Kategori: Blogg

Datorproblem och röstningsuppmaning.

Min dator har tyvärr brutit ihop totalt och går inte ens att starta. Jag är så sjukt dålig på att ta hand om datorer, trots att jag spenderar flera timmar dagligen framför en. Nåja, det är i alla fall skälet till att jag är seg på att godkänna och besvara kommentarer.

Medan ni väntar på att jag löser denna prekära situation så kan ni rösta på mig i Blog Awards här. Man måste tyvärr göra det via facebook, men jag märkte i alla fall ingen skillnad efter att jag röstat.

Hånet behövs för att orka.

Fick frågan om varför jag, och många med mig, väljer att håna personer som Pär Ström och Pelle Billing istället för att bemöta deras argument. Tja, jag brukar för det mesta varken läsa Ström eller Billings blogg eftersom jag bara blir frustrerad, men när det väl händer så brukar jag reagera med att håna dem. Anledningen är, kort och gott, att jag saknar orken för att göra något annat.

När det kommer människor som drar de där argumenten man hört tusentals gånger förut, som försöker ”motbevisa” en genom att ta upp helt irrelevanta saker, som lägger ord i ens mun, som tar upp försyndelser som enskilda feminister gjorde sig skyldiga till för typ tio år sedan och som man aldrig uttryckt sitt stöd för och tycker att man ska ”erkänna” att det finns förtryck även mot män så pallar man helt enkelt inte. Det är för jävla tröttsamt att bemöta, det ger mig inget. Jag tror att ni alla har varit i situationen när någon har gett uttryck för en så idiotisk åsikt att ni inte ens vet hur ni ska bemöta den. Lite som att argumentera mot någon som på riktigt tycker att folk med vissa hudfärger är mindre värda och presenterar det som någon slags fakta, tycker man ska läsa någon jävla rapport, bok eller se någon youtubefilm så att man kan ”inse” sanningen. Det är liksom så idiotiskt att man inte orkar. Dessutom så brukar de flesta av detta virke inte vara intresserade av att verkligen ompröva sina åsikter.

Men det kan ändå kännas skönt att veta att man inte är ensam, utan söka stöd hos andra. Därför så kan jag ibland ta till hån mot meningsmotståndare, för att det är jävligt skönt att få bevis på att det finns en massa vettiga människor också, människor som precis som jag förstår idiotin i vissa resonemang och som jag inte behöver göra införstådda i något.

Och tja, om någon annan skulle göra motsvarande mot mig så skulle jag inte bli särskilt upprörd. Jag förstår att man ibland inte orkar vara saklig utan bara vill känna stöd för sina åsikter. Jag tänker att det inte är dessa dogmatiska antifeminister som är intressant att nå, utan människor omkring som kanske velar. Och många av dem kan lätt förstå det absurda i vissa uttalanden och argumentationer, såsom det som visas upp på Vita kränkta män. Det är inte de vita kränkta männen man vill åt och få att förändra sitt beteende, det man vill åt är att få andra att se det absurda i den typen av inställning som många där står för. Jag hyser inget hopp om inbitna antifeminister, men jag tror att många som kanske velar ser varför det är fel om man pekar på det. Ofta behövs inte argument, utan de talar ganska bra för min poäng alldeles själva.

Tja, det här kan man ju tycka är dåligt och intellektuellt ohederligt, men det är i alla fall så jag agerar. Jag orkar inte diskutera med vissa personer om och om igen, så jag väljer att håna dem. För att få bevis på att det faktiskt finns gott om människor som inte resonerar så. Sånt behövs ibland, för att man ska orka.

Hedrad.

Älskar detta att Hanna Widerstedt redigerat min näsa större. Och vilken fin redigering sedan! Jag ser verkligen ut som ett jätteglatt troll.

Fick för övrigt en kommentar från en av hennes fanz:

Wtf du kommer inte vinna! ”very very cool kändisbloggare” HANNA kommer VINNA!!!! Fyfan vad taskig du är som säger att du är ”very very cool kändisbloggare” hanna kanske säker lite om sig också men hon e sån! Jävla fucking fittbitch!

Alltså. Denna kommentar är underbar. Energin! Hatet! Dedikationen!

