Åh, insikten om att jag med skatteåterbäringspengar på fickan och stundande högskolestudier att vänta samt total avsaknad av ambitioner till att resa kommer slippa skaffa något slags vettigt jobb och kan ägna hela sommaren åt att slappa (så länge nu inte mor och far läser detta och i någon slags arbetslinjeanda tycker att jag ska betala hyra de där futtiga sommarmånaderna). Att under två månader kunna göra precis vad jag vill med livet utan en massa oro inför vad som komma skall, det är verkligen något jag ser fram emot.
Fattar inte att folk jobbar på sommaren frivilligt fast de har pengar nog att klara sig, det är fan orimligt. Så länge det inte är något svinroligt jobb vill säga, men det är det ju sällan.