Jag fick ett mejl från en man som undrade varför kroppshår är en så viktig fråga för feminister. Jag svarade med att fråga om hen hade gjort någon slags ansträngning att kolla upp saken själv innan hen mejlade mig. Det hade hen såklart inte (då hade hen hittat något) men tyckte att jag var otrevlig som inte svarade på frågan eftersom hen faktiskt hade ansträngt sig och haft trevlig ton.
Detta är ett sjukt vanligt beteende hos män. Om de gör minsta lilla ansträngning så tycker de att jag tacksamt ska rusa in i deras famn och tillgodose alla deras önskemål. Om de har försökt vara trevliga så ska jag liksom se det och bara vara jävligt glad och belöna dem alldeles oavsett hur trevligt beteendet faktiskt är. Om en man tycker att han har ansträngt sig så är det hans tolkning av situationen som gäller och inte hur hans försök faktiskt har mottagits. Det är kanske lite märkligt med tanke på att själva syftet med att vara vänlig borde vara att en annan person ska känna sig väl behandlad och inte att mata sitt ego eller att ha ett skäl till påtryckningar.
Jag vill inte bli behandlad som någon slags frågelåda. Jag tycker det är okej att folk frågar om min åsikt kring saker och ting men jag tänker inte svara på frågor om ”feminismen” i allmänhet, dels för att jag inte kan företräda ”feminismen” men också för att det för det mesta är sjukt jävla enkelt att bara hitta information själv. Jag menar, feministers inställning till rakning och kroppshår lär det ju finnas tusen och åter tusen texter skrivna om, jag kan för mitt liv inte förstå varför någon måste kontakta mig personligen med frågan istället för att typ skriva rakning/kroppshår i min sökruta.
Det händer också att kvinnor fråga mig om jag har skrivit något om vissa ämnen, skillnaden är att de brukar fråga på ett betydligt mycket mer ödmjukt sätt. Då brukar det låta typ ”hej Fanny det skulle vara jättesnällt om du berättade dina tankar om X eller länkande till en text om du har tid och lust”, och om jag inte har tid/lust så är det liksom ingen som blir förbannad. Sedan är det för det mesta frågor om saker som faktiskt är svåra att leta upp, typ specifika inlägg.
Men framförallt så frågar dessa personer mig i egenskap av just mig och inte mig i egenskap av random feminist. De fattar att jag inte är någon företrädare för ”feminismen” eller kan svara på frågor om vad ”feminister” tycker i ett givet ämne. Det tycker jag är sympatiskt. Jag diskuterar gärna, men jag vill inte vara en frågelåda.