En kommentar till “Ätstörningar är ett strukturellt problem.”

  1. Jag håller delvis med. Jag tycker att det är dåligt att det sällan pratas om beteenden, uppfattningar och känslor inför mat och sin kropp som är skadliga eller negativa i sammanhang utöver ätstörningar – det exkluderar en väldigt stor grupp människor som har mår dåligt av bantningskulturen vi lever i utan att för den sakens skull ha en ätstörning i den medicinska betydelsen av ordet.

    Men jag tycker att det är jobbigt att ätstörningar så ofta ska tas upp som ett exempel på den skada smalidealet har och som kan drabba vem som helst, för forskningen på området verkar snarare mena att de som drabbas av ätstörningar, som i de psykiska sjukdomarna som det omfattar, har specifika gener som möjliggör detta. Förvisso så tror jag absolut att bantningshetsen leder till att fler av dem som har den genetiska predispositionen för att bli ätstörda faktiskt utvecklar ätstörningar, men jag tycker att det är viktigt att skilja på psykisk sjukdom och en psykiskt frisk reaktion på att leva i ett samhälle som hyllar smalhet och bantning.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *