Sorgligt ofta så definieras frihet som frihet att konsumera, givetvis förutsatt att en har pengar att konsumera för. Fascinerande är att det av vissa verkar anses mer ofritt att inte ha möjlighet att konsumera när en har pengar än att inte ha pengar alls. I samhället finns ett löfte om att pengar ska kunna ge dig om inte allt, så en stor del av allt du kan tänkas vilja ha. När detta löfte inte infrias så leder det till stor förvirring och ilska hos många.
Detta syns tydligt i till exempel prostitutionsdebatten. Det talas om frihet att kunna tillgodose sitt sexuella behov med pengar. Men detta är såklart en frihet som över huvud taget inte är relevant för en stor mängd människor vars ekonomi inte tillåter sexköp. Jag menar på intet sätt att det skulle vara synd om dessa, men fascineras ändå av hur frihet definieras i kontexten. Det viktiga är att det finns tillgång för den som har pengar att betala med, inte att det finns tillgång för alla.
Vissa tycker att det är otroligt upprörande när affärer har öppet för lite, eller när vissa varor inte finns. Samma personer kan tycka att det är helt i sin ordning när människor på grund av ekonomisk knapphet inte kan efterfråga vissa produkter. Det viktiga är alltså inte rätten till vissa produkter, utan rätten att kunna rikta sin köpkraft som en önskar. Vi är så vana vid att pengar ska kunna ge oss tillgång till allt, att ett brott i denna ordning blir djupt upprörande för många.
Det finns flera problem med detta. Bland annat att de som inte har medel att efterfråga med ofta hamnar utanför i analysen. De som räknas är personer som har råd&som ändå inte kan få sina behov tillfredsställda. Inte personer som saknar medel att efterfråga med. Detta är också problemet med modellen kring tillgång och efterfrågan. Endast människor som kan efterfråga syns i modellen. I och med detta kan vi till exempel säga oss ha ”jämvikt” på en given marknad, vilket inte betyder att alla har sina behov tillfredsställda. Detta är en avpolitiserad beskrivning av människors behov, som döljer det faktum att alla inte har vad som krävs för att agera på marknaden.
Önskar mig ett politiskt samtal där vi talar om människors behov istället för tillgång och efterfrågan.
Din önskan fungerar inte, det blir en automatisk block bara.
Vad dillar du om?
Att du riggat en fälla.
Det är lätt hänt, till och med lämpligt, att diskutera samhällets styrning och med tanke på att även lätt kritik mot kommunismen kan bedömas som vulgärkritik och du är åklagare, jury och bödel här på din blogg kan man som (i många frågor) kritisk röst alltför lätt blockeras om man tar diskussionen.
Nej, så är det inte. Diskutera nu texten istället.
Ah, vad bra att du berättar hur det är, vet inte vad det ska bli en diskussion om då. Själv har jag en annan åsikt men jag har ju inte facit.
Med tanke på hur totalt okritisk du är kan man börja fundera på vad du har för relation till fanny, hade jag varit konspiratorisk lagd hade jag trott att det är fanny bakom ditt nick.
Fast både du och Pelle har fått tramsa runt här hur länge som helst trots att ni sällan kommer med något vettigt. Pelle gick över gränsen när han menade att alla som är för kommunism är för diktatur, vilket helt enkelt är falskt och precis vad jag menade med vulgärkritik när jag införde förbudet.
Hoppas att du kan se utanför din bubbla så småningom, då kan du se att jag och Pelle har mycket vettigt.
Eller så kan du bara inse att jag tycker era perspektiv är felaktiga och lame av helt andra skäl än att jag lever i en ”bubbla”. Betackar mig från denna typ av tolkningsföreträde, och kommer i framtiden att blocka även personer som sysslar med detta.
Alla lever i någon form av bubbla, ingen har den absoluta sanningen.
Detta stämmer. Men att du skulle sitta inne på perspektiv som är värda att ta i beaktning är en helt annan sak. Du är vidare inte heller villig att fundera på din egen världsbild, varför jag inte kan ta dig på allvar över huvud taget.