Tänkte köra på detta som en ny grej. Det är alltså delar av mitt twitterflöde, ihopskrivet som löptext. Gillar det på grund av rappa formuleringar. Skriv gärna vad ni tycker.
Att som kvinna försöka frigöra sig från skitdrömmar om tvåsamhet, familjebildande och barn är svårt. Dessa ideal sitter som berget. När en dessutom inte ersätter dessa med något annat av samhället sanktionerat ideal, som ”karriär” eller ”singelliv” blir det etter värre. Ofta så framställs just karriär, alternativt att leva vilt singelliv, som de godtagbara skälen för att skippa (eller skjuta upp) familj. Jag vill inte leva något slags hemmafruliv, inte heller vill jag bli en framgångsrik karriärskvinna. Vad finns kvar för mig?
Som kvinna så socialiseras en in i att ens värde och också ens trygghet ligger i förmågan att skaffa barn. Känslan av att det kan bli för sent, att jag kan bli ”förbrukad” och därmed ensam gnager och förpestar mina drömmar om ett annat liv.
Idag är jag ganska fast i min övertygelse om att jag ska leva barnfritt. Men mycket osäkerhet är förknippat med detta. Som vårt samhälle är organiserat idag bygger mycket av den social tryggheten kring familjen, trots att det knappast utgör en garanti. Därför känns det som ett riskabelt projekt att inte vilja ingå i sådana konstellationer. Som om en står utan garantier. Garantier finns givetvis aldrig, men avsaknaden av dem blir så mycket tydligare när en inte organiserar sitt liv kring tvåsamhet.
Alla drömmar jag haft kring mitt liv, alla idéer om vuxenblivandet, har förvandlats till sand av mitt dekonstruerande. Detta är såklart något jag eftersträvar, men det är samtidigt otroligt smärtsamt.