Älskar framförallt att jag är elak för att jag kallar mig ”very very cool kändisbloggare”.

Omnämnd av Hanna Widerstedt.

Det bästa med att vara nominerad i blogawards är ju att Hanna Widerstedt har fällt ett utlåtande om mig!

Nå, man måste ju ändå säga att hon träffade ganska rätt med tanke på att hon inte ens läst bloggen. Skulle dock aldrig uppröra mig över att man får bra mat i fängelser, men har säkert tagit upp diskussionen någon gång.

Grejen är att jag tycker att Hanna Widerstedt är ganska skoj och ball. Jag tyckte det var skitbra när hon onanerade i Big Brother-bikten på kvinnodagen.

Vidare så tycker jag att det är intressant att se det enorma hat hon utsätts för. Jag minns videon om att hon hatar svenska killar som fick helt orimligt mycket hat, det var helt stört. Det var ”hora” och ”slampa” och hot om mord och misshandel och våldtäkt.

Äh, jag vet inte vart jag vill komma riktigt. Ska i alla fall bli kul att få hälsa på henne på galan.

Rösta på mig! Gör reklam för mig!

Jag har ju då blivit nominerad till årets bloggprovokatör! Tack alla ni som nominerade mig.

Jag är verkligen skitglad och hoppas såklart på att detta kommer ge min blogg mer publicitet. Dessutom får jag ju gå på bloggala och mingla med typ Kissie (kommer bli så jävla besviken om inte hon är där).

Det känns jätteroligt att jag har kunnat driva den här bloggen på det sätt jag gör och nå ut såpass mycket som jag har gjort, och det utan att jag har behövt tumma på olika principer som jag har när jag skriver.

Jag har nog tyvärr ganska liten chans att ta hem det eftersom de konkurrerande bloggarna är väldigt mycket större än min egen, men givetvis så uppmanar jag er ändå att rösta på mig här. Jag skulle tycka att det var jävligt coolt att vinna och jag uppskattar varje försök att värva röster (via twitter, facebook, bloggar etc) till mig något otroligt. Så ni vet liksom. Betänk att jag dagligen ägnar timmar åt att leverera i denna blogg SÅ DET ÄR NI FAN SKYLDIGA MIG!!!!!

Hehe. Nejmen tack så mycket för hjälpen, för att ni läser mig och tack i förskott om ni får för er att rösta på mig.

Nytt på bloggen.

Om ni kollar i menyn så ser ni att jag lagt till olika feministiska inriktningar under min feministflik. Jag planerar att utöka varje artikel med den kritik som finns mot de olika inriktningarna, men det kan vara svårt att kritisera inriktningar man själv tillhör, på samma sätt som det kan vara svårt att neutralt beskriva inriktningar man tycker är idiotiska. Jag tänker även skriva lite kortfattad feministiska historia, lägga till lästips (både böcker och inlägg) och skriva en feministiska begreppslista. Jag tar gärna emot olika invändningar mot de beskrivningar jag framför.

Vidare så har jag lagt till en kategori som heter läsvärt där jag lägger inlägg som jag själv är extra nöjd med. Där har jag bland annat lagt mitt inlägg om kärlek som är typ det bästa jag skrivit enligt mig själv.

Kvinnor som gillar stora kukar.

Johanna Sjödin som är en av mina absoluta favoritbloggar har skrivit om reaktioner hon får på att hon skriver om att hon gillar stora kukar. Sjödin driver en sexblogg där hon är ovanligt frispråkig och öppen med sina preferenser, vilket uppenbarligen anses väldigt provocerande. En kvinna som har mage att ställa krav i sexuella sammanhang och dessutom inte skäms för det! Jag tänker mig att många inte har något emot en kvinna som ligger runt, men vill att det ska ske på mäns villkor.

Johanna Sjödin har också skrivit om hennes krav när det kommer till sex. Hon skriver att hon förväntar sig att den hon har sex med ska behandla henne respektfullt, ta på sig kondom om så önskas, fråga innan han ejakulerar i fittan och att hon förväntar sig frukost hos en person hon sover över hos. Jag tycker att det är talande att detta kan få en att vara en krävande person.

