Etikett: funktionshinder

Om funktionshinder och sexualitet.

Det är inte ovanligt att jag får kommentarer från män som beklagar sig över att de inte kan göra det ena eller det andra eftersom de har något slags funktionshinder. Till exempel att de har aspergers och därför inte anser att de kan närma sig kvinnor på ett rimligt sätt.

Jag tycker denna fråga är problematisk på flera sätt. För det första så tvivlar jag starkt på att det finns något funktionshinder som inte går att hantera på ett sätt så att en kan förhålla sig till andra människor på ett rimligt vis. De flesta jag har träffat med liknande funktionshinder har på ett eller annat sätt kunnat hantera det och varit ungefär lika bra som andra på att respektera människors gränser. Jag tycker att det är en märklig syn på sociala funktionshinder att det skulle göra en människa helt inkapabel till att förstå vad som är okej i olika situationer och inte. Jag förstår att det säkert kan försvåra, men jag tvivlar på att det bli en omöjlighet.

Detta påminner mig om ”debatten” om att människor med vissa funktionshinder skulle ha någon slags ”rätt” att ha sex och därför skulle kunna köpa prostituerade. Det är klart att alla människor har rätt till att ha en sexualitet, detta betyder dock inte att en har rätt att köpa en annan människa för att kunna utöva den. På samma sätt har en människa med något funktionshinder som gör det svårare att ta kontakt med andra ingen rätt att överträda andras gränser för att kunna leva ut sexuellt/socialt.

Om en har ett funktionshinder som gör att en inte kan vara  vissa situationer eller göra vissa saker utan att löpa hög risk att behandla människor illa så anser jag att en själv bör ta ansvar för att inte befinnas sig i sådana situationer. Det behöver inte innebära att en inte har någon romantisk kontakt med kvinnor alls, däremot så kanske en måste göra det under vissa omständigheter.

Alla människor har olika styrkor och svagheter som vi alla måste förhålla oss till på något vis. Alla människor bör ha rätt till hjälp att hantera de svagheter, eller funktionshinder, som ställer upp stora besvär i deras liv. Däremot har människor inte rätt att göra detta på andra människors bekostnad i form av att överträda någons gränser.

Jag vill inte bli trakasserad oavsett vem som gör det och varför, och om en är medveten om att en har svårigheter med att läsa av människor bör en nog snarare se till att vara mer försiktig i sitt kontaktsökande än att använda det som en ursäkt. För om en använder det som en ursäkt är det bara ännu ett sätt att leva på andras bekostnad, såsom män har gjort mot kvinnor i alla tider. Det kan jag omöjligt acceptera.

Idén om att funktionshindrade ska ha något att bidra med.

Igår var jag och så Schyman snacka om feminism vilket var roligt. Hen är verkligen så otroligt skarp och har världens bästa raljanta tonläge när hen pratar om olika idioter som finns.

Hur som helst, Schyman kom in på människor som har funktionshinder och hur de diskrimineras. Och sedan anförde hen ett perspektiv jag tycker är så himla konstigt, nämligen det här med att det är viktigt att vi slutar förtrycka funktionshindrade eftersom ”de” kan ha egenskaper som kan vara viktiga för oss, som ”vi” kan använda. Till exempel att någon som är autistisk kan lösa problem snabbare eller vad vet jag.

Detta är ett perspektiv som ofta anförs när det kommer till människor med funktionshinder. Det är som att vi ser det som att det som tas från ett ställe måste läggas till på ett annat. Den som har ett funktionshinder antas liksom ha något annat att ”bidra” med. Så är det såklart inte alls alltid. Många funktionshindrade har nog inte någon specialförmåga, och detta är såklart helt jävla okej.

Problemet jag ser med det här perspektivet är att en lägger fokus på vad människan kan användas till och inte på människovärde. Funktionshindrade förtjänar väl att få plats i samhället, få bra utbildning och så vidare helt utan att de måste leverera några specialförmågor, utan att de måste lösa några problem andra inte kan lösa.

Jag är så trött på alla ”positiva fördomar” om att människor med aspergers är superintelligenta, om att människor med downs syndrom är så himla snälla och trevliga och att människor med ADHD är så himla drivna. Tänk på alla som har dessa funktionshinder som inte stämmer överens på dessa beskrivningar. Om vi motiverar deras existensberättigande med att de har något att ”bidra” med så kommer deras plats i samhället fortsätta att vara villkorad.

Jag tycker inte att detta är någon positiv utveckling, jag tycker det är ett stort problem om vi lär oss att tänka kring människor som är diskriminerade i termer av att de ska ha något särskilt att bidra med om de släpps fram. Det är väl fan inte det som är poängen? Poängen är att alla människor förtjänar att leva ett bra liv, oavsett hur en är skapt.