FumikoFem bloggade för ett ganska bra tag sedan om ”bloggdöden” (ett sånt där inlägg som legat i min ”blogga”-mapp alldeles för länge) och det fick mig att fundera på det här med internetnärvaro och bekräftelse. När jag började blogga så tog det lång tid innan jag fick läsare, och det är egentligen först de senaste månaderna som det verkligen har kommit in många besök och kommentarer. Då har jag också noterat en annan sak, nämligen att det sällan är det jag personligen känner mig mest nöjd med som genererar mest respons.
När jag skriver en lång, nyanserad och genomarbetad text om något så får jag i regel färre kommentarer än på mycket annat. Jag tror inte att det är för att folk inte uppskattar dessa texter, för det tror jag absolut att ni gör, men däremot tror jag att man sällan kommenterar om man inte har något att tillägga. Många som bara skriver typ ”bra inlägg” eller liknande brukar urskulda sig med att det inte är någon ”viktig” kommentar. Men alltså, såna kommenterar betyder också mycket, för de innebär att någon har läst och reflekterat över inlägget.
Det är mycket enklare att få bekräftelse på ett forum som twitter. Där är folk snabbare på att ge respons, de retweetar sånt de tycker är bra och så vidare. Dessutom är det ett jävla bekräftande av varandra, än hit än dit, på både ont och gott. Problemet blir att när man är van vid att bli bekräftad så blir det plötsligt jobbigt när man inte blir det. Jag märker att jag ibland lockas att skriva mer banalt om saker och ting bara för att det genererar mer respons. Saker och ting kanske blir plattare och argare än vad de skulle behöva vara.
Även om man får kickar av bekräftelse så känns det efter ett tag så jävla menlöst att skriva på det sättet. Att, som i mitt fall, hårddra och överdriva sin ilska för att väcka mer reaktioner. Främst medhåll, eftersom folk i regel går igång på hårda ord mot sina meningsmotståndare.
Jag vill aldrig bli en sån som skriver saker som egentligen är lite väl taskiga, banala eller hårddragna för att ”väcka reaktioner”. Inte för att man inte får göra så men jag är mer intresserad av att få folk att tänka till än att ”skapa debatt”, vilket oftast mest innebär att folk försöker övertyga varandra om sina åsikter utan att fundera på rimligheten i sina egna. På det sättet nå man kanske ut till färre, men jag tänker att man åtnjuter mer intellektuell respekt och potential att förändra till dem man väl når ut till. Jag själv är mycket mer intresserad av att läsa och ta till mig av texter som har en mer resonerande ingång än det där tvärsäkra provocerande, det är också så jag vill att andra ska känna inför det jag skriver.
Ju mindre text det är, ju mindre genomarbetat texten är och så vidare desto mer generaliserat och snarstucket tenderar det att bli. Det som i ens huvud är ett genomtänkt resonemang blir på en blogg mycket kortare och på twitter ännu mer banaliserat och förkortat. Det värsta är att det i regel är de texterna som framkallar mest reaktioner; lätt att hålla med i för den redan invigda, lätt att bli provocerad av för motståndaren och sen har man ”skapat debatt” som går ut på att den som skriker högst vinner.
Jag kan bli så trött på det här ibland, detta ”skapande av debatt” som kan vara så otroligt platt och utan eftertanke och lika trött blir jag på mig själv eftersom jag ju faktiskt ingår i det. Eftersom jag själv ibland väljer att vara lite väl hårddragen eller arg till förmån för nyansering.