Jag skriver ju ibland om det här med automatiserat barnafödande, vilket är det i särklass mest provocerande ämnet jag tar upp. Tänkte lista mina favoritmotargument:
Denna är vanlig. Vet inte om det kan klassas som ett ”argument” dock.
Olika personer som fött barn som är typ kränkta över att jag tar ifrån dem deras vackra upplevelse. Oklart verkligen, då jag aldrig någonsin sagt att jag tycker folk ska förbjudas att skaffa barn ”naturligt”??
Jättevanligt att folk lyfter fram den smärta om de risker folk med livmoder genomgår som något vackert? Sorry men kan ej se mänskligt lidande som något fint.
Kostnadsargumentet. Tycker verkligen att automatiserat barnafödande vore en sjukt rimlig grej att lägga resurser på. Vissa snackar om att det inte är något vi ska prioritera just nu, vilket är konstigt med tanke på att jag aldrig någonsin har hävdat det. Har endast talat om automatiserat barnafödande som en feministisk utopi, inte som något vi typ kan rösta för i nästa val.
Detta argument, att det ”känns” fel. Ofta med olika referenser till typ Du sköna nya värld eller andra dystopier. Att staten typ skulle producera väldiga arméer på löpande band och så vidare. Är inte riktigt det jag förespråkar.
Har faktiskt inte stött på ett enda bra argument emot automatiserat barnafödande. Det mesta är spekulationer om vad som ”är bäst” och liknande.
Rent för förnuftsmässigt har jag inget att invända mot idén så länge det är frivilligt, men hur ska det egentligen gå till? Finns det beprövade metoder som fungerar?
Notera att jag inte är kritisk utan bara nyfiken.
Som jag skriver i inlägget är detta en fråga om en utopi, inget realpolitiskt förslag.
Okej, leker djävulens advokat: Jag kan tänka mig att det skulle kunna bli sämre vård för de som ändå väljer att bli gravida och föda barn, för att de får ”skylla sig själva” om de får problem. (Iofs är ju vården väldigt benägen redan idag att vifta bort alla möjliga problem som har med graviditet och förlossning att göra, men det skulle kanske bli värre.)
Sedan har jag fått för mig att det är oerhört svårt att efterlikna miljön i livmodern totalt i en maskin, men detta är ju förstås inget argument för att det skulle vara moraliskt fel OM det gick att fixa.
Egentligen är jag dock helt på din sida; vore jättesjysst om det fanns.
Detta är en bra poäng ja. Tror dock att det främst beror på andra omständigheter, t.ex. synen på kvinnor och kvinnors kroppar. Detta för mig är en postpatriarkal utopi.
Varför lägger du ned så mycket tid och kraft på att argumentera för det om det nu är en fullkomlig utopi? Det hela är väl inget annat än en icke-diskussion.
Du vet väl att forskning går i olika takt beroende hur mycket resurser det läggs på det va?
Jag tycker nog nästan att vi borde sluta med reproduktion överhuvudtaget. Om inte kan garantera en människas lycka, vad har man då för rätt att föda den?
Bara några tankar..
Jag tycker det är jätteintressant idé med automatiskt barnafödande och har aldrig tidigare stött på någon som pratar om det utanför din blogg. Men det jag direkt tänker kan vara ett problem är anknytningen mellan barnet och den som bär barnet. Barn börjar ju höra och känna saken redan i magen och tar in information via mammans kropp och tal och musiksmak etc och startar en samhörighetskänsla med föräldern redan i magen… Men det kanske också går att få ändå via automatiskt barnafödande? Har ingen aning då jag inte vet hur det ska ske rent praktiskt.
Men jag tycker också hälsoargumentet för föräldrarna är väldigt starkt och för ett nyfött barn måste det väl vara bäst att ha föräldrar som orkar vara där för barnet och inte är skadade psykiskt eller fysiskt efter en svår graviditet och/eller förlossning.
Har nog aldrig hört talas om detta tidigare (har nog inte läst denna blogg heller). Jag hade en superjävla svår förlossning som varade i tre dagar och det höll på att ta död på både mig och mitt barn om inte ett fantastiskt läkarteam fanns till hands och gjorde ett urakut kejsarsnitt på mig. Risken att jag kommer få uppleva en likande förlossning är stor. Rent tekniskt tycker jag därför att automiserat barnafödande är bra, för att minska på mödradödligheten. MEN, jag känner också att det blir svårt att knyta an till de barn jag bär om det är så. Redan mitt kejsarsnitt gjorde det svårt, att vara nedsövd de första timmarna i mitt barns liv, det kommer jag aldrig få uppleva. Att hela upplevelsen av ett liv inuti en försvinner helt från en, mitt förnuftiga tänk säger javisst. jag slipper smärtan. Mitt mödrahjärta känner Åh nej. Jag missar all anknytning med den lilla.
Känner jag efter så skulle jag inte vilja gå igenom det. Lika lite vill jag gå igenom en abort. Anledningen: Mitt psyke skulle inte palla det.
Varför skulle det bli problem för mamman att knyta an till barnet bara för att hon inte har det i kroppen? Pappor klarar det ju rätt bra, och även personer som adopterar.
Nu utgick jag från mig själv
Har ditt barn någon annan förälder utöver dig? Om det är så, har du oroat dig mycket över att hen inte kunnat knyta an eftersom hen inte haft barnet i kroppen?
Om man fritt kunde välja vad forskningsresurser skall gå till, hur högt skulle du värdera detta då? På min skala finns det ofantligt många viktigare (samt enklare) medicinska problem att lösa. till exempel att minimera och behandla diverse medicinska tillstånd till följd av graviditeter.
Nu är det självklart inte så att det enbart forskas och utvecklas kring vad som för världen är det viktigaste, utan det drivs nog mer ur politiska, personliga, ekonomiska och diverse särintressen.
Detta belyser dock frågan om att det krävs fler kvinnor inom forskningen och framförallt bland dem som har forskningsresurserna.
Hur är denna fråga relevant ens? Som om en inte kunde jobba på flera fronter samtidigt. Troligen går t.ex. forskning om graviditet i allmänhet ganska bra ihop med detta.
jag har en till kanske inte såhär uttryckt men poängen går nog fram som jag hört från alla män kvinnor olika åldrar feminister osv ::: ”men barn som inte får födas i mammas mage blir psykopater för de får inte ta del av den unika telepati som finns mellan foster i en hinna i en biologisk mage meeed hjärna till de kommer komma ut som helt nollställda individer utan personlighet som totalt saknar giltighet och endast har — likgiltighet”
så ok vi tror på telepati nu? ^^
f.ö är den stora skräcken den kontroll över liv som pengar kommer att kunna ha på en så grundläggande nivå och ideal för den delen över hur föräldrar och barn skall vara. men där är vi nästan, eller?
och även lägg barnen i RENA tankar (näringen är ren, ingen tobak, inget vin, inga avgaser – de du = – taget ur luften: 70% – mindre fosterskador — kanske tom 100!) och sedan mammas pappas hjärtslag (de du manosfären) och musik och ljusspel över säcken och ja allt du kan föreställa dig för att ungen skall kunna använda alla sina sinnen i renast finast möjliga miljö innan den plockas ut utan skrik och smärta för nån
volá! 😉
Byt ut ’telepati’ till ’kommunikation’.