Twitter 17/5.
Okej, kan folk som använder hen bara sluta säga att det endast ska användas när könet är okänt. Det begränsar bara. Hen är ett helt nytt ord. Det finns inga ”regler” kring hur en ska använda det. Varför begränsa? Folk kan väl få göra som de vill. Jag vill använda det konsekvent av en massa olika skäl. Låt mig?
Även detta att folk ba ”det ger bara motståndarna vatten på sin kvarn”. Ok, så nu ska vi anpassa språket efter våra motståndare? Använd ordet som ni vill, men försök inte tvinga på mig att använda det på ert sätt för att inte ge någon ”vatten på sin kvarn”.
Förstår inte behovet som andra feminister/genusintresserade har i att begränsa de som går ”för långt”. Snälla sluta med det. Så jävla trött på att ständigt bli påpressad den här grejen med att vara ett ”bra språkrör” för feminism/genus. Förstår inte varför vi ska begränsa oss själva. Det är bara så jävla dumt.
Och alltså, om ni nu har lovat någon motståndare att ”hen” bara ska användas på ett visst sätt är det väl fan ert problem. Ge ej sådan löften. Ni kan tyvärr inte göra utsagor för hur alla kommer använda ett ord, lär er det och sluta försöka begränsa.
Jag har verkligen fått en massa kommentarer om att det är skönt med könsneutralt språk eftersom det får folk att släppa könsfixeringen. Fattar inte varför jag ska undvika ett språk jag själv och andra trivs med för att någon på avpixlat kan få ”vatten på sin kvarn”. Och allvarligt, folk som blir sura för att ngn använder hen ”fel” är nog ändå inte mer på genuståget så att säga.
Om hur fördomar sprids och reproduceras.
Igår reagerade jag på en tweet som löd såhär:
Alla ungdomar som: ”Jag skiter i skolan, jag vill bli PROGRAMLEDARE!” kan ju se Petra Mede växla mellan franska och engelska på scen nu.
Nu tänkte jag försöka säga något om hur fördomar sprids, legitimeras och reproduceras. Det är en utbredd uppfattning idag att ungdomar är lata, bortskämda och så vidare. Ibland sägs det att vi bara vill ha roliga jobb (gud, sedan när är det fel att drömma) och inte vill anstränga oss. Den här myten används politiskt på ett tydligt sätt, folk tycker att regeringen inte behöver göra något åt ungdomsarbetslösheten eftersom en förklaring är att ungdomar minsann är lata, inte vill ah jobb och så vidare. Jag tror att ni förstår ungefär vad jag menar.
I ett sådant klimat kan en inte bara kasta ur sig saker om ungdomar på det sättet och sedan hävda att en inte bidrar till dessa fördomar. Det gäller att tänka efter vilka fördomar en reproducerar. Om det inte hade funnits en uppfattning om att ungdomar i allmänhet är lata och bortskämda hade det inte varit ett problem att skriva som det skrivs i tweeten, men nu är det tyvärr så att denna uppfattning är utbredd och använda i politiska syften, vilket gör att en bidrar till den världsbilden när en skriver sådana saker. På samma sätt fungerar det med att till exempel ”kritisera” halaslakt i ett samhälle där muslimer utsätts för rasism, eller ta upp att den finns en möjlighet att kvinnor falskanmäler våldtäkt i ett patriarkalt samhälle. Dessa två saker hade kanske varit okej i ett fullkomligt orasistiskt eller jämställt samhälle, men i ett samhälle där dessa myter sprids och används för att misstänkliggöra invandrare så är det annorlunda.
Sedan kan en alltid säga att det ”faktiskt finns” sådana ungdomar. Ja, så är det garanterat, det finns idioter i alla läger. Frågan är om 1) det är specifikt för ungdomar 2) det är specifikt för nuvarande ungdomsgeneration 3) om det är vanligt förekommande. Jag hävdar att inget av dessa tre stämmer, men jag tycker att det är uppfattningen som sprids i tweeten. Det står svepande ”alla ungdomar” vilket enligt mig indikerar att det är något som förekommer relativt ofta, ändå har jag aldrig någonsin stött på en ungdom som skiter i skolan för att hen vill ”bli programledare”.
Nu kanske någon tycker att jag överdriver och att det inte ”var så farligt” eller ”illa menat”. Detta stämmer säkert, och jag anklagar inte heller författare till tweeten att ha skrivit för att vara taskig mot ungdomar eller för att vara upphov till den samlade skit som sprids om ungdomar. Min poäng är att det blir väldigt lätt att göra billiga poänger på en grupp som redan är utsatt för en massa fördomar, precis som det är lätt att göra billiga poänger på muslimer och kvinnor. Och samtidigt som en gör den billiga poängen så sprider och reproducerar en en myt som är skadlig för ungdomar, och något som för en själv verkar harmlöst och oskyldigt gör det ytterligare lite svårare för den gruppen att för erkännande, värdighet och hjälp.
