Jobb med provisionslön har blivit allt vanligare och är ett effektivt sätt att gå runt i princip alla arbetslagstiftningar som finns eftersom den som inte presterar på jobbet hela tiden helt enkelt kommer att sluta jobba frivillig, helt utan att någon behöver säga åt henom att göra det. Detta gör att arbetsköpare inte behöver lägga arbetet i en takt som är rimlig för en merpart utan kan köra på i princip hur som helst, den som inte hänger med har inget att hämta. Att detta system råder inom vissa extrema yrken kan man väl acceptera, men att det är vardagsmat för en stor mängd ungdomar är enligt mig inte riktigt hållbart. Försäljningsjobb med provisionslön är ofta extremt nedslitande för individen och sådana företag har generellt en hög personalomsättning.
För att åtgärda detta så tycker jag att man ska införa en minimilön,en lägsta timlön som kan delas ut oavsett arbete. Det är inget radikalt med det utan finns i många länder. Sverige är ganska unikt i det avseendet att vi har låtit minimilönen förhandlas av facket istället. Det är en modell som har funkat bra under en lång tid men som är ganska utdaterad i en tid då allt färre ansluter sig till fackföreningar.
Minimilönen behöver inte vara sådär fruktansvärt hög, kanske 70 kronor i timmen. Få personer skulle acceptera att jobba för en lägre lön än så om det stod på papperet, men arbetsplatser där lönen är provisionsbaserad lever ju på att det florerar en myt om att alla kan tjäna riktigt bra med pengar så länge man försöker och att den som inte lyckas bara har sig själv att skylla. Om man införde en minimilön skulle dessa arbetsköpare tvingas införa mer hållbara modeller för sina anställda och sluta upp med slit- och slängmetoderna, i all fall delvis.
Att debatten om rikstäckande minimilön inte förs tycker jag är konstigt. Sverige kan inte längre fästa sin tilltro till att frågor som dessa sköts av fackföreningarna, ty facken är markant försvagade och nästan helt obefintliga inom de branscher där detta är ett problem.