Etikett: demonstration

Sluta säga att ni är ”emot våld”.

Med anledning av händelserna är Malmö är det många som har uttalat sig om att de som demonstrerade får skylla sig själva för att de blev utsatta för polisens våld. Tydligen så är det skäl för att bli överriden eller slagen av poliser att till exempel skrika, att kasta något, att stå bredvid någon som kastat något, att vara maskerad, att stå bredvid någon som är maskerad eller kanske att vara en person som skulle kunna misstänkas för att vara ”extremist” alternativt stå bredvid en sådan. Kort sagt; att befinna sig på en antifascistisk demonstration, eftersom sådana situationer oundvikligen uppkommer på en sådan.

Jag tycker mig så att säga känna igen denna mentalitet från en annan grej, nämligen mäns våldsutövning och sexuella övergrepp. Män har en tendens att tycka att om de blir ”provocerade” så har de rätt att använda våld eller hot om våld och då kan de gå på i princip hur hårt som helst. Det räcker med ett första berättigade. Och vad mer; eftersom alla vet att det är såhär det fungerar så anses det vara upp till offret att skydda sig genom att inte ge dem den där ursprungliga anledningen. Men, det är klart att den som har en sådan inställning inte drar sig för att leta anledningar. Ibland kanske det är så kallat ”hotfull stämning”, och detta kan vara skäl nog.

Det finns också ett begrepp folk slänger sig med och det är ”fredliga”. Det pratas om att demonstranter är ”fredliga” i motsats till våldsamma då, får en anta. Jag förstår inte riktigt vad som menas med detta. Om en med fredlig menar en person som inte initierar våldshandlingar så an även en sådan nödgas att bruka våld i vissa situationer, till exempel som när polisen attackerar en demonstration. En rörelse kan vara fredlig i betydelsen att en inte vill bygga sin politik på våld, men i vissa situationer känna sig manade att protestera mot ett hot, till exempel fascism eller nazism. Det går inte att ta detta ur sin kontext och dela upp folk i ”fredliga” och ”våldsamma”. De flesta är beredda att bruka våld i vissa situationer, på samma sätt som de flesta inte tycker att det är soft att ge sig in i våldsamma situationer.

Jag har aldrig brukat våld i ett demonstrationssammanhang, däremot har jag gått dit och varit beredd på det. Jag har maskerat mig eftersom jag vet att nazister tar bilder. Jag har klätt mig i svarta kläder för att smälta in i en massa. Detta för att jag vet polisen inte är där för att skydda min rätt att säga min åsikt, utan nazisternas. Jag vet att det kan komma att användas våld emot mig, men det är inte för att jag är våldsam utan för att det används våld emot människor som utnyttjar sin så kallade yttrandefrihet och demonstrationsfrihet i detta syfte.

Jag har inte varit någon exemplarisk demonstrant. Jag har inte alltid gjort som polisen sagt det första som hänt. Det är för att jag tycker att det är viktigare att göra motstånd mot fascism än att värna deras så kallade ”yttrandefrihet”. Jag har förstått att polisen inte delar min åsikt i denna fråga och det bekymrar mig föga. Men den som tycker att demokratiska rättigheter är viktiga borde i minst samma grad försvara min rätt att befinna mig på en plats utan att bli attackerad av polisen själv.

Jag antar att många skulle tycka att en i och med detta gör sig förtjänt av våld. Jag undrar lite vilket demokratibegrepp en människa som resonerar så lutar sig mot. För jag tänker att regeln borde vara att människor anses oskyldiga tills dess att brott bevisats, men i sådana sammanhang kan en tydligen bli straffad endast för att befinna sig på platsen, på en plats där det antas kunna finnas människor som skulle kunna planera att begå ett brott. Det räcker med att ha vissa attribut som flyktigt förknippas med våldsamhet, det räcker med att stå bredvid någon som har sådana attribut, det räcker med att vara på en plats där människor med sådana attribut skulle kunna tänkas befinna sig. Om en går till en demonstration och vet att det är såhär det fungerar, då är det klart en också själv håller en högre nivå av beredskap. Det står mellan det och att stanna hemma, och att stanna hemma för att en är för rädd för att demonstrera låter inte särskilt demokratiskt.

