Näthat.

Lyssnade på medierna om näthatet som riktas mot kvinnor och jag tycker att det är så otroligt beklämmande detta. Jag drabbas själv av ganska lite av denna vara, vilket såklart delvis beror på att jag inte når ut till lika många människor, men det äcklar mig att kvinnor hotas med både våldtäkt, mord och så vidare bara för lite jävla texts skull.

Och det fascinerande är hur snabbt detta har blivit vardag, något som liksom förväntas, som man tänker att man ”får ta” om man som kvinna uttrycker sig offentligt. Ett hot om våldtäkt eller mord är ju i alla sammanhang ett för mycket, men ändå tänker jag att jag inte är särskilt drabbad eftersom det inte sker ”så ofta”. Det är jag ju för helvete visst det, för jag får ju den här typen av kommentarer. Bara inte dagligen, bara inte varje gång jag skriver, men än dock på en regelbunden basis.

Vad jag också tycker kan vara beklämmande i denna fråga är hur den här typen av väldigt grova saker blandas ihop med den typen av kommentatorer som mest bar är oartiga, ignoranta och använder tillmälen. Det är också otrevligt med sådant, men det är inte alls samma sak som att faktiskt skriva att någon borde våldtas eller hota någon till livet. Visst, det är väl sprunget ur samma skitkassa kvinnosyn till viss del, men man kan inte ha en sansad debatt kring något när man blandar ihop dessa företeelser.

Idag har vi ett sätt att prata om dessa saker där antifeminist närmast är synonymt med anonym man som mord. och våldtäktshotar feministiska kvinnor. Så kan vi ju inte ha det.

4 reaktioner till “Näthat.”

  1. Denna grupp, som vi inte ska nämna för då heter det manshat, är ett gäng misogyna kukskallar. På samma gång så gnäller dom att alla andra är ”PK”, och vi ska snacka om alla andra grupper som ett problem. Men inte dom, på något sätt är dom fridlysta och får således ej snackas om. Patetiskt.

  2. Jag läste en intervju med Gudrun Schyman en gång, där hon berättade om vad hon brukade få för skit i mailboxen – typ dagligdags – och det var så att man baxnade, och då är jag ändå ganska härdad. Mycket förstås i hora-manshat–du-behöver-få-ordentligt-med-kuk-svängen. Och här var avsändarna ju rätt sällan omogna fjortisar, utan det var vuxna män på höga poster, i övrigt respekterade i samhället.

    Jag bara begriper inte. OK om man stör sig på en person och på personens åsikter, men därifrån till att skriva till personen saker som att någon borde knulla sönder den, att man hoppas att personens barn skall bli mobbade i skolan, hur många som vet var personen bor och vad personen kan ”råka” bli utsatt för osv. osv. Jag fattar inte.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *