Lesbiska elitidrottare talar inte till heterorelationens fördel.

Det har ju talats en del om det här med kvinnliga fotbollsspelare på elitnivå i och med fotbollsem, och en grej som lyfts fram som någon slags ”kritik” (snarare vidriga hån) har varit att många av dessa kvinnor är lesbiska. Jag vet inte mycket om hur det ligger till i själva sakfrågan eftersom jag inte har för vana att gräva i folks sexualitet, men jag vill ändå utveckla lite tankar kring det.

För jag tänker: om det nu faktiskt är så att det finns en överrepresentation av lesbiska kvinnor inom elitidrotten, vad handlar det egentligen om? Vad bevisar det, om något? Jo, att kvinnor i lesbiska relationer av någon anledning har lättare att utveckla sig själva än kvinnor som ingår i relationer med män. Och ja, det talar ju inte direkt till heterorelationens fördel så att säga.

Jag tänker mig att de män som besväras av att kvinnor inom elitidrotten, eller för den delen på andra poster i samhället, är lesbiska skulle kunna göra något i sin egen vardag för att förändra detta, nämligen jobba emot det patriarkala förtryck som pågår i heterorelationer och som hindrar kvinnor från att utveckla sina intressen. I så fall skulle kanske deras flickvänner kunna komma någonstans de också.

Bara en tanke.