Sluta prata om att ni är ”emot våld”. Det är ett fullkomligt platt och meningslöst uttalande. Det betyder absolut ingenting om det inte definieras och sätts in i en kontext. Om en i ett sådant här sammanhang snackar om att en är ”emot våld” och varken åsyftar polisen, som ju faktiskt skadat flera personer, eller de nazister som tilläts hålla möte för sin vidriga ideologi utan menar de antifascister som blev skadade för att de höll en demonstration mot ett fascistiskt parti, då bidrar en bara till ett samtal där skulden alltid hamnar på antifascisterna. Vad tror ni själva detta leder till? Jag förstår varför avståndstagandet lockar, men jag tycker också att en måste se på vilka premisser och på vems bekostnad detta sker.

Idealet är att en ska vara en gullig och snäll demonstrant, en som får dit för att ”ta ställning”, men håller käft, som gör precis som snuten säger och som bara skyller på sig själv om den bli skadad, som uppdaterar bekymrat på ~*sociala medier*~ om de andra demonstranterna som minsann ANVÄNDE VÅLD eller i alla fall såg ut som att de kanske skulle kunna använda våld, Som läxar upp andra demonstranter om att ”nazister minsann också har yttrandefrihet” (har sett detta sker flera ggr), som är tacksam när snuten tar till våld eftersom de ÄLSKAR DEMOKRATIN SÅ JÄVLA MYCKET. Det är en sådan demonstrant de vill att en ska vara, och det beror på att en sådan demonstrant inte utgör något hot mot den etablerade ordningen. Och av just det skälet så tycker jag inte att jag eller någon annan ska vara en sådan demonstrant.

Polisens agerande mot nazister.

I lördags marscherade Smr, svenska motståndsrörelsen, genom Stockholms innerstad. Typ vid 1-2 började folk skriva på twitter om att Smr delade ut flygblad på drottninggatan. Detta var ingenting som verkade vara känt sedan innan, och de hade inte heller något tillstånd. De gick mot gamla stan. Vid slussen så började det ansluta folk för att demonstrera emot.

Av vad jag har förstått så blev det konfrontation vid medis och slussen. Polisen gjorde som vanligt och lät nazisterna marschera på i lugn och ro och lade fokus på att stoppa motdemonstranterna. Detta trots att Smr inte ens hade sökt tillstånd för demonstrationen och dessutom var beväpnade (med sina flaggor som är vässade). Jag såg dem gå förbi vid bågen och då såg jag inte en enda polis.

Polisens strategi verkar bygga på att det viktiga är att hålla isär demonstranter och motdemonstranter. Problemet med det här resonemanget är att nazister inte bara utgör ett hot för de som organiserar motstånd utan mot folk i största allmänhet.Den nazistiska ideologin bygger liksom på utrensning.

Nazisterna var inte många, polisen hade troligen kunnat stoppa dem om de hade velat och i alla fall ta ifrån dem deras vapen, men detta gjordes inte. Istället lades fokus på att hålla isär nazisterna och motdemonstranterna, ungefär som om motdemonstranterna var de enda som nazisterna eventuellt skulle kunna attackera. Ungefär som om det var frågan om något slags gängbråk och att nazisterna bara är gulliga små lamm så länge ingen antifascist kommer i närheten. Som om nazisterna bara ville typ ~*uttrycka sin åsikt*~ och inte faktiskt verka för ett nazistiskt samhälle med allt vad det innebär.

