Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Fanny Åström. Bor i Örebro och pluggar genus. Skriver om feminism, relationer, lesbisk existens och manshat. Ritar också.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes. Finns på instagram under namnet @fannyarsinoe.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Borgerlig skolpolitik.

Det har ju visat sig att Sverige ligger sämre och sämre till när det kommer till skolresultat. Jag tänker kommentera det hela i korthet:

  1. Ett försvar som har florerat är att det tar lång tid innan skolreformer ger resultat och liknande. Jag undrar hur lång tid en tänker sig att det ska ta. Jag menar, det är ingen som har tänkt sig att vi ska ha ett blomstrande kunskapssamhälle nu, däremot att de personer som går i skolan inte ska få direkt försämrade resultat.
  2. Det skylls en massa på den så kallade ”sosseskolan” som en förklaring till resultatet. Jag undrar hur lång tid en tänker sig att de negativa effekterna av denna ska hänga kvar. Kanske behöver hela befolkningen bytas ut innan? Det verkar nästan lite så, som det pratas om saken. Om det nu är så jävla svårt att fixa till saker efter socialdemokraternas korståg mot borgerlig ”vett och sans” så kanske borgarna bara borde ge upp och typ… flytta till något land som inte har haft en massa välfärd och så?
  3. Jag fascineras av alla dessa människor som vägrar erkänna att pengar behövs för att kunna bedriva bra verksamhet. En lärare kan vara hur bra som helst, men är en ensam på 30 elever så blir det svårt. Det är också väldigt märkligt att förvänta sig att alla lärare ska bli några slags superlärare. Lärare är, tro det eller ej, helt vanliga människor. De flesta är inte oerhört begåvade pedagoger, utan det är ett yrke som vilket som helst. Jag blir så matt på det här oerhört individualiserade sättet att se på saken. Kan vi bara släppa idén om att superlärarna ska komma och rädda projektet eller? Kan vi bara inse det här att det spelar roll om det är en eller två pedagoger i ett klassrum, om klassen består av 20 eller 30 elever och så vidare.

Nå, det är inte som att jag förväntar mig att borgerligheten ska lyssna på argument eller liknande. Det ligger såklart i deras intresse att det store flertalet inte vet något om samhället, sina rättigheter och så vidare, för då slipper de bry sig. Grattis!

11 kommentarer till Borgerlig skolpolitik.

  • Helene skriver:

    Attityden i många skolor är ett stort problem tycker jag. Det var den i alla fall i högstadieklassen jag gick i. Särskilt i 6an 7an, då var det ”coolt” att få IG. Önskar att jag kunde säga att jag inte brydde mig om det, men tyvärr… jag gick på det! Det hängde faktiskt kvar ända till gymnasiet.

    Vet inte hur det skulle kunna ändras… Själv hade jag nog behövt en större förståelse för varför jag gick i skolan. Vad jag sedan skulle kunna arbeta med och på vilka sätt olika kunskaper kan berika ens liv. Det hela var inte särskilt tydligt alls. Och läraren gav sällan (aldrig) svar på frågor som ”varför ska vi lära oss det här!??” Vissa fattade ju… Men många gjorde det inte. Jag var en av dem som hade behövt svar på sådana frågor, om vad skolan kan bidra med i ens liv. Att det krävdes så mycket som det gör att komma in på vissa universitetsutbildningar hade jag verkligen inte en aning om! Trodde ungefär att jag kunde bli läkare ”om jag någon gång får lust, men det får jag nog inte…”. Motivationen var inte tillräckligt stor och därför kände jag inte tillräckligt stor känsla av meningsfullhet i samband med plugg.

      • Helene skriver:

        Tror inte det alls. Jag märker starkt av attityden nu på universitetet också. Många som uppmuntrar varandra att strunta i att plugga och istället gå ut och festa. En vän till mig berättade om sin högstadieklass. Där var det tvärt om och personerna som fick låga betyg hade låg status. Låga betyg vara också ovanligt. Resurser har inte alltid stor betydelse. En stor grupp som har förmåga att respektera personen som undervisar kan vara delaktig och lyssna. Till skillnad från en liten stökig grupp. Minns en gång i högstadiet att det blev så otrevligt att läraren grät, det hjälpte inte att det var runt 10-12 elever. Tror faktiskt det kan vara mindre chans för en stor grupp elever att uppträda otrevligt mot läraren när publiken är större. Men det beror självklart på hur många vänner personen har i gruppen.

          • Helene skriver:

            Ja det undrar jag verkligen. Har aldrig själv haft svårt för att bemöta andra på ett trevligt sätt. Samtidigt finns det så många som mobbar, kränker, slår, gör sig roliga på andras bekostnad, osv. Jag har aldrig förstått det. Varför göra på det viset? Är andra människor verkligen av sååå mycket lägre värde? Jag tror åtminstone inte det har att göra med att skolböckerna är för gamla, eller att skrivarpappret är slut.

            Hur det känns att vara i skolan. Det är vad som spelar roll. Om skolan över huvud taget borde få fortsätta existera i sin fasta form, vilket jag känner mig högst tveksam till, så pass otäck som den kan vara. Det spelar ingen roll om det finns en miljon lärare, fina nya böcker, god mat, fräscha lokaler om man blir dåligt behandlad i skolan. För då vill man ändå inte vara där. När jag gick i grundskolan var böckerna gamla och fula, lokalerna ofräscha och maten ofta äcklig. Men vad spelar det för roll om man ändå knappt vågar befinna sig i matsalen? Och böckerna blir inte sämre bara för att de är lite skrynkliga. Det låter som rena lyxproblemen.

            • Fanny skriver:

              Chansen att en får en bra undervisning ökar ju markant om skolan får mer resurser, med detta inte sagt att det räcker. Men utan resurser kommer en ingenstans.

  • M skriver:

    Blir så ledsen över detta just eftersom skolan är så otroligt betydelsefull! Frustrationen över att se politiker sitta och FÖRSTÖRA något som är så himla viktigt för samhället! Det finns liksom inga ursäkter kvar, alla förstår nu att det behövs fler lärare, högre löner, mindre grupper osv. Hur kan det vara så svårt att förstå att det behövs mer satsning och pengar?! Vill gråta

  • Emilia skriver:

    Resursbrist är ett gigantiskt problem! Vi har i snitt 34 elever per klass. Ofta finns det flera elever med olika typer av diagnoser som adhd, dyslexi och Aspergers syndrom. Vi får mindre tid till förberedelse och mer tid til att göra administrativa saker. Vi hinner inte stötta de elever som behöver hjälp men det är jävligt viktigt att vi är duktiga på marknadsföring då vi ska sälja vår utbildning så konkurrensen mellan friskolor och kommunala skolor är hård. Det är ledsamt och jobbigt att läsa allt skit om skolan. Vi sliter jävligt ont men får bara skit.

    Emilia gymnasielärare

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Arkiv