FumikoFem bloggade för ett ganska bra tag sedan om ”bloggdöden” (ett sånt där inlägg som legat i min ”blogga”-mapp alldeles för länge) och det fick mig att fundera på det här med internetnärvaro och bekräftelse. När jag började blogga så tog det lång tid innan jag fick läsare, och det är egentligen först de senaste månaderna som det verkligen har kommit in många besök och kommentarer. Då har jag också noterat en annan sak, nämligen att det sällan är det jag personligen känner mig mest nöjd med som genererar mest respons.
När jag skriver en lång, nyanserad och genomarbetad text om något så får jag i regel färre kommentarer än på mycket annat. Jag tror inte att det är för att folk inte uppskattar dessa texter, för det tror jag absolut att ni gör, men däremot tror jag att man sällan kommenterar om man inte har något att tillägga. Många som bara skriver typ ”bra inlägg” eller liknande brukar urskulda sig med att det inte är någon ”viktig” kommentar. Men alltså, såna kommenterar betyder också mycket, för de innebär att någon har läst och reflekterat över inlägget.
Det är mycket enklare att få bekräftelse på ett forum som twitter. Där är folk snabbare på att ge respons, de retweetar sånt de tycker är bra och så vidare. Dessutom är det ett jävla bekräftande av varandra, än hit än dit, på både ont och gott. Problemet blir att när man är van vid att bli bekräftad så blir det plötsligt jobbigt när man inte blir det. Jag märker att jag ibland lockas att skriva mer banalt om saker och ting bara för att det genererar mer respons. Saker och ting kanske blir plattare och argare än vad de skulle behöva vara.
Även om man får kickar av bekräftelse så känns det efter ett tag så jävla menlöst att skriva på det sättet. Att, som i mitt fall, hårddra och överdriva sin ilska för att väcka mer reaktioner. Främst medhåll, eftersom folk i regel går igång på hårda ord mot sina meningsmotståndare.
Jag vill aldrig bli en sån som skriver saker som egentligen är lite väl taskiga, banala eller hårddragna för att ”väcka reaktioner”. Inte för att man inte får göra så men jag är mer intresserad av att få folk att tänka till än att ”skapa debatt”, vilket oftast mest innebär att folk försöker övertyga varandra om sina åsikter utan att fundera på rimligheten i sina egna. På det sättet nå man kanske ut till färre, men jag tänker att man åtnjuter mer intellektuell respekt och potential att förändra till dem man väl når ut till. Jag själv är mycket mer intresserad av att läsa och ta till mig av texter som har en mer resonerande ingång än det där tvärsäkra provocerande, det är också så jag vill att andra ska känna inför det jag skriver.
Ju mindre text det är, ju mindre genomarbetat texten är och så vidare desto mer generaliserat och snarstucket tenderar det att bli. Det som i ens huvud är ett genomtänkt resonemang blir på en blogg mycket kortare och på twitter ännu mer banaliserat och förkortat. Det värsta är att det i regel är de texterna som framkallar mest reaktioner; lätt att hålla med i för den redan invigda, lätt att bli provocerad av för motståndaren och sen har man ”skapat debatt” som går ut på att den som skriker högst vinner.
Jag kan bli så trött på det här ibland, detta ”skapande av debatt” som kan vara så otroligt platt och utan eftertanke och lika trött blir jag på mig själv eftersom jag ju faktiskt ingår i det. Eftersom jag själv ibland väljer att vara lite väl hårddragen eller arg till förmån för nyansering.
Det var den här insikten som sakta fick mig att blogga allt mindre för att nu ha totalt uppehåll. Jag kunde inte längre göra de enkla poängerna, de hårddragna utläggningarna. Men inte heller hade jag tålamod och kunskap att skriva de genomarbetade och reflekterande texter som jag ville få fram.
Och när bekräftelsen inte kommer så minskar motivationen ytterligare.
Hej! Detta har inget att göra med det här inlägget egentligen, men jag tänkte att du som är kritiskt till konsumtionssamhället kanske skulle uppskatta senaste Dokument Utifrån, om planerat åldrande av produkter:
http://svtplay.se/v/2799923/dokument_utifran/glodlampskonspirationen?cb,a1364145,1,f,-1/pb,a1364142,1,f,-1/pl,v,,2799923/sb,p103473,1,f,-1
…ifall det nu går att se utomlands, det brukar ju variera.
Kunde in se det tyvärr. Trist.
De längre mer nyanserade texterna är ofta de jag uppskattar bäst, men är absolut alldeles för dålig på att påpeka att jag uppskattar det hen har skrivit. För egen del saknar jag ork och tid just nu att skriva sånna texter jag själv helst läser. Blir istället väldigt platt, men tänker att det får vara så just nu.
Det är viktigt att hålla skrivandet igång även när man saknar inspiration. Skriver alltid och publicerar även om det inte blir fenomenalt. Tar jag uppehåll är det så mycket svårare att få igång det igen.