Detta rör sig inte om något fredligt uttryckande av åsikter från nazisternas sida, de söker tvärtom konfrontation. Det går inte att hantera problemet genom att hålla isär ”grupperna”, utan nazismen i sig måste bekämpas som den våldsamma rörelse det är. Det är inte som att de kommer stanna vid att slå ner motdemonstranter, utan de kommer använda våld mot alla som inte passar in i deras idealsamhälle. Det är viktigt att polisen fattar detta och börjar bekämpa nazister just för att de är nazister och inte bara försöka undvika ”konfrontation”. Det kommer troligen inte att hända, och kust därför är det så viktigt att de som faktiskt intresserar sig för ett samhälle fritt från våld och inte bara att nazister inte ska sammandrabba med vänsterfolk i öppen konfrontation börjar motarbeta nazisterna själva.

Det pågår ett krig och det duger inte att sitta på sin höga häst och låtsas att det inte berör en.

Det finns ett jävla ofog bland många människor att hålla på och lägga omdömen om andras sätt att protestera, ofta på temat att det är för våldsamt eller att det är taskigt eller vad vet jag.

Visst har det hänt att jag själv svurit åt korkade aktivister på demonstrationer, människor som med dumdristigt beteende utsatt meddemonstranter för fara eller människor som mest beter sig som våghalsiga barn. Det finns gott om situationer där det finns taktiska poänger i att inte gå till angrepp. Däremot har jag mycket svårt att förstå hur den som själv inte är organiserad antifascist har mage att komma och ha åsikter om hur vi som är det sköter våra demonstrationer.

053Inte sällan använder dessa människor dessa demonstranter som i deras tycke är ”fel ute” för att motivera varför de själva inte deltar i protesterna. Att det finns en massa människor som inte ingår i den så kallade ”våldsvänstern” på de flesta antifascistiska demonrationer rör dem inte, så länge någon går över gränsen så är det skäl nog att avstå och ta avstånd från hela gänget.

Samma sak stöter en på i till exempel kvinnojoursrörelsen. Någon som träffat en jourkvinna som hade en dålig analys eller hört något dåligt om Roks och därför tar avstånd från allt vad vi gör, utan att veta något om metoderna eller tankarna som dominerar i dessa sammanhang, och framförallt utan att ta hänsyn till att det vi i praktiken gör är att stötta och hjälpa tusentals kvinnor som är utsatta för våld.

Jag upplever att detta ofta mest är ett sätt att urskulda sin egen politiska lathet. Det är lätt att sitta att ha åsikter om allt möjligt, desto svårare är det att implementera på något rimligt sätt i praktiken. Så fort en börjar engagera sig så måste en helt enkelt alliera sig eller i alla fall befinnas sig på samma plats som människor som kanske har en annan syn på våldsanvändning än en själv har. De kan vara jobbigt, men det är det värt om en brinner tillräckligt mycket för en fråga i praktiken och inte bara i teorin.

De flesta som har många idéer om hur aktivism ska skötas är ganska tysta när det kommer till dessa frågor i vanliga fall. De kanske kallar sig antirasister, feminister och så vidare, men det är först när aktivisterna gör något fel som de börjar dra igång sitt snack om hur viktiga dessa frågor är och hur viktigt det är att vi agerar rätt i dem. Det kanske kan låta såhär: ”det bästa sättet att få människor att ändra sig är genom debatt”, men jag ser dem sällan själv skriva debattartiklar eller ta debatten med antifeminister eller fascister. Det tycker de istället att jag ska göra, eftersom det ju är mig dessa människor söker upp. Nå, gissa varför? Det är för att det är jag som tar aktivt ställning emot deras världsåskådning, du upplevs däremot inte som ett hot och därför är det inte särskilt konstigt att ingen bryr sig om dig. Ett smidigt sätt att komma undan någon form av engagemang samtidigt som en kan hävda med emfas att en tycker att en fråga är oerhört viktig, så viktig att en är beredd att hacka på de personer som driver denna fråga tills de agerar helt perfekt.