Jag tror att det är många som inte förväntar sig och än mindre kräver någon slags respekt från sin sexpartner. Jag tänker mig att kvinnor som ligger runt och blir behandlade illa efter sexet ofta tänker att det är ett normalt förfarande och att det beror på att killen ”bara ville ligga”, men även den som bara vill ligga bör behandla sin sexpartner respektfullt. Det är tråkigt att man inte kan förvänta sig samma grad av respekt från en person man har haft sex med som från en person man bara umgås med som vän.

Sjödin inspirerar mig till att upprätthålla personlig integritet, att veta vad jag är värd och kräva respektfull behandling, inte bara i sexuella sammanhang utan alltid. Hon tar verkligen ingen skit vilket jag tycker är beundransvärt. Tack för det.

Svar på frågor, del 2.

Röker du fortfarande? I så fall, hur mycket?

Jag röker inte dagligen men troligen lite för ofta för att kalla mig feströkare. Röker i princip bara när jag druckit, men såhär på sommaren blir det ganska ofta.

Favoritkomiker och/eller humorserie?

Jag tycker om Liv Strömquist och Nina Hemmingsson. Rörande serier så gillar jag Girls, men jag uppsöker i regel inte humorserier.

Skulle du kunna tänka dig eller har du planer på att läsa genusvetenskap på universitetet?

Just nu har jag ingen lust med det, men jag kommer nog absolut att ta någon kurs i det senare. Det känns dock inte som något jag vill göra till mitt huvudämne.

Kaffe eller te?

Kaffe. Har ett inbitet kaffeberoende.

Vad tycker du om 20-årsgränsen på Systembolaget?

Jag har ingen åsikt sådär ärligt talat. Den som vill dricka kan göra det ändå och jag ser helt klart poängen med svårtillgänglighet. En sak jag tycker är mer trist med svensk alkoholpolitik är de tidiga stängningarna på krogen.

Är du vegetarian? Om inte, hur motiverar du ditt köttätande, eller är det något du inte har reflekterat över?

Jag är inte vegetarian i nuläget men funderar på att bli. Jag tycker att det är omoraliskt att äta kött men har inte orkat ta tag i mina matvanor. Jag har även en historia av ätstörningar vilket gör att jag drar mig, för jag har innan märkt att de försök jag gjort att kontrollera mitt ätande har lett till problem. När jag flyttar till Uppsala kommer jag att bo med en vegan och en pseudovegetarian, så troligen blir det inget kött i hemmet.

Vad hade du för betyg i grundskolan?

Jag gick ut med 310 poäng, så MVG i nästan alla ämnen. Jag tror undantagen var b-språk, musik och idrott, men är inte helt säker.

Jag får intrycket att du har hög samhällspolitisk moral; noga med att följa dina principer och dylikt. Är du noga din moral på samma sätt i vardagslivet? Går det hand i hand?

Jag skulle säga att jag är noga med min moral i merparten av alla fall. Framförallt genom att jag försöker bryta ner mina fördomar mot olika grupper. Det kan dock vara knepigt att avgöra eftersom folk har så olika uppfattningar om hur man bör följa sin moral. Vissa skulle t.ex. kalla det dubbelmoral att jag är emot konsumtionssamhället men äger en smartphone, men eftersom jag ställer mig emot konsumentmakt som politisk metod så tycker inte jag det. Man måste å ena sidan vara sann mot sig själv och sina värderingar, men det är även så att vi lever i ett samhälle som avgör mycket hur våra liv ser ut.

Har du starka åsikter även i några andra ämnen än de som du skriver mycket om på bloggen? Isf, vilka?

Nja, det skulle jag inte säga. Detta är ju ingen ämnesblog på det viset utan jag skriver om det jag finner relevant för tillfället. Sedan har jag ju åsikter om typ musik, film, kläder och så vidare som jag inte låter ta så stort utrymme här, men jag skulle nog inte kalla detta för ”starka åsikter” eftersom det sällan handlar om något jag blir upprörd över. Vissa ämnen är också för komplexa för att ge sig i kast med, såklart, men jag kan inte komma på något på rak arm.

Du skriver ibland att du inte är så jättesocial. Har det alltid varit så? Är du mer blyg, ointresserad eller bara väldigt selektiv med vilka sociala sammanhang du trivs i?

