På grund av skäl (läs mer om detta här) så twittrades detta idag:
Denna tweet sammanfattar väl typ vad jag har för problem med folk som klagar över det exkluderande manshatet inom feminismen. De vill att ”oliktänkande” ska inkluderas, men vill samtidigt inte ha med folk som ”uttalat manshat”. Vad är det om inte att exkludera oliktänkande? Varför är det mer okej att exkludera de så kallade ”manshatarna” än att exkludera män som gnäller över ”manshat” så fort någon påpekar att det kanske kanske finns en strukturell överordning av män.
Jag känner mig sällan så exkluderad som när dessa drar igång om att ”alla ska inkluderas”, ty jag vet att det innebär att människor jag känner mig otrygg med, som trakasserar mig och så vidare ska få vara med. Jag kan inte vara med på en demo där ”manshatare” inte är välkomna, ty jag anses tydligen vara just en sådan, och om inte annat har jag många vänner som anses vara sådana. Jag tycker att det är viktigare att inkludera dessa än att inkludera män.
Det handlar inte om att inkludera ”oliktänkande”, det handlar om att driva sin egen agenda. Sedan kan en såklart hävda att det är en fråga om tolerans mot alla och så vidare, men uppenbarligen är det inte det eftersom vissa grupper måste exkluderas för att andra ska kunna inkluderas.
Till slut måste en välja vilka som ska inkluderas eller inte, och i valet mellan ”manshatare” och gnälliga män som tycker att all kritik av patriarkala strukturer är ”manshat” så väljer jag fan i mig det första. Det är ju feminism det handlar om, inte någon jävla mansrättsrörelse. Jag har noll förtroende för att de män som klagar på manshat kommer att driva feministiska frågor om de ”inkluderas”.
Inkludering av alla är inte ett egenvärde, inkludering är något som görs för att göra en rörelse starkare. Att inkludera rasifierade kvinnor, arbetarklasskvinnor och funktionsnedsatta kvinnor är relevant för den feministiska kampen, att inkludera män som gnäller om manshat är det inte. Alla kommer inte kunna vara med, och så ska det heller inte vara, ty feminismen är inte någon allomfattande klubb utan en politisk rörelse som strävar efter att kvinnor ska hare lika gött som män (även känt som ”störta patriarkatet”).