Det kan absolut finnas ett värde i att diskutera metoder, och detta är en diskussion som alltid förekommer i aktivistsammanhang. Däremot är det meningslöst att höra det berättas vad som är fel och rätt utifrån något ovanifrånperspektiv, sprunget ur käften på en person som aldrig har deltagit i sådana sammanhang. Vi behöver inte höra från någon översittig liberal hur vi gör fel, vi behöver ha en diskussion om vilka metoder som är effektiva. Det är därför jag vänder mig emot alla utrop om att våld är fel, inte för att jag tycker att våld per automatik är en bra grej utan för att jag anser att de som bräker högst om detta ofta saknar inblick i aktivistens verklighet, vilka situationer vi befinner oss i, vilket motstånd vi möter, vilka vägval som finns tillgängliga. Jag tycker helt enkelt inte att den som inte själv engagerar sig i antifascistisk aktivism har något att säga till om metoderna som används.

Det kanske inte är effektivt med våld, men vad som garanterat är mindre effektivt och troligen också gör mer skada än nytta är att göra en stor grej av hur dålig en tycker att antifascistiska aktivister är och hur ineffektiva våra metoder är. Att komma som utomstående och lägga något slags omdöme om vår aktivism är såväl översittigt som kontraproduktivt.

Jag föreslår att den som har andra idéer om hur aktivism ska skötas kan börja förverkliga dessa idéer själv istället för att sitta på röven och klaga på aktivister. Snart kommer det troligen gå upp för denna att det här med aktivism faktiskt inte är så jävla lätt som det framstår från din upphöjda position, och att det kanske inte är så jävla berättigat att sitta och kläcka ur sig en massa idéer om hur folk borde göra istället om en faktiskt inte har någon jävla koll på läget. Så kom ner på jorden, kasta bort era höga ideal och börja tampas med verkligheten såsom vi andra. Det pågår ett krig och det duger inte att sitta på sin höga häst och låtsas att det inte berör en.

Demonstrationstrailer.

Den 15 september har jag tyvärr inte möjlighet, men den som har tycker jag ska gå på demonstrationen ”var är våldtäktsförövarna” som anordnas på Södermalmstorg vid fyra. Den handlar om att vi bör ändra fokus i våldtäktsdebatten och tala mer om förövarna, istället för offren som vi tyvärr tenderar att lägga väldigt stor fokus på idag.

Framförallt gillar jag att de har gjort en ”trailer” till demonstrationen där de har vänt på rollerna:

Den som vill läsa mer om demonstrationen kan göra det på facebookeventet. De söker dessutom folk vid en aktion vid norrmalmstorg från 12-15. Här är beskrivningen:

Den 15 september kommer aktionen hållas på Norrmalmstorg i Stockholm, kl 12-15.00. Vi söker volontärer som vill vara med och göra det här till ett spektakel som sätter sig på minnet. I nuläget söker vi framförallt män. Det enda som krävs av dig som är med är att du ställer dig bakom vårt budskap. Du behöver inte svara på frågor från förbipasserande eller aktivt argumentera för syftet om du inte vill. I tre timmar ska du utgöra ett förslag till frågan ’var är våldtäktsförövarna?’, genom korta identitetsbeskrivningar på en skylt på din kropp. Tex ’trebarnspappa, ideellt aktiv. Våldtäktsförövare?’ Vidare instruktioner kan komma, men det blir ingenting avancerat. Är du intresserad? Du behövs! Skriv ett mail till oss här på facebooksidan med kontaktuppgifter så kontaktar vi dig! Tack. /aktionsgruppen

Så tja, om någon av mina manliga läsare är intresserad av att ta ställning för en god sak så hör av er till dem!

Vikten av motstånd.

När människor går till aktivt motstånd mot växande rörelser så finns det alltid någon jävel som uttrycker att det bara är att ge dessa personer mer uppmärksamhet. Så har även skett med EDL-demonstrationen som hölls idag och som jag själv närvarade på. De från EDL var inte särskilt många och deras möte hade kanske gått obemärkt förbi om det inte var för att grupper på andra sidan bedrev en massiv kampanj emot det hela, kanske inte. Jag vet inte.

