Etikett: afrika

Hilda recenserar konst på afrikamuseet

Inledningsvis vill jag kolla närmare på det här fina exemplaret av en uttorkad kameleonttunga. Uppskattningsvis 10 centimeter. Den rör sig egentligen inte inom kategorin konst, men allt som ställd ut på museum är ju ändå typ samma sak så den får vara med i bedömningen. Bilden är inte ultimat, men även om den hade varit det hade man knappt sett vad det föreställde eftersom den var så skruttig. Betyget höjs dock av den imponerade längden.

Betyg: 2/5

Detta är ett mycket imponerande snideri av okänt slag. Hade konstnären varit samtida och säg svensk hade hen med fördel döpt sitt verk till ”fittan sticker fram”. Läpparna och tuttarna sticker visserligen fram dem också, men jag har hört det ryktas att populärkulturella referenser är på modet. Eventuella användningsområden utöver prydnad skulle kunna vara exempelvis dryckesbehållare eller inseminator – detta vackra ord som stryks under i rött.

Betyg: 3/

I kongo iunder kolonialtiden fanns det uppenbarligen inga feminister. Gud så skönt. Där anklagade man minsann inte män för att vara svin, utan de framställdes istället som kuvade, men mycket arga små ful-monster.

Betyg: 4/5 (mest för att det inte fanns några feminister)

Ett magnifikt snideri av högsta kvalitet. Jag älskar alla detaljer och hur noggrann konstnären, låtom oss kalla hen mamiopapi, varit med färgläggningen. Det här är ett av de få verk som aldrig går ur tiden. Perfekt till både vardags och fest.

Betyg: 5/5

Två mycket välbevarade exemplar av arten ruggugglor. Ingenting för den känsliga, riktigt skräckinjagande. Dessvärre hade hängningen kunde varit bättre, och det är inte till den skickliga uppstopparens fördel att de ställts blevit varandra. Mina känslor för det här verket är vadman skulle kunna kalla ”all over the place”.

Betyg: 3,5/5

Varför det som hände i Norge angår oss mer än en massa andra katastrofer världen över.

Fan vad irriterad jag blir på alla som anlägger ”varför bryr vi oss när det händer i Norge men inte i Afrika”-perspektivet på det som har skett. Vissa försöker få det till att det handlar om att vi har lättare att känns medlidande med folk som har ungefär samma hudfärg och klädstil som vi har.

Anledningen till att detta berör mer än vad någon avlägsen afrikansk bys hungersnöd gör är för att det ger oss insikten om att det kan ske även här, i Sverige. Det är klart som fan att det angår oss mer om ett land med liknande, ekonomiska, geografiska och kulturella förutsättningar drabbas än om ett land som har en helt annan politik och kultur gör det.

Och det är inget konstigt i det och det är inget man borde skämmas för. Faktiskt. För det här är ju en varningssignal om vad som kan tänkas komma till Sverige, inget abstrakt som händer andra.

Jag är helt övertygad om att vi hade kunnat känna med Norge även om varenda en där hade varit svart för våra likheter sträcker sig över hudfärgen. Det handlar om förutsättningar, och olika länder har olika förutsättningar. Det är olika lätt att tänka att vi hade kunnat vara med om samma sak.

Iden om att vi ska bry oss precis lika mycket om alla människor är absurd. Vi kan omöjligt bry oss om allt som sker i världens alla hörn och då är det rimligt att bry sig om det som ligger närmast, som man kanske kan göra något åt eller i alla fall hindra att det upprepas igen. Det som berör ens vardag mest.

Och det här berör vår vardag. Visst skulle man kunna hävda att även den stundande svältkatastrofen i Afrika berör vår vardag eftersom vi kan tänkas vara medskyldiga på något sätt, men den kommer inte drabba oss. Det samhällsklimat som det här är ett symptom på kan däremot drabba oss.