Vi har väl alla mött dem, de som har ett alibi. Personen som tycker det är helt okej att dra sexistiska skämt eftersom en kvinna på deras jobb faktiskt sa att det var helt okej när de frågade inför typ fem andra manliga kollegor, eller den ickevita personen i det i övrigt helt vita sällskapet som tyckte att det var helt okej att bli kallad något nedsättande som anspelade på deras hudfärg.
Såhär; att göra motstånd mot förtryck är ofta en enormt obehaglig upplevelse. Det en riskerar att mötas av är nästan alltid ännu mer förtryck. Därför så är det hemskt många personer som inte säger något om det, inte ens på direkt fråga. Den där frågan tenderar dessutom ofta att ställas på ett sätt som indikerar att det liksom finns ett svar som är ”rätt”, det kanske kan låta ”men du tar väl inte illa upp när jag kallar dig [sätt in random nedsättande ord]”, åtföljt av en menande blick som liksom säger ”för inte är väl du en så tråkig person”. Sedan om personen kanske säger att hen faktiskt tar illa upp så utbyts menande blickar och så ett litet ”jamen om du tar illa upp så ska vi såååklart inte säga så”, där extremt mycket fokus läggs på att det är den här individen som tar illa upp och därför måste vi anpassa oss, för att just denna enskilda individ är så himla kääänslig. Tror någon att detta är soft eller? Tror någon att det är lätt att i en sådan situation ta mod till sig och faktiskt säga nej, bara för att mötas av de där reaktionerna som förmedlar att ”nu anstränger vi oss lite extra här för att inte kränka dig eftersom du är så hiiimla känslig”.
Sedan så används de här personerna som tydligen tycker att det är ”helt okej” som alibi för att de sedan ska kunna sitta och vräka ur sig vilken skit som helst, för de har ju faktiskt ”frågat en kompis” som tyckte si och så. Och sedan när någon faktiskt säger ifrån så har en ännu mer kött på benen för att framställa denne som lite extra känslig och konstig och så kan det bli en stor jävla diskussion av hela grejen. Kanske kan en till och med anklaga personen som säger ifrån för att försöka föra en hel grupps talan, kanske kan en till och med hävda att det är personen som säger ifrån som är den riktiga rasisten/sexisten. Behöver jag förklara varför det här beteendet är så sjukt vidrigt?
Jag tänker såhär: om jag vet med mig att vissa beteenden är känsliga så skiter jag helt enkelt i att utöva dem. Jag frågar inte om det är okej att jag kallar en person för något nedsättande som anspelar på dennes hudfärg, utan jag struntar helt enkelt i att göra det. Detta för att jag absolut inte vill sätta någon i en position där de kan känna sig tvingade till att acceptera ett beteende de faktiskt uppfattar som kränkande. Att göra detta hade varit att utnyttja min makt som vit för att förtrycka någon annan, och detta vill jag helt enkelt inte göra.
Sedan kan det absolut vara så att det finns ickevita som är helt okej med dessa ord, och det är väl bra för dem. Jag tror emellertid knappast att det är viktigt för dem att bli kallade för dessa ord, och därför skiter jag i det helt, för jag behöver inte göra det. Jag klarar alldeles utmärkt att kommunicera utan att använda mig av potentiellt kränkande ord, och därför så skippar jag det helt och hållet. Inte ens om en person kom fram till mig och på eget initiativ sa ”jag är okej med att kallas detta” om ett ord jag vet att andra tycker är rasistiskt så skulle jag göra det.
Det är viktigt att en kan skaffa sig en egen analys av vad som är förtryckande så att en inte alltid behöver gå omkring och fråga och/eller pröva om potentiellt förtryckande beteenden är okej. Om du gör detta så är risken mycket stor att du kommer att fortsätta förtrycka och det kan vi väl enas om är en tråkig grej? Eller? Jag tror nog att det är det som är kärnan här; vissa vill helt enkelt inte anstränga sig för att sluta förtrycka, men vill kanske ändå framstå som att de ~*bryr sig*~ om vad andra tycker.
Gör såhär istället; om du funderar på om ett ord kan uppfattas som kränkande eller rentav vet att det av många uppfattas som kränkande, fråga inte om du får säga det utan bara SÄG DET INTE!!! Jag lovar, det är inte svårt, det finns tusentals andra saker du kan prata om istället. Jag kan nästan lova att ingen kommer bli arg på dig för att du inte kallar dem rasistiska eller sexistiska saker, jag kan lova att ingen kvinna kommer att ta illa upp över att inte bli kallad hora eller fitta. Det är en fråga om respekt, om att inte göra en annan människa obekväm på grund av sin hudfärg eller sitt kön, och jag tycker faktiskt att det är det minsta en kan kräva i ett socialt sammanhang. Tyvärr är det många som sätter sitt behov av att få använda precis vilka ord de vill över detta, och det är fan i mig inget annat än förtryck.