Faktum är i alla fall att många stora rörelser har börjat som små, och att en väldigt lite grupp personer kan ställa till mycket om de får fri lejd. Man måste förstå att högerextrema grupper troligen inte kommer att nöja sig med att hålla demonstrationer och tycka saker om de får mer utrymme, utan kommer att ta över gatubilden och använda sitt utrymme till saker och ting som många nog inte skulle beteckna som fredligt. Det är därför mycket viktigt att visa motstånd. Dels för vår egen skull, för att visa att trots att vi har främlingsfientliga partier representerade i riksdagen och trots att den antimuslimska rörelsen är på uppgång så är vi som inte håller med dem så många fler. Dels för att visa dem att de inte är välkomna, i synnerhet inte när de försöker profitera på Hbtq-rörelsen för att föra fram sitt ruttna budskap. Men också för att visa alla de som dessa personer demonstrerar emot att det finns så många som inte håller med, även om det ibland känns som att deras fientliga budskap har fått ta överhanden.

När är en rörelse stor nog för att den ska vara värd att visa uppmärksamhet, att göra motstånd? När den är lika stor som de på motståndarsidan, eller hälften? När dess framfart har skördat sina första offer (vilket väl för övrigt redan har skett)?

Jag kan inte ha någon respekt för personer som väljer att sitta hemma och gnälla över att andra gör motstånd. Visst kan det finnas relevant kritik att leverera på vilket sätt det görs och även jag tycker att det finns saker att säga där, men att även små rörelser som drivs av hat uppmärksammas är viktigt. Drömmen om den perfekta motdemonstrationen är uppenbarligen falsk, det finns för många olika åsikter och viljor inblandade. Några kommer att göra saker man inte kan ställa sig bakom, det gör inte att man inte ska ta ställning alls. Jag skulle aldrig själv kasta smällare på polisen och jag tycker inte om att det görs, men jag är ändå stolt att jag stod där och visade att EDL inte är välkomna istället för att sitta hemma och gnälla över alla oegentligheter som förekommit. Perfektion är inte möjligt, men för den sakens skull ska vi inte strunta i att visa motstånd.

Den som tror att dessa rörelser får vind i seglen av att de stöter på motstånd har jag svårt att förstå. Skulle vanliga svenssons plötsligt bli fascister för att de tycker att vänstern är elak? Skulle folk bli mer taggade på att organisera sig om organisationerna möter på motstånd? Det tycker jag verkar konstigt. Möjligtvis kan motståndet leda till att den enskilda organisationen EDL får mer exponering och därför drar till sig folk som redan har dessa åsikter, men jag tror inte att det leder till en ökning av dessa åsikter i stort. Överlag leder nog motståndet till att organisationer marginaliseras, inte att de växer. Jag brukar inte tänka att det är bra när människor attackerar grupper jag sympatiserar med, lika lite tänker jag att det är dåligt när grupper jag ogillar attackeras. Med den logiken blir ju grupperna som möter på mest motstånd de som vinner i slutet, är det någon som tror på det?

I slutänden är det en viktigt principfråga att inte låta rasister och fascister få tala utan motstånd. Varför ska man få fri lejd när man uttrycker åsikter som dessa? Personer som väljer att sitta hemma och klaga på motdemonstranternas alla fel och missar samtidigt som EDL står där och uttrycker sig rasistiska agenda springer deras ärenden. Så enkelt är det.

Kefft stavad tweet, men ni fattar grejen.

Demonstration på lördag mot EDL.

På lördag, samma dag som Prideparaden går, så organiserar den antimuslimska organisationen EDL en demonstration mot ”islamisering”. Deltar gör främlingsfientliga från hela Europa. De ägnar sig åt så kallad ”pinkwashing” med budskapet att islamiseringen hotar homosexuellas rättigheter. Motdemonstration anordnas klockan ett på norra bantorget, i närheten av t-centralen. Jag tycker att alla som kan bör närvara, det är viktigt att visa att det även från hbtq-vänligt håll finns motstånd mot dessa krafter. De ska inte kunna komma och sprida sitt hatiska budskap med hjälp av en hbtq-vänlig retorik. Jag kommer garanterat att närvara, och kommer troligen att hinna med att se Prideparaden också eftersom den går ganska långsamt.

