Åh, insikten om att jag med skatteåterbäringspengar på fickan och stundande högskolestudier att vänta samt total avsaknad av ambitioner till att resa kommer slippa skaffa något slags vettigt jobb och kan ägna hela sommaren åt att slappa (så länge nu inte mor och far läser detta och i någon slags arbetslinjeanda tycker att jag ska betala hyra de där futtiga sommarmånaderna). Att under två månader kunna göra precis vad jag vill med livet utan en massa oro inför vad som komma skall, det är verkligen något jag ser fram emot.
Fattar inte att folk jobbar på sommaren frivilligt fast de har pengar nog att klara sig, det är fan orimligt. Så länge det inte är något svinroligt jobb vill säga, men det är det ju sällan.
Jag har aldrig behövt jobba på somrarna hittills, har ibland fått en del dömande blickar när jag berättat att jag inte ens försökt hitta sommarjobb. Obekvämt.
Ibland kan det vara skoj att sommarjobba tycker jag, hade nog tänkt att försöka sitta mycket barnvakt och så men pallar inte söka någon heltidstjänst.
Precis min tanke! Varför jobba när man redan har pengar att klara sig hela sommaren på?
Att man ska jobba för ett bra CV känns så sjukt bara. Jag kommer inte bli en bättre lärare för att jag jobbar med något helt annat på somrarna och jag kan inte förstå varför en arbetsgivare skulle tänka det heller.
Tyvärr så kan nog en framtida arbetsköpare tänkas bry sig i vilket fall pga man ska visa ”driv” etc.
Åh. Mina föräldrar är verkligen på mig om att sommarjobba. Har sökt en hel del, jobbat extra nu under våren på ett som jag inte kan behålla till sommaren och är allmänt less på allt ”görande” och sysselsättning för sakens skull. Pluggar dessutom på heltid. Trots det vill pappa att jag betalar 3000 i månaden hemma. Har också mer universitetsstdier som väntar i höst och då ska jag flytta hmifrån för första gången.
Känns lite orättvist faktiskt. Men när jag säger det känner jag mig bortskämd. Har du behövt diskutera något sånthär med dina föräldrar? Får känslan av att mina föräldrar också har något arbetslinjeargument.
Jag kan förvisso förstå varför man som förälder vill att barnet ska betala hemma, men kan också tycka det är onödigt om du ändå ska flytta direkt efter sommaren.
Varför känns det orättvist att du ska betala för dig hemma? 3000 är väl inte så mycket? Kan tänka mig att du får både boende och (lagad) mat för de pengarna? Tänk dig istället in i dina föräldrars situation, vore det inte orättvist mot dem om de skulle behöva betala för dig fast du är vuxen och kan försörja dig själv? De kan ju faktiskt göra något roligare för sina pengar.
Jag sommarjobbar, inte för att jag behöver det ekonomiskt, utan för att jag blir helt skogstokig av att vara sysslolös. Jag har inga problem att sköta studier + förtroendeuppdrag + extrajobb under terminerna, men bara jag, med bara en massa helt fri tid? Det funkar bara inte (har haft en helt och två ”för mycket” lediga somrar).
Däremot kan jag tycka att tre terminer, men kanske mer/obligatorisk praktik i vissa utbildningar, skulle vara bättre än denna evighetssommar (på flera sätt).
Jag skulle också föredra treterminssystem. Det är även samhällsekonomiskt fördelaktigt för folk kommer ut i arbetsliv fortare.
Kan hålla med dig om att sommaren kan bli väldigt lång utan jobb. Å andra sidan väljer jag hellre det än något normalbetalt, tråkigt jobb. Det finns helt enkelt jobb jag gör för att överleva, och sådana som jag vill engagera mig i för att de ger mer än det tar bortsett från lönen. Har man aldrig förr haft ett jobb, är det säkert nyttigt att sitta i kassan på Ica. Men har man redan gjort det lär man inte vidarutvecklas särskilt av att göra en sommar på konsum också, tror jag.
Jag menar inte att en ska ta vilket jobb som helst till vilket pris som helst (har själv slutat efter två veckor i fabrik, var först desperat efter jobb men mådde ännu sämre där), bara att det inte är helt orimligt att jobba även om en klarar sig ekonomiskt utan. Söker inte jobb som jag inte tror passar mig, även om ”skitroligt” kanske inte är etiketten jag skulle sätta på allt. Dessutom är det genom trial and error som jag kommit fram till vad jag vill göra, och det tycker jag är ganska mycket värt.
Jag menade inte alls att du skulle slänga dig över vad som helst, lika lite som jag skulle rata jobb om det inte gav mig lyx och evig lycka. Inser när jag läser vad jag skrev att det kan ha verkat så.
Jag blev väl provocerad av att någon faktiskt anstränger sig för att hitta jobb när jag för tillfället väljer fritid om jag inte verkligen, verkligen måste jobba. Helt enkelt för att jag ser chansen för att jag skulle få ett hyfsat jobb som ganska liten.
För mig är det självklart att vilja jobba även under sommarmånaderna, särskilt eftersom jag inte har något extrajobb under terminerna. Även när jag har haft pengar sparade sedan innan (vilket inte är fallet i år) så har jag känt så (då har jag ändå inga stora utgifter på sommaren: ingen sommarhyra på min studentlägenhet, och jag betalar inget hemma hos föräldrarna). Varför? Dels är det dyrt att vara ledig (man vill ju hitta på saker, t ex åka och hälsa på folk, och då rullar det snabbt iväg), dels för att det är min chans att spara ihop pengar som man kan göra roliga saker för under terminer eller kanske något annat lov. Det är så skönt att ha en buffert utöver studiemedel att plocka av när man känner att det finns saker som man vill lägga pengar på fastän man redan spenderat studiemedlet för innevarande månad. Men det allra viktigaste för mig har varit att jag kunnat göra längre resor även under min studietid, t ex till Australien och Nya Zeeland under en månad kring jul för ett par år sedan för att hälsa på vänner. Mitt jobb är inte särskilt spännande och helt irrelevant till min utbildning: jag jobbar på ICA och kommer göra min nionde (!) sommar där i år. Uppgifterna är ju inte alltid så kul och mycket är långtråkigt (som tur är har jag kanonbra kollegor), men för mig är det värt det varje månad den 25:e när man får in lönen på sitt konto – att ha egna pengar är frihet för mig.