På feministfrågestunden fick jag denna fråga av Fredrik (som vissa tror är samma person som Patria, men jag måste säga att jag tycker att Maja är mer lik) som jag faktiskt vill ägna ett eget inläggg.
Fanny, som jag ser det är den svenska feminismen ”kidnappad” av radikala och boktavstroende falanger, ungefär som vänster-rörelsen på 1970-talet.
När personer som Maria Sveland eller Unni Drougge uttalar sig för kvinnorna/feminismen, blir många män och kvinnor negativa till F-ordet.
Hur ser du på detta och vad är vägen framåt?
Jag tycker att det här är en väldigt viktig fråga. Jag kan tycka att feminismen har blivit kapad av personer som bara är intresserade av att ha något att luta sig tillbaka på när de beter sig som skitstövlar. Jag kan även tycka att det finns ett extremt medelklassperspektiv inom feminismen som jag ogillar. Jag är betydligt mer intresserad av att kvinnor t.ex. får mer arbetsskador, genomgående låga löner för skitviktiga arbeten och blir nekade hjälp från samhället på grund av sitt kön än att det finns färre kvinnliga chefer.
Jag skulle personligen inte använda begreppet ”kapa” när jag talar om 70-talsfeminismen eftersom det inte direkt fanns någon feministisk rörelse innan det (den våg som ledde till kvinnlig rösträtt hade dött ut). Jag kan tycka att den typen av feminism som representeras där har varit väldigt viktig, men att den kanske har överlevt sig själv. Den är väldigt kärnfamiljscentrerad och behandlar mycket frågor om arbetsfördelning i hemmet, barnuppfostran och, som nu, skilsmässor. Jag är mycket mer intresserad av en generell normkritik och inte bara kritiserande av ojämlikheter inom kärnfamiljen.
Delar av det som 70-talsfeminismen faktiskt lyckats ändra är viktigt anser jag. Som till exempel utredningarna om sexhandel och mäns våld mot kvinnor som har spelat stor roll för hur man i Sverige har stiftat lagar och bemött vissa problem. Jag är inte helt säker på var jag står i frågan om sexhandel men jag tycker att det är bra att vi i Sverige har ett strukturellt perspektiv på frågan. Jag ser även kvinnojourer som ett resultat av denna feminism. Jag tycker att det är viktigt att prata om hur kvinnor faktiskt missgynnas på grund av sitt kön och jag tycker att 70-talsfeminismen har lyckats bra med att aktualisera och göra något åt många av dessa frågor.
Jag blir dock väldigt matt på diverse manshat och ständigt offerförklarande av kvinnor. Därför anser jag att man inom feminismen måste lägga mer fokus på nedbrytande av könsroller överlag och inte bara de könsroller som drabbar kvinnor hårt. Jag tycker att feminismen ska ha ett större fokus på hur vi alla kan bli friare och helare som människor om vi slipper pressa in oss i heteronormen, tvåsamhetsnormen och så vidare.
Kort sagt kan man väl säga att jag anser att den klassiska ”män är djur/mäns våld mot kvinnor”-feminismen har överlevt sig själv och måste bytas ut mot mer genus och mer generell normkritik.
Detta var kanske ett skitrörigt svar men det får gå. Jag hoppas att det var tillfredsställande ändå.
Jag tycker tvärtom, att feminism blivit kapad av personer (mer på nätet då) som är mer liberala än feministiska. där liberalism får överskugga det dom skriver om feminism. Samt att det du skriver om medelklassen vilket mer eller mindre tagit över debatterna på nätet bland oss feminister.
men sen så tycker jag att en kan diskutera flera saker, jag kan diskutera det du skriver ”arbetsskador, genomgående låga löner för skitviktiga arbeten och blir nekade hjälp från samhället på grund av sitt kön” och samtidigt snacka om cupcakes och bröllop.
Sen det du skrev ”diverse manshat och ständigt offerförklarande av kvinnor.” -detta är något jag undrar var det finns? är det för att en som jag skriver: mäns våld mot kvinnor? För det har jag hört diverse anti-feminister kalla ”manshat”. Och att offerförklarande skulle vara för att en alls belyser kvinnoförtryck och fördomar mot kvinnor, att kvinnor som är feminister belyser detta och diskuterar samt kämpat mot det skulle vara att göra sig till ”offer” i andra ögon. Det förstår inte jag. Ungefär som att vissa skriker ”ni kvinnor gör er till offer” när en diskuterar hur kvinnor bemöts inom spel- film- och musikvärlden.
Jag tycker absolut att det finns både manshat och offerförklarande. Jag tycker inte att man ägnar sig åt offerförklarande för att men pekar ut ojämställdhet, däremot så finns det en tendens till att ogiltigförklara kvinnors val och livsstil eftersom de bara antas vara offer för patriarkatet. T.ex. i fallet Kissie tycker jag att man kan se sådant.
Men eftersom vi har internaliserat så mycket av kvinnoförtryck och könsnormer så kan en säga att det inte är så enkelt att det handlar om fritt val. Jag vet att du inte skrev det, tänkte bara på det du skrev ”offer för patriarkatet”. Vi både påverkas och styrs menar jag, annars skulle det inte finnas så många uppenbara könsmönster.
Det är såklart sant. Däremot så är det verkligen skittråkigt när folk ytterliggare skuldbeläggs och omyndigförklaras pga detta, vilket jag kan uppleva med fallet kissie. Man kan analysera könsmönster på så många olika sätt.
Fanny, tack för ditt svar.
Du skriver bland annat;
” Jag tycker att feminismen borde ha ett större fokus på hur vi alla kan bli friare och helare som människor….”.
Instämmer och tror att många i den sk. mansrörelsen ställer upp på detta.