Läs mer om demonstrationen här.

Demokratividrigt nedtryckande av demonstration i Frankfurt.

När min vän Emil var här på besök så berättade han lite kort om att det varit demonstrationer i Frankfurt, och att polisen betett sig riktigt riktigt illa. Jag har tänkt ett tag att jag ska skriva om detta, men faktum är att jag har fått fram otroligt lite information om det. Det enda man får fram om man Googlar, och det på en massa olika kombinationer av sökord, är denna notis om att 400 demonstranter greps i Frankfurt när de höll en olaglig demonstration. Varianter av denna notis har publicerats i tidning efter tidning, men ingen verkar har skrivit något mer och då var det ändå nästan tre veckor sedan det hela inträffade, och det var ändå en demonstration som omfattade 20 000 personer från hela Europa. Nåja, jag frågade på Twitter och eftersom det finns så fina människor där så lyckades jag skrapa ihop lite länkar.

Jag kan inte så mycket om sånt här men jag vill ändå göra ett försök att sammanfatta vad som skett och ge mitt perspektiv på det, helt enkelt för att jag tycker att det är viktigt att det skrivs om detta. Jag har inte haft en övergripande bild av detta innan och därför skapat den först nu, vilket gör att detta kan bli lite rörigt men jag ska göra mitt bästa. Detta inlägg är framförallt en sammanfattning av det jag kunnat läsa om saken på motkraft och jag länkar till inläggen i texten, så den som vill ha mer detaljerat kan gå in där och läsa. Så. Då kör vi!

Det som ligger som bakgrund till att protesterna initierades är Eu:s krispolitik som förs av den så kallade ”trojkan” vilket är EU-kommissionen, europeiska centralbanken (ECB) och Internationella Valutafonden (IMF). Denna grupp är de som beviljar lån till krisdrabbade länder, såsom Grekland, och som alltså också är de som ställer kraven som ska uppfyllas om ett land ska få låna pengar. De krav som ställs är för det mesta utförsäljningar, nedskärningar i den offentliga sektorn och så vidare. Resultatet är att ländernas politiker bakbinds extremt hårt för att kunna få nödlån, tvingas till utförsäljningar av statliga företag, som ofta kan leda till extremt lönsamma affärer för andra länder och utländska företag som får ett tillfälle att köpa gruvor, oljetillgångar och så vidare till ovanligt låga priser. Ett land som Grekland blir dessutom extra hårt bundet eftersom de ingår i en valutaunion, och alltså har mindre makt över sin egen ekonomi. Mer om IMF:s lånepaket kan läsas i boken Chockdoktrinen av Naomi Klein.

För att protestera mot den nedskärnings- och åtstramningspolitik som kommit upp i eurokrisens spår så gick en mängd vänsterorganisationer ihop för att demonstrera under parollen Blockypy Frankfurt! Syftet var att blockera ECB som ligger i Frankfurt, som tydligen anses vara någon slags ekonomisk huvudstad i Europa. Detta för att visa sitt missnöje med den krispolitik som förs och för att hindra ECB:s verksamhet.

Nåja. Det anmärkningsvärda i denna situation är att man från Frankfurts håll utlyste förbud mot alla demonstrationer förutom den stora lördagsdemonstrationen. Denna var tvungen att gå upp till högsta domstolen i Frankfurt för att få tillåtelse, man har alltså, som jag tolkar det, försökt stoppa den innan. Detta är ett öppet brott mot den i Tyskland grundlagsstadgade rätten att demonstrera och detta förbud ska tydligen, enligt motkraft, vara ett unikt fall i Tysklands historia. En större folksamling än fyra personer betraktades som demonstration, och betraktades alltså som olaglig.

