Jag fick ett mejl från en man som undrade varför kroppshår är en så viktig fråga för feminister. Jag svarade med att fråga om hen hade gjort någon slags ansträngning att kolla upp saken själv innan hen mejlade mig. Det hade hen såklart inte (då hade hen hittat något) men tyckte att jag var otrevlig som inte svarade på frågan eftersom hen faktiskt hade ansträngt sig och haft trevlig ton.
Detta är ett sjukt vanligt beteende hos män. Om de gör minsta lilla ansträngning så tycker de att jag tacksamt ska rusa in i deras famn och tillgodose alla deras önskemål. Om de har försökt vara trevliga så ska jag liksom se det och bara vara jävligt glad och belöna dem alldeles oavsett hur trevligt beteendet faktiskt är. Om en man tycker att han har ansträngt sig så är det hans tolkning av situationen som gäller och inte hur hans försök faktiskt har mottagits. Det är kanske lite märkligt med tanke på att själva syftet med att vara vänlig borde vara att en annan person ska känna sig väl behandlad och inte att mata sitt ego eller att ha ett skäl till påtryckningar.
Jag vill inte bli behandlad som någon slags frågelåda. Jag tycker det är okej att folk frågar om min åsikt kring saker och ting men jag tänker inte svara på frågor om ”feminismen” i allmänhet, dels för att jag inte kan företräda ”feminismen” men också för att det för det mesta är sjukt jävla enkelt att bara hitta information själv. Jag menar, feministers inställning till rakning och kroppshår lär det ju finnas tusen och åter tusen texter skrivna om, jag kan för mitt liv inte förstå varför någon måste kontakta mig personligen med frågan istället för att typ skriva rakning/kroppshår i min sökruta.
Det händer också att kvinnor fråga mig om jag har skrivit något om vissa ämnen, skillnaden är att de brukar fråga på ett betydligt mycket mer ödmjukt sätt. Då brukar det låta typ ”hej Fanny det skulle vara jättesnällt om du berättade dina tankar om X eller länkande till en text om du har tid och lust”, och om jag inte har tid/lust så är det liksom ingen som blir förbannad. Sedan är det för det mesta frågor om saker som faktiskt är svåra att leta upp, typ specifika inlägg.
Men framförallt så frågar dessa personer mig i egenskap av just mig och inte mig i egenskap av random feminist. De fattar att jag inte är någon företrädare för ”feminismen” eller kan svara på frågor om vad ”feminister” tycker i ett givet ämne. Det tycker jag är sympatiskt. Jag diskuterar gärna, men jag vill inte vara en frågelåda.
Det är tanken som räknas, när det gäller män, men nära skjuter ingen hare, när det gäller kvinnor.
Haha, fyfan va bra beskrivet!! 😀
Tack för insikten jag fick – Varför behandlas som frågelåda när man inte är ngt språkrör för fler än sig själv.
Just detta har jag också retat mig sjukt mycket på de senaste dagarna. Under det här inlägget hos Lady Dahmer: http://ladydahmer.nu/vi-tar-debatten-pa-vara-villkor-och-vara-plattformer/#respond så skrev jag en kommentar om hur irriterande det är med män som söker upp feminister och kräver privatlektioner. Gärna vill de att man ska ge exempel på varför just DE är priviligerade och hur just DE förtrycker kvinnor, och kan man inte det så betyder det att man har FEL. Och det roliga här var att en stund senare dyker det upp en man i kommentarsfältet och gör just detta. Och när en person påtalar att han kanske kan söka information om mansprivilegier själv så säger han att det har han minsann försökt göra men han hittar bara en massa manshat…
Jag blir så förbannad. Jag skulle säga att man är extremt priviligerad om man tycker att det är en självklarhet att kvinnor ska lägga ner tid och energi på att utbilda en i något man själv enkelt kan skaffa sig information om (och där man dessutom ändå inte är tillräckligt intresserad för att lyssna på och fundera över de svar man får).
Jaaaaa! Detta beteende är så otroligt vanligt hos män! Och det sträcker sig verkligen över alla genrer. Inom olika frågor om feminism, inom diskussioner om våld i nära relationer, inom samtal om rasifierade och rasism i samhället, när en diskuterar olika handikapp och hur personer blir bemötta då. Ja allt möjligt verkligen! Jag skulle till och med förklara hur matematisk statistik (mitt område) inte bara var bluff och båg. Men så fort jag började förklara blev jag direkt bemött med att jag måste ha fel för så upplevde inte hen statistik. Fatta hur dryg en måste vara när en ställer en fråga i ett ämne till någon som är utbildad inom ämnet och sedan korrigerar dennes svar för att de inte passar in med ens egna uppfattningar i ämnet!
Frågelådasyndromet verkar alltid vara uppbyggt av män som kräver svar av kvinnor inom vad som helst närhelst de vill veta något. När kvinnor sedan svarar blir de alltid korrigerade för deras åsikter måste ju vara fel. Och om nu kvinnan vägrar svara av någon anledning (kanske tidigare erfarenhet av hur svaret ändå var skit samma osv.) så blir det genast hus i helvete! Mannen i fråga skriker vitt och brett om hur illa behandlad hen blivit. Så insiktslös om sina egne privilegier!
Jag tycker att frågan är absurd eftersom svaret är så jävla självklart. Vi kvinnor ska inte behöva ändra våra utseenden för att behaga män och passa in i ett ideal.
http://nojesguiden.se/blogg/hanapee/taggar/kanna-sig-som-feministisk-fragelada-for-ogenomtankta-fragor