Alltså skolpolitik, detta gudsförgätna ämnesområde. Den absolut vidrigaste vinkeln på problemen som jag känner till är att vi behöver ”bättre lärare” vilket ska åstadkommas med en massa ”kvalitetskontroller” och så vidare in i oändligheten. Jag undrar om personerna som tycker att detta är en tillräcklig lösning på problemet någonsin satt sin fot i ett klassrum utanför tullarna. Bra lärare är viktigt och kan verkligen höja undervisningen, men det går fan inte att undervisa i en för stor och bråkig klass hur duktig man än är. En bra lärare kan skapa entusiasm inför ämnet och förklara saker bra, men hen kan inte lösa elevernas sociala eller ekonomiska situation, kan inte fixa dåligt läromaterial och så vidare.
Man måste begripa att situationen ser otroligt annorlunda ut på olika skolor. Detta har jag sett med mina egna ögon, skillnaden mellan skolor i innerstan och skolor utanför Stockholms kommun är enorm. För att det över huvud taget ska finns någon förtjänst i att ha en bra pedagog så krävs det underlag för att pedagogen ska kunna ägna sig åt att lära ut. Det handlar inte bara om att olika kommuner har olika resurser utan också om att sociala problem förekommer i olika hög utsträckning i olika grupper, som ju är segregerade.
Vissa minns säkert en gammal lärare de hade som verkligen lyckades få igång dem, det gör jag också. Men de flesta lärde sig nog en massa saker i de andra ämnena också, där de inte hade lika fantastiska lärare. Och framförallt: för att denna fantastiska lärare skulle kunna skina för dem så krävdes det säkerligen en massa andra saker också, som inte syntes lika tydligt. För det säger sig självt att den lärare som måste ägna mer energi åt annat helt enkelt kommer få mindre möjlighet att ge sina elever riktigt bra undervisning. Det borde inte vara någon överraskning.
Ibland i denna diskussion drar folk upp programmet ”klass 9a”, ni vet det där när ett gäng superlärare får ta över en klass för att förbättra deras skolresultat. Vissa ser det som ngt slags ”bevis” på att ”bra lärare spelar roll”. Jaja, det är klart det ”spelar roll” hur en lärare är. Men till det programmet har man liksom valt ut några av de absolut bästa lärarna i Sverige, dessutom finns det såklart en enorm press på eleverna på grund av att det ska bli tv, vilket i sig troligen gör att de presterar. För att inte tala om den lugnande effekten av att ha flera vuxna (människor som filmar, och sitter inte de ordinarie läraren med då och då) i klassrummet. Och sedan så är programmet säkerligen vinklat.
Men även om det vore så att endast en riktigt bra lärare kan rädda en klass från att vara sämst i Sverige så är det en otillräcklig lösning. Skolan kan helt enkelt inte bygga på att alla lärare är fantastiska pedagogiska naturbegåvningar. Vi kan absolut förbättra lärarutbildningen och så vidare, men vi kan inte förvänta oss att det ska komma superpedagoger och bara rädda situationen bara vi gapar om det på debattsidor tillräckligt länge. Det är helt enkelt nödvändigt att jobba med frågan på fler sätt än så och det inkluderar faktiskt att ge skolan mer anslag. För tro mig, det behövs.
Bild tagen på en av de många skolor jag besökt som lärarvikarie.