Några har apropå mitt kärleksinlägg undrat vad detta har med patriarkatet att göra. Jag tänkte skriva om det själv i helgen men för den som inte kan hålla sig rekommenderar jag denna serierecension av boken Det kallas kärlek av Sara Hansson. Lätt att tillgodogöra sig.
Och sen vill jag säga tack för all respons. Det är så tillfredsställande att ge av sig själv och sedan få höra från människor att de känner igen sig. Det gör det så jävla värt de timmarna de tar att skriva, den energi det tar och den ångest man känner över att blotta sig så. Jag är övertygad om att dessa berättelser behövs, både för mig och för andra. Men de kräver mod att skriva och därför betyder det mycket att få den responsen jag får.
Jaja. Nu har jag ägnat så jävla mycket tid åt att älta detta. Ville bara att ni ska veta vad er uppmuntran betyder.