Jag har stött på en facebookgrupp som heter Feministiskt forum för män vilket fick mig att fundera lite på det här med hur män närmar sig feminism. Jag tänker diskutera utifrån hur gruppen beskrivit sig själv. Jag vill påpeka att jag själv inte är medlem i gruppen så jag har ingen insikt i hur själva diskussionerna faktiskt ser ut, jag baserar endast detta på
Syftet med gruppen är inte att exkludera kvinnor från den, kvinnor ÄR välkommna, men snarare att ha ett forum där män kan diskutera feminism och könsroller utan att oroa sig över att köra över kvinnor, vilket lät kan hända i blandade feministiska grupper där det visats att män kan råka ta oproportioneligt mycket plats.
Män oroas över att de tar för mycket plats i feministiska grupperingar. Lösning; skapa en egen grupp där ni helt obekymrat kan ta en massa plats eftersom det är det som är syftet. Är det bara jag som känner att detta är ett ganska skevt förhållningssätt. Anledningen till att män tar ”oproportionerligt mycket plats” är liksom att vi har ett skevt maktförhållande mellan könen, och det maktförhållandet blir inte mindre skevt bara för att en från början uttalar den ambitionen. Formuleringen antyder även att problemet skulle ligga hos de kvinnor som bli överkörda och inte hos männen som kör över kvinnorna. Det känns ärligt talat mest bara som ett lamt försök att gå förbi den nödvändiga självkritik en måste göra som manlig feminist, genom att definiera ett rum där en får bete sig precis som vanligt utan att tänka på sin maktposition. Hur ska det kunna komma bra diskussioner kring mäns roll i feminismen utifrån detta?
För tillfället och på prov så gäller följande: Kritik, ifrågasättande och utmanande av feminism tillåts om den uppfattas som genuin och ärlig. Dvs att den kommer ur en önskan att förstå, utveckla och investigera.
Här finns också något typiskt i hur män talar om feminism. De vill ”investigera”, skapa ”förståelse” för feminism som fenomen, inte för sin roll som förtryckare i det patriarkala samhället. I mina ögon blir detta bara ännu et led i den fina patriarkala traditionen där män tar på sig undersökningsutrustningen för att ta reda på hur ”kvinnor funkar”, diagnostisera det och sedan ”behandla” det.
Detta är dock inte huvudsyftet utan gruppen önskar mer dialog mellan män som anser att könsrollerna skadar om hur och vad vi kan göra.
Jag vill påpeka att jag tycker att det är utmärkt att män diskuterar sin roll i patriarkatet. Jag tycker att det är det som ska vara utgångspunkten då män diskuterar feminism, inte att de ska diskutera feminism som fenomen utan att de ska diskutera sig själva som förtryckare. Att män diskuterar feminism kan jag omöjligt se som en feministisk handling, att män diskuterar sig själva i förhållande till patriarkatet är det. Generellt ställer jag mig positiv till initiativ där män kan diskutera sådan med andra män istället för att ta kvinnliga feministers dyrbara tid i anspråk, men jag tycker att det blir fel när en närmar sig feminismen på det här sättet, dels utan förståelse för sin egen maktposition och dels med syftet att ”investigera” feminism som undersökningsobjekt snarare än att förstå sin egen position.
Detta är ingen kritik mot de som är medlemmar i gruppen, då jag absolut förstår behovet och säkert tror att det för intressanta diskussioner i denna grupp. Jag ber bara er män att fundera på detta när ni närmar er feminism.