Lady Dahmer ifrågasätter ”vit jul” med att säga att den som är alkoholist är det hela året om. Att det därför inte spelar någon roll hur andra gör på just julafton.
Jag kommer ju själv troligen inte fira en vit jul och jag vill absolut inte skuldbelägga människor som inte gör det. Däremot ser jag att vit jul handlar om mer än att bara uppmärksamma alkoholism och stödja människor med alkoholproblem. Det handlar om att uppmärksamma att vi har en så otroligt stark dryckeskultur kring vissa specifika tillfällen. Ett av dessa tillfällen är julafton: att man dricker på julen tas för givet och det är även på julafton som många minderåriga blir introducerade inför alkohol. Jag har hört otaliga historier om föräldrar som resten av året varit väldigt restriktiva men som ”släppt till” just på julen eftersom det är ”tradition”.
Det vi måste ifrågasätta är inte att människor som har ett sunt förhållande till alkohol dricker när de känner för det. Däremot måste vi börja tala om den alkoholkultur som finns i samhället. Den tradition som säger att vid festliga tillfällen så tar man sig några snaps och släpper loss lite. Unnar sig.
Att fira en vit jul är för många otänkbart och det är just därför vi måste prata om det. Varför är det så självklart att man dricker och hur påverkar det människor som ligger i gränszonen. Att placera alternativt ”vit jul” på kartan är en början. Sen ska vi såklart inte sluta efter julafton. Alkoholkulturen måste diskuteras hela tiden.
Jag är en sådan där tråkig jävel som tror att många som tycker att de klarar av att dricka kanske faktiskt gör sina barn ledsna och oroliga, även om de inte vet det..
Jag tycker att alkoholen borde vara olaglig-liksom narkotika..
0-konsumtion har inget egenvärde, men jag tycker inte vuxna/föräldrar ska vara fulla inför små barn. Inte alla och en hel kväll i alla fall. Men när barnen sover eller en öl med tomten spelar såklart ingen roll.
För mig är diskussionen om ”vit jul” jättemärklig. Tror aldrig jag ens sett glimten av en spritflaska i samband med julfirandet. Det starkaste någon i min familj dricker är typ 3,5or, möjligtvis ett glas vin på annandagsmiddagen.
Kanske för att vi alltid firat ihop med mina morbröder, där alla har barn och inte kunnat dricka.
För några år sedan när jag först hörde talas om de här kampanjerna tyckte jag verkligen att det var jättemärkligt, vem dricker sprit på julen liksom? Även om jag idag vet att det finns människor som snapsar (vilket för mig verkligen är enbart en midsommargrej) så känns det fortfarande helt konstigt och onaturligt.
Jag har heller aldrig sett julen som en dryckeshögtid (visserligen går jag ut på juldagen men det har aldrig ingått i mitt julfirande.) Däremot vet jag numera att det är en sådan och jag vet också hur orolig jag blev som liten när det var fulla människor i närheten. Det säger ju sig självt att om människor dricker sig fullare på julen än vanligt ökar oron hos barnen, även de med föräldrar som aldrig dricker vanligtvis. Sen tycker jag definitivt som du säger Fanny, att man borde se över varför man dricker så mycket överhuvudtaget och då är väl julen speciellt ett bra exempel på varför man inte ska dricka.
Har aldrig sett skymten av en fyllejul, men på senare år förstått att det hos vissa är vanligt.
Det måste vara jobbigt för de barn som tvingas in i fruktan snarare än julmys.
Håller med dig om att det ständigt behövs ifrågasättas, för folk glömmer så lätt i berusningen.
Jag befinner mig just nu på en ort där drickande verkar vara något eftersträvansvärt. Alltid en öl eller två efter jobbet. Flera öl, snaps, glas med vin under festligheter (som kan dyka upp närhelst du anar) och ”vatten vad är det?!”.
Det är skrämmande att se, även om faktiskt ingen (i min bekantskapskrets) än så länge visar upp odrägligt beteende, och jag drar mig undan för att inte råka dricka lika mycket.
Det känns som att vardagssupandet alltmer infiltrerar på Sverige samtidigt som galenskaperna vid högtider håller sig kvar. Det finns ingen jämvikt.