Jag tänker inte läsa några detaljerade beskrivningar av det som har hänt i Norge. Jag kan förstå vidden av det inträffade ändå, utan att läsa om det i ungdomarnas egna ord.
För jag vet att om jag läser allt det där så kommer jag att bli rädd. Jag kommer att kunna sätta mig in i om det var jag som var där bättre, scener av vad som skedde kommer spela upp sig i mitt huvud, jag kommer att kunna tänka mig hur jag hade känt om jag var där.
Och jag orkar inte det. Men framförallt; vad hjälper det? Jag är redan arg och jag vill redan ha ett annat samhälle, jag kan redan argumentera för det med full kraft. Vem skulle då må bättre av att jag går omkring och känner mig hotad och har ångest, att jag inskränker mitt liv för rädslans skull. Faktiskt bara terrorismen. Och de som vill ha ”hårdare tag” och ”fler poliser”.
Jag är rädd för allt, hela tiden. Men jag orkar fan inte mer nu. Jag vägrar vara rädd och jag vägrar låta det här inskränka mitt liv. Och om någon tycker att jag är en hjärtlös människa för att jag inte har lust att känna mer empati för de drabbade: vem fan tjänar på att du sitter där och gnäller? Vem fan tjänar på att du sitter där och upprepar att det är så ofattbart att det skedde nära oss? Vem blir gladare av att du är förlamad av sorg och skräck?
Man kan vara fullt kapabel att inse vidden av något och agera utan att för den sakens skull vara fullständigt känslomässigt insyltad. Jag vill inte förstöra min vardag med det här, men jag tänker fortsätta stå för det jag står för och ställa mig i opposition till dumheter.
Håller med helt och fullt, även om jag själv ofta blir rätt känslomässigt insyltad i det hela. Jag funkar tvärtom, jag VILL veta hur det kändes för dem som upplevde det. Vet inte varför.
Jag fick förresten ett väldigt bra tips gällande semikolon förut (jo, jag vet att jag tjatar på om det, men jag lovar att det här är sista gången). Om man tänker sig ett ”ty” där semikolonet ska sitta ser man direkt vad som funkar och vad som inte gör det. Typ ”jag köpte en grön mobil; jag gillar grönt” blir alltså ”jag köpte en grön mobil, ty jag gillar grönt”, vilket i det här fallet funkar.
Vissa tycker om att läsa om olyckor osv, jag hör inte till dem. Jag är en sån person som kan titta bort om jag ser en bilolycka, liksom.
Förvisso, men jag tycker att semikolon är roligt så jag kör nog på ändå. Min svensklärare sa alltid att man aldrig ska använda semikolon, så det är väl min rebelliska sida.
Det har jag också fått höra. Det känns som att skolan försöker få bort semikolonet.
Jag misstänker att tendensen att förbjuda semikolon beror på att många inte kan lära sig använda det korrekt, utan t.ex. blandar ihop det med vanligt kolon, som när svensklärare förbjöd eleverna att börja meningar med ”och”, vilket kan bero på att många missbrukar det. Jag tycker det vore synd om det försvann, även om t.ex. tankstreck (–) ofta fungerar i stället. Det finns en ganska bra artikel hos Språkvårdssamfundet.
Jag håller med dig.
Jag brukar ofta skärma av mig lite när stora katastrofer inträffar, just för att jag har väldigt lätt att tänka mig in i situationer. Om jag tar reda på allt vidrigt som hänt så sitter jag snart där deppad och gråter över hur hemsk världen är. Och vem hjälper det?
Jag känner massor av empati för de drabbade och de finns med i mina tankar flertalet gånger under dagen, men jag behöver inte läsa en massa artiklar för det, och jag orkar heller inte göra det. Jag vet att jag bara kommer må dåligt då, sämre än jag redan gör alltså. Vad får jag då för energi över till att göra sådant som jag faktiskt borde eller vill göra?
Jag vet ju inte riktigt hur snacket går hemma i Sverige men här i Oslo, med alla jag pratat med, kollegor och kompisar, samt om jag ser reaktionerna bland mina norska Facebookvänner, så visst ser man rädsla, sorg och skräck, som du skriver…men. Med risk för att låta jävligt corny så ser man också väldigt mycket kärlek. Svårt att sätta fingret på vad det är men den allmänna stämningen är liksom att vi är alla i det här, tillsammans. Corny var ordet ja, eh… Men well. Mer kärlek än ”gnäll” helt enkelt.