Män har ju ofta en idé om att kvinnor är så kallat ”tjatiga”. Som kvinna i relation med män så förhåller en sig ofta aktivt till denna idé. En vill absolut inte förfalla till att bli den tjatiga kvinnan, vilket inte är så konstigt eftersom det suger att tjata på att vuxna människor ska göra sin beskärda del (eller mindre) av det gemensamma arbetet. Det suger att behöva agera morsa åt sin partner.
Som kvinna känner en ofta att det är ens eget fel om en blir tvungen att tjata på sin manliga partner. Det är ens eget fel som inte är ”värdig” en bättre behandling från hans sida, det är ens eget fel att en har för höga krav, det är ens eget fel om en inte lyckats vaska fram en bättre man eller så är det ens eget fel om en inte har gjort tillräckligt framgångsrikt jämställdhetsarbete i relationen. Oavsett vad så är det kvinnans ansvar.
Män anspelar gärna på dessa idéer och pratar om att kvinnor är ”tjatiga” när de för femte gången påminner om han ska göra en uppgift som han har tagit på sig men som han av någon anledning inte har gjort. Istället för att fundera på varför kvinnan ”tjatar”, om det kan ha något med hans eget agerande att göra, så hamnar fokus på att hon ska ändra sig på olika sätt. Hon ska sänka sina krav, hon ska bli mindre tjatig eller bättre på att motivera honom.
Ett skäl till att en som kvinna tenderar att bli ”tjatig” kan vara att män sällan visar att de tar ansvar inför en uppgift. Till exempel: om de av någon skäl inte kan göra en speciell sak vid en speciell tidpunkt så säger de inte när de hade tänkt göra det istället, utan de bara struntar i det. Detta kan leda till ganska mycket stress för kvinnan, eftersom hon inte vet vad som är på gång. Eftersom kvinnor i regel anses ha huvudansvaret för hemmet så blir det en stressande situation. Hon kan helt enkelt inte lita på att det faktiskt blir gjort, att han faktiskt tar ansvar, helt enkelt eftersom det ofta är så att män inte gör det.
Jag tänker på hur jag i en relation ofta fick höra att min partner hade tänkt göra det ena och det andra, men att jag hade sabbat detta genom att göra det själv istället. Han förmedlade inte att han hade tänkt ansvara för en särskild syssla, och ansåg sedan att det var mitt fel som inte insåg att han hade tänkt göra det. Det blev alltså min uppgift att ta reda på att han hade tänkt göra något istället för att det var upp till honom att förmedla det. Problemet blev att jag inte ”släppte fram” honom i hushållsarbetet, inte att han inte själv steg fram och tog över den platsen.
Den man som vill ta lika ansvar måste visa en egen ansats till detta istället för att bara passivt vänta på att bli tilldelad uppgifter av kvinnan. Eftersom kvinnor lär sig att de inte kan räkna med att män tar något ansvar och att hemmet är deras ansvarsområde så måste mannen helt enkelt visa aktivt att han har en vilja att ta ansvar.