Godt indlæg 😉
Altså, ærligt talt er jeg ved at miste tålmodigheden med 99% af blogverdenen (personlige blogs altså)… På den ene side tales der en masse om ”søsterskab” og hvor søde og støttende alle læsere er, men det er same old statusrace som altid, og folk værdsætter kun at man bryder ud af rammerne for det ”trendy” og ”coole”, når man HAR bevidst, at man kan leve op til det, hvis man vil.
Jeg har naturligvis selv kun få læsere, og det kan jeg virkelig godt forstå, fordi min blog ikke følger alle råd om god blogging osv. Men jeg har dog nogle og kan ikke lade være med at forundres over, at de f.eks. gerne kommenterer på et af de relativt sjældne outfitbilleder, rejseindlæg osv, men når jeg har skrevet om at jeg er blevet seksuelt misbrugt, skrevet om den angst jeg pludselig fik da jeg boede i Rusland og som har taget nogle år at komme af med, eller jeg har skrevet om at jeg har fået mavesår, eller om bekymringerne for min far som er udstationeret i Afghanistan, så har der været HELT stille. På nær lige i indlægget om angst, hvor en kommenterede at hen ville være glad hvis hen havde lige så små problemer som mig.
Lidt off topic, I know, men min konklusion er efterhånden, at folk flest er idioter som bare vil se de smukke facader og ikke vil generes af alt for mange nye, gennemtænkte tanker, og derfor er jeg efterhånden totalt ligeglad med kommentarer.
Ja, jeg indser, hvor bitter jeg lyder…
Får väl erkänna att jag själv är en sån som typ bara kommenterar när det är något jag vill tillägga eller anmärka på, riktigt bra skrivna inlägg känns ofta onödiga att kommenter på något sätt efter som jag sällan är lika insatt som du, och därför inte kan bidra något till typ.
Känner också ofta så, så jag förstår ju grejen.
Öh, blev lite underligt formulerat där.
Jag tycker om bokstäver & att skriva & ser det därför som en konst att knyta ihop en post så vackert som möjigt i bokstavsform men det tråkiga med det är att det är ett säkert kort för att hålla läsare på avstånd, vad jag har märkt. Om jag hafsar ner vad jag vill säga får jag oftare bekräftat att texten är läst & uppskattad men jag känner som du att när jag lagt ner tid & personligen är supernöjd är responsen jävligt vek 😀
Jag uppskattar din texter mycket, men hittar sällan något att tillägga, så jag är likadan själv.
Haha ja men så är nog dom flesta tror jag, jag skriver ju oftast då jag vill opponera mig mot någonting eller om en bild är extra fin, om jag tänker YES så är jag inte ofta den som hoppar in & säger ”word!” men lite oftare borde jag nog göra det för det är ju uppskattat att veta att någon har läst, reflekterat & uppskattat.
Ja, egentligen vet man nog att man borde och att det uppskattas men skippar det ändå, av lättja. Vissa bloggar är dessutom sjukt jobbiga att kommentera på, speciellt de på blogg.se som aldrig autosparar uppgifterna och har de där skitjobbiga bilderna.
Nog är det så att det är lättare att fånga läsare med något enkelt som upprör, men jag tror också att längden på texten kan spela in. Jag tror att det ofta finns det möjlighet att skriva en text lite kortare, lite mer slagkraftig, utan att förlora något av innehållet. Jag har övat mycket på det att just korta ner saker när jag skriver, och det brukar göra argumenten bättre också, och mer lättförståeliga. Och så är det ju förstås riktigt roligt att öva på hur man skriver och se hur resultatet blir med olika tekniker. Om man är skrivintresserad förstås, men det gissar jag att du är. =)
Jag menar inte att dina långa inlägg är dåliga dock, jag hade bara lust att pladdra lite.
Precis som du resonerar angående längre och mer genomarbetade texter är det svårt som läsare att finna något att tillägga. Visst kan en alltid argumentera och tycka annorlunda och därför kommentera, men personligen håller jag väldigt ofta med dig. Det känns lite fånigt att bara skriva: Bra! Hurra! osv. men eftersom du uppskattar det ska jag ha det i åtanke.
p.s. Bra! Hurra! d.s.
Intressant iakttagelse!
Jag försöker mer och mer gå ifrån min egen tendens till att använda ord som förstärker det jag egentligen vill ha sag, speciellt i tal. Man kanske intresserar fler för stunden men jag tror att man vinner i längden på att vara rimlig.
Att inte kommentera på redan bra inlägg, kan jag hålla med om. Lite som att kommentera när någon som skriver att de mår så bra eller har lyckats med någonting. Det känns ju töntigt att skriva grattis allt för många gånger.
Ja, det är sant och jag förstår ju varför. Ofta skriver dock folk typ bra och lägger sedan till ett eget perspektiv utan att motsätta sig mitt, utan mest nyanserar det eller instämmer med sin egen historia. Det uppskattar jag mycket.