Jag fick följande fråga om män som söker kontakt som jag tänkte svara på:
Ibland händer det mig när jag går på stan/åker tunnelbana/är i någon affär eller liknande att det kommer fram någon man som börjar prata med mig. Mannen som kommer fram frågar mig olika saker som typ hur gammal jag är osv. Jag tycker att situationen blir extremt jobbig och stel. Så fort som möjligt försöker jag fly situationen och låtsas som att jag har bråttom någonstan, känner mig sen otrevlig mot mannen som bara var vänlig. Vet inte om anledningen till att jag tycker att det känns jobbigt beror på Sveriges stela kultur där man inte pratar med främlingar. Hur tycker du att jag ska hantera det här? Tror du att det har med patriarkatet att göra att en del främmande män börjar prata med mig (trots att jag är så uppenbart besvärad av det)?
Ibland så pratas det om hur HIMLA TREVLIGT det är när främlingar tar kontakt med varandra och så vidare. Jag kan väl känna lite sådär att näääeh, det behöver verkligen inte alls vara en särskilt soft grej. Det som kan framstå som en *skön grej* utifrån kan vara en mycket obehaglig upplevelse för den som blir utsatt. Till saken hör att många tar illa upp och blir förbannade när en inte möter deras kontaktsökande med entusiasm. Oavsett om det har med Sveriges ”stela kultur” (som jag för övrigt inte tror ett skit på) att göra eller inte så är det din rättighet att ha gränser för din integritet som respekteras.
Jag upplever att en som kvinna ofta förväntas vara jävligt glad och trevligt mot första bästa som får för sig att hen vill snacka med en. Typ främmande män som vill hålla på och ”skoja” med en (verkligen en grej jag avskyr djupt) och som en förväntas besvara med att skratta lite överseende. Jag tycker att det kan vara väldigt obehagligt när främmande män tar kontakt med mig på ett oberäkneligt sätt, alltså på ett sätt där det känns som att de tar kontakt enbart för kontaktens skull och liksom vill att jag ska ge dem någonting.
Jag upplever i princip aldrig att kvinnor tar kontakt på motsvarande vis, så jag skulle absolut säga att det har med patriarkatet att göra. Det är väl samma som alltid, det vill säga att män anser sig ha rätt till kvinnor på olika sätt. Ovälkommet och obehagligt kontaktsökande kan vara påträngande på samma sätt som till exempel tafsande.
Jag tycker personligen att dessa situationer är sjukt svåra att hantera. Jag märker liksom hur det verkligen sitter i mig att jag ska vara trevlig och tillmötesgående mot främmande män, och jag blir ofta nervös när jag är i sällskap där detta inte efterlevs.
Vissa män verkar också tycka att det är roligt när en besväras av deras kontaktsökande, detta gör mig oerhört provocerad. Har varit med om ett flertal gånger att män skämtat om att jag är ”blyg” och liknande när det verkligen bara handlat om att jag tycker att det är jävligt osoft att de kontaktar mig. Av någon anledning tycker många män att det är roligt när en kvinna reagerar såhär på deras kontaktsökande, jag kan inte tolka det på något annat vis än att dessa män är sadister som njuter av att kränka kvinnors integritet.
Hur kan en då hantera detta? Jag tror ärligt talat att metoden ”låtsas ha bråttom” är den bästa i många sammanhang. Att säga ifrån kan som sagt leda till ännu mer förtjusning från de kontaktsökande männens sida, och sånt kan vara jobbigt oavsett om en vet att en har rätt till integritet. Många kvinnor känner sig dåliga om de inte säger ifrån ordentligt, men det tycker jag verkligen inte en ska göra. Om en känner obehag i en situation är det viktigaste att ta sig ifrån den situationen, inte att leverera ett feministiskt korrekt svar på tal.
Om en nu orkar göra något mer än att bara fly situationen på det smidigaste sättet är det väl bara att avböja kontaktsökandet på ett lämpligt vis. Jag brukar ganska ofta göra någon ful gest om det är någon som ”söker kontakt” på ett ohövligt sätt, typ busvisslar eller tutar på en. Vid tillfällen då det inte rör sig om direkta otrevligheter tror jag att metoden ”ickebekräftelse” kan vara ganska bra, typ att markera att en noterat kontaktsökandet men inte mer än så. T.ex. om en man skämtar med dig: skratta inte om det inte är roligt, gör dig inte till på något vis. Detta får de flesta män som agerar såhär att känna sig osäkra nog för att lägga ner, de vill ju liksom ha respons och är troligen ganska vana vid att få det också.
Ett annat problem en kan stöta på i liknande situationer är då dessa män kräver att en ska försvara sitt ställningstagande att inte ge dem den uppmärksamhet de vill ha på olika sätt, och då kan det ofta vara så att en liksom trasslar in sig i en lång jävla harang av ursäkter och förklaringar oavsett om en vill det eller inte. I samma genre ingår män som liksom vill ”förklara sig”, ”få en andra chans” och liknande trams. Något sådant kan en såklart inte förvänta sig om en betett sig dumt till att börja med. Jag brukar hålla mig väldigt kort med att svara om det kommer ytterligare kontaktförsök efter att jag avvisat kontakt. Jag har absolut ingen skyldighet att svara på ytterligare kontaktförsök efter att jag avsagt mig kontakt, den som utsätter en för detta förtjänar verkligen ingen respekt.