Såhär alla hjärtans dag till ära så brukar folk passa på att ta fram konsumtionskritikern inom sig och anklaga det hela för att vara ett kommersiellt jippo. Det är förvisso sant, men herregud, vilken högtid är inte ett kommersiellt jippo? Jag kan, helt ärligt talat, inte komma på en enda. Alla högtider utnyttjas för att saker och ting ska bli sålda. Men inte nog med det: livet är fan ett kommersiellt jippo.
Jag hoppas att ingen tar illa upp för detta nu men jag tycker att det blir lite fånigt att hela året gå omkring i konsumtionsdimma för att sedan, en enda dag om året, ta fram konsumtionskritiken som vilat tryggt mellan h&m-besöken och modetidningsgenomläsningarna. Den som öppnar sina ögon året om kommer snabbt inse att hela våra liv fullkomligt genomsyras av konsumtion, inte bara för att vi behöver konsumera vissa produkter för att äta och ha ”anständig” klädsel. Varenda liten händelse i våra liv utnyttjas som ett argument för ökad konsumtion: den som har pojkvän ska regelbundet investera i sexiga underkläder, den som är singel likaså, den som tar studenten ska köpa saker för flera tusenlappar ty det ”händer bar en gång”, den som svär någon evig kärlek ska lägga tusentals kronor på en klänning de bara kommer använda en enda gång, den som ska komma i form bara måste köpa tuffa träningskläder för att bli motiverade och vi ska även köpa tidningar för att skapa habegär efter konsumtionsartiklar.
Och i jämförelse med allt detta så är alla hjärtans dag en liten fjärt i rymden. Den vanligaste formen av konsumtion denna dag är väl en trevlig middag, bio, blommor, choklad eller någon gullig liten nalle. Ärligt talat så är det ingenting i förhållande till den konsumtionshets som pågår varje dag.
Det är inget fel med att kritisera specifikt alla hjärtans dag för att handla om konsumtion heller, men jag skulle önska att folk kunde hålla kvar detta insikt även andra dagar på året. Men hur som haver: glad alla hjärtans dag!
