Igår så käkade min syster en jävla glasstrut som hon bredde smör i till efterrätt. Grejen var att hon lämnade sin mat på tallriken med motivationen att hon ”inte var hungrig” och så går hon direkt och äter denna vidriga skapelse. Mina föräldrar bara skrattade och jag var bestört.
Jag tänker på när jag själv var ett barn och knubbig som få (min syster är också lite knubbig) för att jag åt så jävla mycket. Min lillasyster äter lika mycket som jag gjorde men hon äter mer godis. Själv åt jag mest mat.
Det som oroar mig är dels att det suger att ha dåliga matvanor från barndomen, dels att hon ska bli fet och hata sin kropp lika mycket som jag gjorde när jag var ett barn. Man ska ju inte skapa för mycket känslor kring mat för barn men det är väl fan inte rimligt att strunta i att käka för att man är mätt och sedan käka en jävla glasstrut med smör på?