Ibland lyfter folk fram Londons hyresmarknad som ett bra exempel på en oreglerad hyresmarknad som fungerar. Nu vet jag inte hur det är med bostadsbristen i London, men jag vet en del om hur hyresmarknaden ser ut. Det är vanligt att folk hyr enskilda rum i en en lägenhet, där de alltså delar kök och badrum med tre-fyra andra. När jag var i London bodde jag hos en tjej som hyrde ett rum på kanske 10 kvadrat, i en lägenhet med tre andra, för 400 pund, vilket vid den tiden motsvarade ungefär 5000 kronor och nu ungefär 4000. Det är väldigt mycket pengar för ett rum, och det låg varken centralt eller var särskilt fräscht, utan var tvärtom ganska äckligt.
Det är också vanligt att säkerheten för hyresgästen är minimal. En facebookvän till mig som bor i England skrev att hen blev vräkt på dagen, vilket tydligen ansågs legitimt av polisen som kom dit för att reda ut bråket. Generellt verkar det vara vanligt att säkerheten i kontraktet är extremt låg. I Sverige tror jag att en har en viss säkerhet även om en inte har ett kontrakt, enligt hyreslagen.
Är det en välfungerande hyresmarknad? När människor måste betala svinmycket pengar och dessutom inte har något som helst skydd som hyresgäster?
Någon kanske tycker att det är ”bättre än att folk inte har någonstans att bo” och det stämmer väl till viss del. Men det är inte det som är min fråga, utan frågan är om detta är föredömligt? Ska vi ha detta som modell för hur vi ska utforma vårt samhälle? Det tycker jag verkar orimligt.
En kan nog ha en hyresmarknad där folk samtidigt har möjlighet att bo och samtidigt har rimliga hyror och en trygghet för hyresgästerna. En bra grej med den allmännyttiga bostäder är ju att en slipper vara utelämnad åt din hyresvärds nycker utan att det finns förutsägbara regler kring vad en får och inte får göra. Du slipper bo under din freakiga hyresvärd som har idéer om hur du ska leva ditt liv.
Folk råkar väldigt illa ut på hyresmarknaden och detta förvärras i en bostadsbrist, om människor är desperata och kan tänka sig att betala vilken hyra som helst eller gå med på vilken behandling som helst. Är det rimligt att i en sådan situation öka spelrummet människor har för att bete sig som svin, eller ska en istället se till att bli av med bostadsbristen? London är inget föredöme, det är en mardröm om hur vår bostadsmarknad kan, och håller på att, bli.