Att ha tid är en av de största statusmarkörerna i vårt samhälle. Alla vill ha tid. Att människor inte har så mycket tid som de skulle vilja noteras ofta som ett problem i vårt samhälle, men problemet individualiseras och görs om till en fråga om livsstil. En ska downshifta och ”klara livspusslet” och gud vet allt.
Det är klart vi har svårt att få ihop vardagen när drygt 9-10 timmar av dagen ägnas åt arbete hos många av oss. Arbetet tar upp närmare en tredjedel av vår vakna tid. Den som inte arbetar ska ägna lika mycket tid åt att söka jobb som inte finns. Vidare så leder diverse ”effektivisering” av arbetsplatser till att arbetet blir mer och mer slitsamt, och att mer och mer av fritiden därför måste ägnas åt vila. Saker och ting som innan varit delar av fritiden görs om till arbete, såsom hushållsarbete, barnpassning och läxhjälp. Allt fogas in under arbetets logik!
Den som söker en stressfri vardag borde främst jobba politiskt för en sänkning av arbetstiden, det skulle nämligen leda till en reell minskning av stressen som dessutom skulle gälla för alla, inte bara för den privilegierade medelklassen. Att vi inte har tid för det vi vill göra med våra liv är främst ett politiskt problem, och inte en fråga om individuella människors livspussel.
Arbetet tar rent upp TVÅ tredjedelar av vår vakna tid om det tar upp 9-10 timmar (till andra läsare än Fanny: resa t/f jobbet samt lunch räknas också in här) och vi är vakna 16 timmar
Fast de flesta jobbar ju bara fem dagar i veckan och har några extra röda dagar eller semesterdagar.
Räknade in helger också. Hälften av den vakna tiden kanske är en bättre uppskattning dock.
Jag tycker jag också har märkt tendenser krings folks attityd mot tid där det anses finare eller mer värdigt att ha så lite tid som möjligt över.
Typ ”jag jobbar heltid och ibland över på kvällarna, tränar samtidigt 5 ggr i veckan och tar givetvis hand om barnen, fattar inte hur alla arbetslösa kan gå runt och klaga över att dom är stressade”. Samtidigt som det ligger så otroligt mycket i det du säger så ligger det en ständig bekräftelse och ett statusmarkerande i att ”vara upptagen” eller ägna sitt liv åt ”viktiga” och värdiga saker.
Att inte ha tid är bevis på att man ”har ett liv” som det heter, absolut.
Ja, precis! Ifall man har mycket tid är det viktigt att man har det av Rätt Anledning och att man spenderar den på Rätt Sätt. Att ha massor av tid över till att spela WoW för att man är arbetslös/jobbar deltid kan ju knappast anses ha hög status. Och folk ställer sig ofta frågande till exempelvis det upplevt låga tempot på svenska högskolor. ”Har du inte lite mycket fritid? Ska du inte skaffa dig ett jobb på sidan om?” Det finns, som svalin påpekar, något paradoxalt i hela balansgången.
Det är sant, men det handlar ju också om att de hinner göra mycket, har ett viktigt jobb etc. Typ en städerska som jobbade övertid hade nog inte varit så ball.
Jag uppfattar idealet kring tid som en enda stor paradox. Å ena sidan är det viktigt att vara karriärist, ”visa framfötterna”, ”visa vad man går för” för att överhuvudtaget kunna konkurrera på stora delen av arbetsmarknaden´idag. Å andra sidan anses det vara viktigt att vara hälsosam och där ingår bland annat att ha tid och att inte stressa.
Många löser ju detta med att skaffa barn senare eller inte alls.
Tycker att det är viktigt att räkna in reproduktionen i arbetet också. T.ex. att fixa matlådor, att smälta arbetsdagen och vila upp sig et cetera. Jag upplever ofta att vardagskvällarna och söndagarna mest går åt till att förbereda arbetet.
Du har så jävla rätt! Skulle va mycket bättre med 6 timmars arbetsdag.
Ja. Målet är dock sex timmars arbetsvecka!
Men vi kan ju inte sitta och vänta på att politikerna ska agera – då hinner vi ju slita ihjäl oss och missar en massa av vårt värdefulla liv. Jag vet inte om ensamstående lärare med barn räknas till medelklass, men jag har fixat det ekonomiskt att varva ner. Kolla gärna in min blogg:
http://ensammamammandownshiftar.blogspot.se/
Tycker inte vi ska vänta på politiker, tycker vi ska föra politisk kamp och trycka på. Detta kan såklart göras samtidigt som en ändrar sin egen livsstil.
Skulle det fungera rent ekonomisk om man sänkte arbetstiden? Det är ju ett par timmars produktion som försvinner per dag så att säga. Eftersom Sverige, tillsammans med de flesta andra mindre industrialiserade länderna, är extremt beroende av handel är det viktigt att vi hela tiden är ungefär på samma nivå som våra handelspartners. Om vi sänkte arbetstiden medan våra grannar behöll den vet jag inte om vi skulle kunna hänga med så att säga.
Ja, det tror jag absolut. Dels skulle människor kunna vara mer produktiva när de väl arbetade, dels skulle folk kunna ägna sig åt annat meningsfullt på fritiden. Sedan tycker jag att det finns andra saker som är viktigare än att vi är i kapp med våra handelspartners. Kanske skulle vi få konsumera mindre, relativt sätt, men vi skulle också få mer fritid.