Ätstört språk.
En grej som jag blir helt galen på är kvinnliga bloggare/twittrare/instagramare/whatever som lägger upp bilder på godis, snabbmat eller något annat ”onyttigt” och ba ”det slank ner lite godis/hamburgare/bullar också, har så dålig självkontroll”, eller ”jag unnade mig lite, det förtjänar jag efter två timmars träning”. Snälla sluta.
Detta ätstörda språk. Denna jävla fixeringen vid mat. Detta ständiga påminnande om att äta är inget en gör bara sådär, utan det är något som måste ursäktas, beklagas och påpekas som vore det någon slags undantag från normaltillståndet.
Jag tänker mig att många av de som gör detta vill ”avdramatisera” och visa att de också äter, fast de är skitsmala. Det är inte en bra grej att sprida en idé om att ätande är något en ska hålla på och ursäkta och motivera på olika sätt. Det skapar inte något avslappnat förhållningssätt utan ger bara ännu mer ångest. Det är nästan alltid de som verkar vara mest fixerade vid sin kropp som skriver mest om mat.
Gud, jag minns när jag själv var ätstörd och vilket jävla liv det var kring varje gång jag skulle äta något ”onyttigt”. Jag kunde liksom inte bara slappna av och äta skiten, utan det var alltid fruktansvärt ångestladdat och jag var liksom tvungen att ursäkta det och motivera det varenda gång, både för mig själv och för andra. Så skönt att ha släppt det nu, men tragiskt att det finns så många som fäster sig vid denna fixering vid mat och sprider den.
Twitter 20/4.
Någon kommenterade och ba: vad som är värdefullt är subjektivt. Smart sätt för högern att slippa diskutera hur vi organiserar vårt samhälle. Man ba *pekar på uppenbart orimlig effekt av systemet* De ba: någon kanske tycker det där är jättebra och viktigt och lever enbart för det. Alltså ursäkta mig men jag tror inte att t.ex. 100 olika smartphonemodeller som åldras skitsnabbt är nödvändigt för någons välbefinnande. Tänk om vi hade planekonomi så vi kunde fokusera på att göra bra grejer istället för att göra många.
Dessutom: om det nu är så känner jag att jag inte tycker en måste ta hänsyn till alla enskilda personers åsikter när en formar samhället. Detta gör vi inte idag, och det kommer vi inte göra i framtiden heller, så bara släpp att någon kanske bli ledsen. Någon kanske inte kommer kunna köpa sin favoritenergibar, någon kommer kanske inte kunna positionera sig genom konsumtion. Men böla då! Känner att det är så otroligt mycket viktigare att vi har ett hållbart ekonomiskt system än att folk ska få köpa sina favoritprylar. Högern så fort en talar om att ett annat samhälle är möjligt: men då kommer det ju bli massa förändringar!??! Ja! Detta är hela poängen. ”Men hur ska vi veta om det kommer funka”. Det vet vi inte, men dagens system funkar inte heller.
Apropå planekonomi:
Om att bli blockad.
Igår så kom hashtaggen #jagblevblockadav upp på twitter. Delvis som ett skämt, vad jag förstår, men många skrev ändå seriöst i den och beklagade sig över att de blivit blockade av människor för att de ”kritiserat” eller ”frågat”. Detta är en vanlig attityd bland människor på internet. De söker kanske upp en meningsmotståndare, förslagsvis en feminist, och sen ställer de ”frågor” som är uppenbart insinuanta och extremt aggressiva och förväntar sig svar. Sedan blir de kanske blockerade och så ska de hålla på och gnälla om det och ba ”jag ville ju bara diskutera/ifrågasätta/whatever” och får det att framstå som att de minsann haft världens godaste intentioner och inte alls ställt medvetet störiga frågor, vägrat tolka den andra rätt eller liknande.
Sådana personer brukar jag blockera eftersom de är sjukt störiga och jag har bättre saker för mig än att svara på samma frågor om och om igen. Sedan brukar jag gå in på deras profiler för att kolla hur de reagerar, för sån är jag. Det är alltid samma gulliga kränkthet och spelade oförståelse inför det som inträffat. De ba: ”hen blockade mig för att jag ifrågasatte X ska en inte få ifrågasätta eller vad är det frågan om?!?!?!?” fast de troligen är högst medvetna om vilken typ av frågor de valt att ställa och vad syftet varit. Jag menar, en skriver inte till en feminist att ”feminism handlar om tvång och förtryck” om en är ute efter en sansad diskussion och förståelse för varandras åsikter (obs hände mig för ett tag sedan, personen blev blockad och ba ”@sinoes blockar alla meningsmotståndare!!1!!11!!”).
