Efter att ha finkammat hela huset efter uppkoppling så har jag till slut hittat ett hörn. Skönt det, för annars hade jag kanske behövt hitta på något annat än att blogga. Och det hade ju inte gått. Hemska tanke.
Den besvikelse jag skrev om för några dagar sedan hade förresten inget med Bryssel att göra, utan var utlöst av att min pojkvän skulle ha följt med hit men sedan inte kunde. Det var himla tråkigt eftersom vi bara har ungefär en måndag på oss att umgås innan vi inte kommer ses på ett år (om inte jag firar jul i Japan). Jag reagerade ungefär lika moget som en 14-åring med PMS.
Nu har jag förlikat mig med mitt öde och kommer ägna veckan åt att sova och kanske lyssna på en talbok.