När företag snackar om att de inte _vill_ har dåliga arbetsvillkor etc. Nej, vill ni säkert inte, men ni prioriterar inte att ha det bra. Såhär: vad folk skulle vilja om de fantiserade ihop någon jävla drömvärld är irrelevant, frågan är vad de prioriterar. Klart alla vill att miljöproblemen ska vara lösta, alla ska ha det bra, inga krig etc. Problemet är att de vill annat mer.
Det är detta som är intressekonflikter: inte att folk är direkt emot bra saker, utan att de prioriterar andra saker mycket högre. T.ex. många män vill säkert ha bort patriarkatet, men de vill slippa diska och lämna ifrån sig makt i mycket högre utsträckning. Vad du vill i dina drömmar är inte relevant, det relevanta är vad du är beredd att offra för det. En man som inte är beredd att offra sina privilegium för att största patriarkatet prioriterar helt enkelt feminismen alldeles för lågt.
Det är lätt att var för bra saker i teorin, desto svårare att faktiskt offra det som krävs för att förverkliga dem. Och som privilegierad så är offret som krävs större och vinsten mindre. Att som man förneka detta och ba ”jag vill visst ha jämställdhet, kosta vad det kosta vill” är att förneka sitt privilegium. Tycker att det är beklagligt när feministiska män låtsas som om de inte ha något att förlora på feminismen. Det kanske låter fint när det sägs, men det handlar om att förneka de intressekonflikter som faktiskt finns mellan män och kvinnor.
Där sa du det. Du har ett bra sätt att konkretisera och förtydliga (mina) luddiga funderingar så att jag vill citera dig stup i kvarten.
Precis. Detta har jag sagt många gånger, fast i ett helt annat ämne; när killar ger dyra och heliga löften och vackra ord. Jag SKITER i ord. Det är faktiskt handling som räknas och det gäller alla plan. Vad du gör är vad som räknas på det stora hela, sen kan du säga och tänka hur mycket som helst, för nej det är INTE tanken som räknas
Haha, har försökt säga det till min kille att hur mycket han än säger att han vill saker så får han visa det i handling. Angående företag så är det klart att företag är ju inte till för människor i första hand. Kommer antagligen jobba som representant för arbetsgivaren i framtiden. Kan nog finnas situationer där det kommer kännas svårt att sätta arbetsgivarens intressen först. Men samtidigt ser jag inte det som min plikt att som individ försöka ändra ett helt samhällssystem, jag måste fortfarande ha ett jobb och om jag kanske genom det kan påverka lite är det bättre än inget alls.