Den här spelade oskyldigheten hos många är så fånig. Varför låtsas som om en inte fattar varför någon inte vill samtala med en när det uppenbarligen handlar om att en har en störig, insinuant eller aggressiv ton, inte är ute efter att på allvar komma fram till något i diskussionen och så vidare, vilket ofta är fallet.
Vissa verkar tro att mordhot är det enda som motiverar att en inte vill ha med en person att göra. Så är det inte. Många personer klarar utmärkt av att vara kräk i diskussioner utan att ta till ett enda hot eller en enda förolämpning. Om du har problemet att du ofta blir blockerad när du ”ställer frågor” eller ger ”kritik” så borde du kanske fundera på hur du gör detta. Ibland kan de såklart vara fånigt av den som gör det, men då kanske det inte är någon större förlust. Det finns ingen rättighet att få skriva till och bli läst av alla en önskar, och personer som ofta blir skrivna till måste sålla för att inte förgås.
Twitter 16/2. När feminismen får ta smällen.
Undrar verkligen varför antifeminister som tjatar om att de är förtryckta på grund av arbetarklass inte engagerar sig helhjärtat i klasskampen istället. Seriöst, stöter på detta så jävla ofta. Folk som ba: ”vi som befinner oss långt ner på samhällsstegen har ingen makt trots att vi är män”. Nå, det är såklart helt sant på grund av kapitalismen, klassamhället och så vidare men det är ju knappast feminismens fel att det är så.
För den som inte märkt det är jag, förutom feminist, även stark motståndare till kapitalism, klassklyftor etc. Anamma det istället för att klaga. Alltså, skälet till att du är förtryckt är inte feminism utan kapitalismen och klassamhället. Så sluta bekämpa feminister. Tycker verkligen att det är fascinerande att lyckas inse att en är förtryckt på grund av klass men fortfarande anse att feminismen är problemet. Finns väl knappt några feminister som inte också är emot klassklyftor, rasism etcetera så fattar verkligen inte varför vi angrips.
Varför är det alltid vi som kämpar mot ett slags förtryck som ska se och bekämpa allt annat. Varför angriper ni inte borgare istället? Varför angriper ni inte de som jobbar för utökande av klassklyftor, utan någon slags analys av strukturellt förtryck över huvud taget? Detta om något är väl ett tecken på det kvinnohat som finns, att det är feminismen som får ta smällen för borgerlighetens felsteg. När klassklyftorna växer är det feministernas fel eftersom vi ”fokuserar på fel saker”. Inte de som faktiskt har införlivat denna ordning.
Twitter 27/01.
Folk som ska hålla på och resonera kring vad som är ”feminismens problem”. Det är väl patriarkatet, i vanlig ordning. En hör ofta att feminister måste bli bättre på att kommunicera och så vidare. Tänk om det är andra som måste bli bättre på att lyssna.
Problemet är nog inte hur feminister kommunicerar utan vad vi kommunicerar. Budskap som är subversiva är sällan populära. Klart som fan folk tar varje chans att förkasta det feministiska budskapet med att det är för ”akademiskt”, ”teoretiserande” etc. Men detta handlar snarare om att en inte vill ifrågasätta sin egen position, varken som man eller kvinna.
Jag upplever feminismen som väldigt öppen, och det finns många pedagogiska redogörelser för det feministiska perspektivet. Problemet är att en som feminist talar utifrån ett underläge. Folk känner inte att de vill förstå vad vi har att säga&gör det alltså inte. Jämför med när till exempel Borg använder sina ekonomiska facktermer. Då vill folk förstå, de anstränger sig. Det beror på att hen företräder det perspektiv som sätter agendan i samhället. Det gör inte feminismen.
Det krävs alltid lite arbete för att sätta sig in i ett nytt perspektiv. Du kan inte förvänta dig att få det färdigtuggat&stoppat i käften. Men visst, feminister ska anpassa sina åsikter och sitt språk för att alla idioter därute ska ”förstå”. Som om de brydde sig.
Så jävla trött på att alltid avkrävas en massa förklaringar av idioter som tycker sig för fina för att ödsla tankekraft. De vill ha det så jävla enkelt för sig. De vill ha punktlistor eller att en ska sammanfatta feminismen i några kärnfulla meningar. Sen vill de typ att en ska vara tacksam för att de ens frågar. Alltså vägrar vara tacksam pga du är för lat för att sätta in dig själv?
Twitter 5/1.
