När jag skrev om det här med ansvar av hushållsarbetet var det en del som ville dela med sig av lite käcka tips för hur en kan skapa en jämn fördelning. Jag noterade att vissa tydligen tycker att om en upprättar ett schema så är saken ur världen eftersom alla då har sitt ansvarsområde och så vidare.
Jag har absolut inget emot typ scheman, det är till och med något jag praktiserar själv, däremot vänder jag mig emot idén om att det skulle vara någon slags fullständig lösning. Det finns en massa olika ansvarsområden som inte kan täckas in i den här typen av schema:
- Ansvaret för upprättandet av schemat. För det mesta är det kvinnan som ansvarar för att det kommer till någon slags gemensam städrutin. När jag har haft scheman så har det varit jag som fått initiera hela projektet med att upprätta ett sådant, det har också varit jag som fått definiera detaljerat vad som ska ingå i de olika områdena. Detta är i sig en massa arbete.
- Ansvaret för det som hamnar utanför schemat. Det finns alltid saker och ting som faller utanför schemat. Det kan vara sådant som inte görs regelbundet nog för att bry sig om att skriva in eller sådant som inte kan delas upp ansvarsmässigt. Till exempel inköp av husgeråd. Problematiska områden i mitt hem är till exempel blötläggande av bönor/ärtor och så vidare, något som kräver att en har koll på när det börjar ta slut. Detta är det i princip alltid jag som gör. Nej det är inte en stor grej för sig, men det blir mycket när en massa sådana här ansvarsområden hamnar på varandra. Även känslomässigt arbete hamnar ofta här, eftersom sådant inte kan delas upp i vissa givna uppgifter utan handlar om att ha någon slags övergripande koll på situationen.
- Ansvaret för att uppgifterna utförs ordentligt. Detta kan jag uppleva att vissa har oerhört stora problem med. Typ att om en tömmer soptunnorna så diskar en ur dem och sätter i nya påsar också, eller att en diskar ur diskhon efter att en diskat så att den inte är äcklig och fettig. Jag avskyr verkligen att behöv tjata om detaljer på det viset, men annars blir det jag som får fixa alla de där smågrejerna och det suger.
- Ansvaret för att uppgifterna utförs i tid. Det finns ett stort utrymme för att helt enkelt skjuta upp grejer som ofta utnyttjas. Resultatet av detta blir inte sällan att en står där och gör skiten själv eftersom en inte orkar vänta och/eller tjata så förbannat hela tiden. Detta gäller tyvärr ofta även om det finns en absolut deadline, eftersom folk som inte är bra på att ta ansvar är jävligt benägna till att tumma på sådana, speciellt om en vet att en komma undan med det.
Vissa män verkar förvänta sig att de ska kunna få ett givet ansvarsområde med tydligt definierade uppgifter som de ska kunna göra och sedan vara nöjda. Grejen är att det alltid krävs att någon tar ett övergripande ansvar för hushållet, och om mannen inte gör detta över huvud taget blir det kvinnan som gör det, hur mycket han än tar ansvar för sina ansvarsområden.
Jag är överlag väldigt tillfreds med hur min partner sköter hushållsarbete, jag upplever att han gör det ansvarsfullt och noggrant, för det mesta på eget initiativ och när så inte är fallet utan att jag behöver tjata. Trots detta upplever jag att det är jag som tar det övergripande ansvaret. Det är jag som planerar inköp, det är jag som planerar storstädning, ser till att middag blir gjord i rimlig tid och så vidare. Framförallt är det jag som har övergripande koll på vad som händer och oroar mig över hushållet, för att jag upplever att det är ju som har det yttersta ansvaret. Det är såklart inte bara hans fel, det handlar om en könsroll som jag internaliserat under den tid jag levat som kvinna.
Poängen är helt enkelt att det inte går att upprätta något slags felfritt system som kommer lösa skiten, utan det handlar i grund och botten om att en som man måste bli bättre på att ta det övergripande ansvaret och att om kvinna kunna bli bättre på att ta det lugnt och inte ta ansvar hela jävla tiden. Det finns tyvärr inga jävla genvägar.