beväpnade vänstern”, redan där får en ju vara lite källkritisk). Men av det jag har sett via media så ser det ju ofta ut som att polisen kommer mer än väl förberedda. De har skyddsutrustning som vida överstiger det den generella demonstranten har. De kommer helt enkelt dit på väldigt olika villkor, med väldigt olika förutsättningar – men båda sidor kommer dit med en slags förväntan av att det kommer ske våld. Frågan är om inte det i sig spär på eller eskalerar stämningen till bristningspunkten. Och ja, det vore väl underbart om inget våld någonsin brukades, men verkligheten ser ju inte ut så. Konceptuellt sett har alla rätt till sin yttrandefrihet, men jag har börjat lägga märke till att vänstern glöms bort mer och mer på den punkten. Det talas mer om SD:s och SvP:s yttrandefrihet än Ung Vänsters, och mer än en gång tycker jag mig höra att ”Ung Vänster är minsann lika hemska som SD” osv.
Jag funderar just över om det finns en slags kollektiv kognitiv dissonans idag. Vi som samhälle (i generella gemene svensk-drag) tycker egentligen inte om att SD sitter i riksdagen, vi tycker egentligen inte om att SvP går runt med sina fanor och propagerar fascism, och vi vet att vi borde göra Något för att oskadliggöra den här vågen av fascism. Men för att stilla vårt samvete, eftersom vi faktiskt inte gör något eller ens orkar göra något, så är det lättare att peka med ett fördömande finger mot vänstern. För då kan en ju enkelt rättfärdiga att inte ta ställning på något annat sätt än det minst effektfulla: att passivt konstatera hur en är emot rasism/fascism.