Under dessa dagar så gjorde ordningsmakten allt vad som stod i deras makt att stävja demonstrationerna. Under de dagarna arrangemanget var så var det ständigt 5000 poliser i tjänst, vilket är en fjärdedel av den totala mängden poliser som finns i hela Sverige. Det är väldigt väldigt många på en så liten yta. Man förvandlade i princip kvarteren kring ECB till ett ointagligt fort; stängde av tunnelbanan, satte upp stängsel, häktade folk slumpmässigt, förbjöd folk att vistas i Frankfurt och stoppade aktivister långt innan de kommit dit. Detta trots det europeiska löftet om fri rörlighet av människor. På motkraft där man kan läsa Allt Åt Allas redogörelse för dagarna i Frankfurt kan följande läsas om stoppandet av inresande:

Några av oss blev tillsammans med många andra stoppade i bussarna på vägen in till Frankfurt. Utan misstanke om brott genomsöktes fordon, packningar och människor. Mängder av föremål beslagtogs, framför allt tälten vi skulle bo i. Detta skedde dock godtyckligt, några fick behålla tält, men blev av med byxor, andra blev av med kepsar och solglasögon. Efter flera timmar i polisens checkpoint utfärdades ovan nämnda generella förbud mot att vistas i Frankfurt till samtliga stoppade utan att de styrkte beslutet med annat än att vi ”misstänks planera att delta i olagliga demonstrationer”. Totalt under dessa dagar delades 1430 sådana tillträdesförbud ut till personer som omhändertagits – trots att ingen är brottsmisstänkt och inga förundersökningar inletts.

Godtyckliga genomsökningar, omhändertagande utan förundersökning. Detta låter inte vidare mycket som demonstrationsfrihet eller fri rörlighet av människor. Ni vet, de där demokratiska idealen som vi håller så förbannat högt i Eu. Man gjorde, från ordningsmaktens sida, allt som stod i ens makt för att omöjliggöra arrangemanget, allt för att förbjuda de demonstrationer, fester, möten, workshops och andra aktiviteter som anordnades för att sprida ett budskap om motstånd mot den politik som först.

Här kan man väl säkert invända att detta rör sig om extremister som krossar skyltfönster och så vidare och att det är viktigt att polis finns på platsen för att se till att allt flyter på och att folk inte kommer till skada. Ja, det är absolut relevant att det finns ordningsmakt på plats vid stora demonstrationer som denna eftersom saker och ting lätt kan gå överstyr. Men det är skillnad på att bevaka en demonstration och på att göra allt man kan för att krossa den, vilket är det som har varit fallet här. Demonstrationsfriheten är otroligt viktigt i en demokrati, och detta rörde sig inte om något hets mot folkgrupp eller någon uttalat våldsam demonstration utan om en demonstration mot en väldigt aktuell och helt och hållet politisk fråga. Vad ska vi utnyttja demonstrationsfriheten till, om inte detta?

Nåja. Som väntat så lät sig aktivisterna inte stoppas av detta utan åkte till Frankfurt. När de bestämde sig för att ansluta till en spontan manifestation mot de demonstrationsförbud som upprättats så skedde följande:

Vi beslöt oss att ansluta oss till deras manifestation, men hann gå tio meter från universitetet innan polisen säckade in oss. Vi hade förklarats vara en ”olaglig demonstration”. Därefter fick vi sitta på gatan i den stekheta solen i tre timmar innan vi togs in till polisstationen och föstes in i stålburar – 30-40 personer i varje. Samma sak skedde med alla andra samlingar på stan. Varje folksamling inringades av poliser och bussades till häkte. Sedan gavs vi alla invidiuellt ett tillträdesförbud mot att vistas i Frankfurts innerstad de närmaste dagarna.

När detta tillträdesförbud bröts så blev de gripna och tvingade att klä av sig nakna, sitta fängslade i celler i nio timmar och bli förhörda utan att få veta vad de var anklagade för, vilket annars är en såndär himla viktigt grej i ett fungerande rättsväsende. De fick även platsförbud för att skrämmas från att delta i den demonstration på lördagen som blivit tillåten.

