Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Fanny Åström. Bor i Örebro och pluggar genus. Skriver om feminism, relationer, lesbisk existens och manshat. Ritar också.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes. Finns på instagram under namnet @fannyarsinoe.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Twitter 5/2. Enkla roller och skulden som försvarsstrategi.

Denna FÖRVIRRING män känner när det inte finns någon entydig enkel roll de kan leva upp till. När de måste tänka själva. Alla dessa män som vill ha manualer för exakt hur de ska göra i olika situationer, vad de ska säga och fråga och så vidare. Det finns inga entydiga svar på detta, kvinnor är individer som känner olika saker. Du måste lära dig att ta eget ansvar.

Även: det är okej att göra fel, sånt händer ibland. Du behöver inte bli helt jävla uppäten av din egen skuld för det. Så trött på män som känner skuld för att de förtrycker och gör en jävla poäng av detta. Snälla bara kom över det!!!

Pallar ej ta hand om din jävla skuld. Starta en mansklubb där ni kan snacka om hur mycket ni lider, tvinga det inte på mig. Orimligheten i att en inte bara ska stå ut med att bli förtryckt utan dessutom stå ut med någon Man Med Känslor så fort en påpekar. När män uppvisar mycket skuld när de konfronteras med sitt förtryck blir det jävligt jobbigt att ta upp det i framtiden.

Män Som Känner Skuld inbillar sig att de är duktiga feminister, men skulden blir i själva verket ett försvar för att slippa ta tag i saker. Skulden blir en förlamande känsla av att inte kunna göra något åt sakernas tillstånd, bara skämmas. Varit med om detta många gånger, feministiska män som gjort det till en jävla uppvisning i skuld när en konfronterat dem.

”Men jag försöker ju så mycket”, vill de säga med sin skuldfyllda blick. Och så ska en erkänna dem, erkänna att de försöker. Det blir ständigt upp till mig att inte bara påpeka deras förtryck utan också hantera deras känslomässiga reaktion på det. Men jag vill inte vara en del i ert jävla utvecklingsarbete, jag vill att ni ska ta hand om skiten själva. Detta krav på att stå bredvid som någon jävla coach så fort en man ska förändras.

Din uppvisning i skuld är ingenting annat än ett jävligt dåligt substitut för utebliven förändring, ett sätt att fortsätta förtrycka. Den nya ”medvetna” mannen som vet att han förtrycker men inte orkar lösa problemet. Erkänna sitt förtryck hit och dit, jag bryr mig inte om det inte leder framåt. Eller ännu värre: män som ba ”jag är usel och oförbätterlig” och inbillar sig att det är OKEJ och feministiskt. Nej, du är inte usel. Du är en människa som kan agera, göra val, ta ansvar. Gör nu detta istället för att gnälla.

5 kommentarer till Twitter 5/2. Enkla roller och skulden som försvarsstrategi.

  • mästerbläster skriver:

    Det är nog inte så många män som är förvirrade. Tror inte heller det är många män som vrider sig i ”sin” skuld för att vara män. Litar inte ett skit på de som framhäver sig som framstående feminister. En liten del eventuellt tänker att de är usla och oförbätterliga men detta tror jag handlar om dåligt självförtroende, som vi alla brottas med till och från. De flesta kämpar nog på sina sätt för att göra världen till den plats de vill sina barn växa upp i – om man inte gör det, vad finns det kvar? Kort och gott tror jag inte att de enkla roller du beskriver finns i någon större utsträckning utan att det ligger flera dimensioner i människors tänkande kring tex jämställhet. Bara mina 2 cent.

  • Anna skriver:

    Huvudet på spiken! Detta är något som verkligen kan få mig att dra mig för att ta upp saker med män. När en försöker att ta upp något angeläget för en, och det på bråkdelen av en sekund vänds till att handla om hans känslor inför det en tagit upp. Utöver att ens angelägna fråga helt glöms bort så får en hantera mannens sårade känslor och i princip trösta honom. Inte så konstigt att det blir svårt att ta upp saker då, det blir ju bara betungande och löser ändå inget.

    Jag får ofta känslan av att män kraftigt överdriver ens intresse för deras utveckling och även att många ser relationen som något som enbart är i kvinnans intresse. Om en man tar upp något, då ligger det i kvinnans intresse att reagera på rätt sätt och att lyssna, annars kanske han blir skrämd av en dålig reaktion och vill sedan inte ta upp problem (och då är det underförstått kvinnans fel att det blivit så). Men om kvinnan själv tar upp något är det också i hennes intresse att han ska lyssna. Då är det hennes ansvar att ta upp det med silkesvantarna på, för att han återigen inte ska bli bortskrämd.

  • Mari-Louis skriver:

    Ett mycket välformulerat inlägg kring en väldigt viktig fråga/situation. Tack! Jag kände igen mig mycket i din text.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Arkiv