Det har ju visat sig att Sverige ligger sämre och sämre till när det kommer till skolresultat. Jag tänker kommentera det hela i korthet:
- Ett försvar som har florerat är att det tar lång tid innan skolreformer ger resultat och liknande. Jag undrar hur lång tid en tänker sig att det ska ta. Jag menar, det är ingen som har tänkt sig att vi ska ha ett blomstrande kunskapssamhälle nu, däremot att de personer som går i skolan inte ska få direkt försämrade resultat.
- Det skylls en massa på den så kallade ”sosseskolan” som en förklaring till resultatet. Jag undrar hur lång tid en tänker sig att de negativa effekterna av denna ska hänga kvar. Kanske behöver hela befolkningen bytas ut innan? Det verkar nästan lite så, som det pratas om saken. Om det nu är så jävla svårt att fixa till saker efter socialdemokraternas korståg mot borgerlig ”vett och sans” så kanske borgarna bara borde ge upp och typ… flytta till något land som inte har haft en massa välfärd och så?
- Jag fascineras av alla dessa människor som vägrar erkänna att pengar behövs för att kunna bedriva bra verksamhet. En lärare kan vara hur bra som helst, men är en ensam på 30 elever så blir det svårt. Det är också väldigt märkligt att förvänta sig att alla lärare ska bli några slags superlärare. Lärare är, tro det eller ej, helt vanliga människor. De flesta är inte oerhört begåvade pedagoger, utan det är ett yrke som vilket som helst. Jag blir så matt på det här oerhört individualiserade sättet att se på saken. Kan vi bara släppa idén om att superlärarna ska komma och rädda projektet eller? Kan vi bara inse det här att det spelar roll om det är en eller två pedagoger i ett klassrum, om klassen består av 20 eller 30 elever och så vidare.
Nå, det är inte som att jag förväntar mig att borgerligheten ska lyssna på argument eller liknande. Det ligger såklart i deras intresse att det store flertalet inte vet något om samhället, sina rättigheter och så vidare, för då slipper de bry sig. Grattis!