Jag är helt för ”kvinnliga värden” såsom omhändertagande, hög empatisk förmåga och så vidare. Tycker bara inte kvinnor ska stå för rubbet. Visst, dessa egenskaper är sjukt trevliga att inneha men det kan också vara jobbigt när en i och med detta får mer ansvar än män.
Det är njutbart att utgöra känslomässigt stöd för andra om en får uppskattning för det och får något tillbaka. Alla kan såklart inte ge lika mycket hela tiden, men om fler lärde sig att ge så skulle den individuella bördan bli mindre. Jag är inte bekväm i att bara för att jag är duktig på detta så ska jag bära en större känslomässig börda än män. Hellre att män lär sig.
Poängen med feminism är inte att vi ska utradera dessa ”kvinnliga värden” utan att vi ska göra dem till mänskliga värden. Att alla, inte bara kvinnor, ska lära sig att vara empatiska, omhändertagande, göra rollövertaganden och så vidare. För jag är förbannat trött på att halva mänskligheten (som jag ingår i) får stå för hela mänsklighetens känslomässiga reproduktion. Jag är även trött på att upphöjas till någon slags änglafigur på grund av detta. Hyllande istället för jämlikhet är en skitdålig strategi.
Kvinnor är inte empatiska för att vi är skapade så, vi är det för att vi blivit fostrade in i det i detta patriarkala samhälle. Kvinnor fostras till att se andra, att bry sig om andra och ständigt tolka andra, att sätta andra framför sig själv och så vidare. Klart som fan att vi lär oss detta då. Vi blir jävligt bra på det. Vilket är tur då resten av mänskligheten är kassa på det.
Problemet är inte att kvinnor kan detta. problemet är den ojämlikhet det leder till då män inte kan det, speciellt i relationer. För även om en är bra på något så tar det energi. Det tar jävligt mycket kraft att alltid fundera på hur andra känner, tycker och tänker. Att en lär sig sätta andras behov framför egna gör också att en ständigt kompromissar med sig själv, mer än män gör. Allt detta sammantaget leder till att kvinnor på grund av de ”kvinnliga värdena” töms på känslomässig energi i förhållande till män!
Men detta är inte ett problem med egenskaperna i sig, det är ett problem i ojämlikheten. Ur att detta är just ”kvinnliga” egenskaper. Därför ska vi inte bevara några ”kvinnliga värden” utan vi ska ta dessa värden och göra dem till mänskliga värden. Men patriarkatets försvarare vill såklart att kvinnor även i framtiden får stå för en merpart av det känslomässiga arbetet.
Twitter 30/12.
Sorgligt ofta så definieras frihet som frihet att konsumera, givetvis förutsatt att en har pengar att konsumera för. Fascinerande är att det av vissa verkar anses mer ofritt att inte ha möjlighet att konsumera när en har pengar än att inte ha pengar alls. I samhället finns ett löfte om att pengar ska kunna ge dig om inte allt, så en stor del av allt du kan tänkas vilja ha. När detta löfte inte infrias så leder det till stor förvirring och ilska hos många.
Detta syns tydligt i till exempel prostitutionsdebatten. Det talas om frihet att kunna tillgodose sitt sexuella behov med pengar. Men detta är såklart en frihet som över huvud taget inte är relevant för en stor mängd människor vars ekonomi inte tillåter sexköp. Jag menar på intet sätt att det skulle vara synd om dessa, men fascineras ändå av hur frihet definieras i kontexten. Det viktiga är att det finns tillgång för den som har pengar att betala med, inte att det finns tillgång för alla.
Vissa tycker att det är otroligt upprörande när affärer har öppet för lite, eller när vissa varor inte finns. Samma personer kan tycka att det är helt i sin ordning när människor på grund av ekonomisk knapphet inte kan efterfråga vissa produkter. Det viktiga är alltså inte rätten till vissa produkter, utan rätten att kunna rikta sin köpkraft som en önskar. Vi är så vana vid att pengar ska kunna ge oss tillgång till allt, att ett brott i denna ordning blir djupt upprörande för många.
Det finns flera problem med detta. Bland annat att de som inte har medel att efterfråga med ofta hamnar utanför i analysen. De som räknas är personer som har råd&som ändå inte kan få sina behov tillfredsställda. Inte personer som saknar medel att efterfråga med. Detta är också problemet med modellen kring tillgång och efterfrågan. Endast människor som kan efterfråga syns i modellen. I och med detta kan vi till exempel säga oss ha ”jämvikt” på en given marknad, vilket inte betyder att alla har sina behov tillfredsställda. Detta är en avpolitiserad beskrivning av människors behov, som döljer det faktum att alla inte har vad som krävs för att agera på marknaden.
Önskar mig ett politiskt samtal där vi talar om människors behov istället för tillgång och efterfrågan.
Kommentarer.