En viktig fråga inom feminismen har ju länge varit kvinnors rätt att ha kuk.

Ibland kommer det sådan här högst oklar kritik mot feminismen som bygger på att vi är inkonsekventa eftersom vi tillåter ojämlikheter som att personer med manlig anatomi inte kan föda barn. För det första är frågan helt och hållet irrelevant eftersom vi idag inte har några praktiska möjligheter att se till att alla kan bli gravida, det är inte ens säkert att man kan bli gravid om en har kvinnlig anatomi och om så är fallet får en ganska begränsad hjälp av sjukvården. En kan såklart tänka sig en situation där mer forskningsanslag går till att stärka möjligheterna till rent fysisk jämlikhet mellan könen och att framstegen från denna forskning dessutom borde göras tillgänglig för alla i samhället, något jag inte nödvändigtvis ställer mig negativ till. Det är överlag häftigt med forskning och politik som syftar till att låta alla människor få förbättra eller förändra sina fysiska förutsättningar.

Hur som helst så hör en sällan från feministiskt håll att man borde stärka kvinnors rätt att ha kuk, skägg eller någon annan manligt kodad fysisk egenskap. Det är helt enkelt inte sådana frågor som feminismen behandlar.

Ibland talar feminister om jämställdhetsfrågor som relaterar till graviditet och reproduktion, till exempel abort, föräldraledighet och så vidare. Detta kan nog då och då kan uppfattas som att feminister ser graviditeten i sig som något förtryckande. Det kanske är så att vissa gör det, den vanligaste vinkeln är dock enligt min uppfattning inte denna utan snarare att anatomiska kvinnors exklusiva förmåga att bli gravida inte kan tjäna som någon slags ursäkt för inskränkningar i rätten att få bestämma över sin egen kropp. Jag är medveten om att vi inte kommer kunna avskaffa de fysiska ojämlikheterna mellan könen och har inte heller argumenterat för att detta ska ske, jag har inte heller sett någon annan feminist lägga fram detta som en politisk agenda som äger relevans idag.

Visst kan en spekulera om hur detta skulle kunna se ut i någon slags utopisk framtid, men där är vi absolut inte nu så det kanske vore en idé att fokusera på de jämställdhetsproblem som vi kan lösa idag på politisk väg? Jag blir så trött när folk avvisar jämställdhetstanken med att man inte kan uppnå jämställdhet på alla plan idag.