Det som Frankfurt angett som motiv till att detta brott mot den Tyska grundlagen skulle vara legitimt är att de i och med till uppdrag från Eu att ha ECB på plats har förbundit sig till att deras verksamhet ska kunna flyta på ostört. Europeiska Centralbankens arbetsro under fyra dagar står alltså högre upp i prioriteringslistan än rätten att demonstrera, uttrycka sina åsikter, röra sig fritt inom Eu och så vidare. Frankfurt har velat få detta att verka som en fråga om Europeisk lag snarare än Tysk, men även av Eu så anses väl demonstrationsfrihet vara en grundlag? Kan detta villkoras bara för att ECB ska kunna bedriva sin verksamhet varje dag? Vidare så är det inte ett legitimt argument eftersom polisen själva blockerade bankkvarteren så att verksamheten omöjliggjordes (i alla fall som jag förstått det). Det bör alltså snarare förstås som en demonstration av makt från ordningsmaktens sida, snarare än en praktikalitet.

Jag skriver om detta för att jag vill belysa hur de demokratiska värderingar som vi i ord håller så högt villkoras för att den ekonomiska makten inom Eu ska kunna syssla med sitt ostört. Jag vill också påpeka att detta inte rör sig om någon liten, våldsam och extremistisk politisk grupp utan om en stor, utbredd och växande rörelse för större ekonomisk rättvisa som framförallt är ute efter att demonstrera på fredliga grunder. Givetvis finns det våldsamma personer och grupper inom denna koalition, som alltid då många personer samlas (herregud, tänk er 20 000 personer i vilket arrangemang som helst utan någon typ av våldsamhet) men knappast såpass att det motiverar detta fullkomliga krossande av alla arrangemang.

Detta skedde för tre veckor sedan. I Sverige har det rått närmast total medieskugga. Jag skulle vilja att ni spred detta inlägg, något av de inlägg jag länkar till här eller något eget material ni skriver eller hittar om saken. Tänk på att detta har skett i Tyskland, i Eu, i en stat och en union som sägs värna om de demokratiska rättigheterna. Det är faktiskt mycket mycket allvarligt.

Ingen demonstration är opolitisk.

En sak som blossade upp i hela den där Pridedebatten för några dagar sedan var bruket av ordet ”opolitisk”. Vissa menade att Pride utgav sig för att vara ett opolitiskt arrangemang. Det är ett väldigt märklig uttalande för Pride är väldigt politiskt. Det är ju i högsta grad en politisk fråga, det där med HBT-personers rättigheter. Det är inget som man bara tycker i tystnad utan i allra högsta grad något som påverkas av den politiska agendan.

Däremot är arrangemanget inte partibundet, och det är en helt annan sak. Politik är inte detsamma som att det finns ett parti som driver frågan eller att det är upp på den partipolitiska agendan. Folk blandar dessvärre ihop detta väldigt ofta ändå och det bekymrar mig. Plötsligt anses saker sämre om de är ”politiska”, det vill säga om de tar ställning på höger/vänster-skalan.

I princip alla demonstrationer som genomförs är på ett eller annat sätt politiska, jag kan faktiskt inte komma på ett enda exempel på en demonstration som inte är det. Att man inte vill ha med de partier och partibundna ungdomsförbund som inte delar ens agenda på demonstrationen betyder inte att den är partipolitiskt bunden, man behandlar helt enkelt politiska partier på samma sätt som man skulle behandla vilken organisation som helst.

Partipolitiskt obunden innebär inte att man aldrig får ta ställning för eller emot ett visst partis politik, det innebär bara att man inte för ett givet partis talan utan talar för en sakfråga eller för ett politiskt perspektiv man inte upplever representeras av ett givet parti. Opolitisk däremot är något helt annat, typ powerpuffpinglorna.