Som offentlig feminist får en ju en del slentrianmässigt och oinspirerat kvinnohat, och detta är en favorit:
Som jag fick på denna oerhört snygga selfie (en fattar ju att människan är bitter för att han inte får ligga med mig):
Nå, i alla fall så kan en ju undra vad de tror att de ska åstadkomma med dessa kommentarer, för det handlar ju uppenbarligen om ett försök att såra min kvinnlighet. Tänker sig dessa män att min kvinnlighet är lika skör som deras manlighet, som ju som bekant måste bekräftas hela tiden för att de inte ska gå under i ett svart hål av skuld och skam. Manligheten bygger ju på idel lögner om så kallad ”ridderlighet” och dylikt trams.
Men grejen är att jag vet att jag är kvinna, inte för att jag vill vara det eller för att jag känner mig som en sådan utan för att jag behandlas som en. Även en sådan kommentar är ju i förläningen ett slags bekräftande av mig som kvinna, som könsvarelse. Den hade ju saknat mening om det var så att jag faktiskt var man, det fungerar för att jag är kvinna och för att det därmed är skamligt att se ut som en man.
Jag har ingenting emot att tas för man, i alla fall inte av män (kvinnor vill jag ju ofta gärna ragga på så det kan vara tråkigt att tas för en vidrig förtryckare då). Om en man tar mig för man så innebär det bara att risken för att bli trakasserad minskar, och det är bara positivt. När män tar mig för man på riktigt så brukar det inte resultera i den där typen av kommentarer, utan bara ett helt vanligt jämlikt bemötande.
Uppenbarligen har jag och antifeminister inte samma värderingar när det kommer till kvinnlighet, och det tycker en ju faktiskt att även de borde förstå. För mig är det inte så viktigt att passera som kvinna, men icke desto mindre så gör jag det i 99 fall av hundra. Varför tror de att de skulle kunna komma åt mig genom att attackera något som jag uppenbarligen kämpar emot. Som feminist vill jag ju upphäva existensen av oss som könade varelser, som kvinnor och män.
Detta är ju ett klassiskt fall; att försöka såra en kvinna genom att ge sig på hennes utseende. Men jag tycker att nöjda kvinnor och hur de bemöts är väldigt avslöjande för att visa på vad som EGENTLIGEN oftast försiggår mellan könen under ytan, dvs patriarkatets uttryck och strävanden.
Män påstår generellt att de älskar kvinnor; varför retar det då så många män i så hög grad när en kvinna är nöjd med sig själv, när hon har ett sunt självförtroende? Borde inte en man som verkligen älskar kvinnor tycka om det? Många män säger att de irriterar sig på att ”deras” kvinna är så osäker och alltid tjatar/frågar dem om hon ser bra ut.
Men motsatsen, är mycket värre visar det sig. DET ”skaver”, för den patriarkale mannen. Det är ju mannens rätt att avgöra om en kvinna duger eller inte, ja det är t o m i hans blick som hon blir till, existerar. Att hon avgör om hon är nöjd själv, existerar utan hans medverkan, kränker deras rättigheter.
Såg ni den där kampanjen där kvinnor testade att bara med ett kortfattat ”ja” hålla med när män kom med komplimanger till kvinnorna? Många män blev så provocerade av detta ytterst LILLA tecken på att kvinnorna skulle vara nöjda med sig själva att de direkt slog om och blev jätteaggressiva, kallade kvinnorna för självgoda och ännu värre saker.
Vi SKA vara osäkra och inte nöjda med oss själva. Om vi inte kan leva upp till det, utan är nöjda ska vi åtminstone dölja det bakom en ödmjuk fasad.