Jag har ett ganska litet socialt behov och jag har nog tyvärr ett visst människoförakt som visar till fula tryne till och från när jag inte orkar med folk. Jag skulle väl inte kalla mig själv för ”selektiv” för det är inte så att jag aktivt väljer bort folk, men jag har få vänner som jag har direkt kontakt med och dessa personer umgås i regel i sammanhang jag trivs i. Jag är inte en person som umgås med andra av artighet och jag kan vara väldigt kort i tonen vilket jag tror leder till att umgänge som inte är givande faller bort automatiskt. Jag har inga sådana vänner som jag umgås med ”bara för att”, vilket nog beror på att jag aldrig orkat upprätthålla sådana relationer. Jag skulle inte kalla mig själv blyg för jag har lätt för att snacka men i vissa situationer kan jag känna mig väldigt osäker. Sådana uppstår framförallt när man inte kan diskutera, utan liksom måste ”umgås” helt utan sånt. Fattar fan inte hur man gör då!

Tror du datorspelsberoende bland ungdomar är ett problem, eller är det bara moralpanik?

Jag tror absolut att man kan bli beroende av datorspel, liksom av allt annat i denna värld. Dessutom så sitter ju många som spelar mycket uppe hela nätterna vilket bevisligen kan leda till depressioner på grund av för lite solljus. Jag tänker att en alltför ensidig vardag är dåligt för alla, oavsett vad den består i. Grundproblemet tror jag dock inte är datorspelen i sig utan att vissa tar sin tillflykt dit när de upplever livet som jobbigt på olika vis.

Vilken är din favoritbok, och vilken bokmänniska är du (romaner, memoarer, facklitterarur, deckare….)?

Min favoritbok är nog Varat och varan av Kajsa Ekis Ekman, en bok som påverkat mig mycket politiskt. En annan bok jag verkligen burit med mig sedan jag läste den är Processen av Franz Kafka, som jag läste när jag var en pretentiös tonåring och kanske inte uppskattade så mycket då, men som jag ständigt återvänder till i tankarna. Jag läser nästan enbart ickefiktiva böcker. Dock är det mest politiska skrifter och jag vet inte vilken titel jag ska sätta det under, facklitteratur passar inte riktigt.

Alla människor har fördomar! Vilka är dina riktade mot?

Framförallt objektivister. Jag tror att alla dessa lider av störningar i sin empatiska förmåga alternativt är 15 år gamla. Mina observationer av världen hittills visar att så är fallet. Jag tror även att antifeminister är arbetslösa och marginaliserade.

Vem är du? Hur skulle du beskriva dig själv, så många sidor som du vill dela med dig av?

Det mesta av den jag är ser ni faktiskt här på bloggen. Jag identifierar mig otroligt mycket med min åsikter. Utöver det är jag ganska inbunden. Jag kan till exempel vara otroligt stel i sociala sammanhang. Jag tror att vissa kan uppleva mig som dissig eftersom jag inte riktigt kan det där med att ”mingla”, liksom ställa artighetsfrågor och så vidare. Jag ser mig annars som en person som står för vad jag tycker och vad jag är och som en god vän.

Hur ser du på relativism inom feminism? Ex. kvinnlig omskärelse – vanligt är ju att feminister från Syd kritiserar feminister från Västvärlden för att diktera villkoren för vad som är kvinnors ”rätt”, jämställdhet etc. Kan/ska västvärldens feminister kämpa för samma villkor för kvinnor i andra länder som vi har i ex Sverige, även om det kritiseras av dem som det faktiskt berör? Tycker själv att det är bra/viktigt att göra det (minns Gudrun Schymans uttalande om att det är samma strukturer i Sverige som i Afghanistan), men har inte lika lätt att argumentera för det när jag befinner mig i Afrika och synen på jämställdhet för mig och mina vänner här är väldigt olika.

Det viktigaste tror jag är att se att kampen måste se annorlunda ut beroende på samhälle. Man kan inte förvänta sig att man kan ta en färdig all av vad jämställdhet bör vara och trycka på den på ett samhälle utan det måste ske gradvis och anpassat. Ett exempel kan vara att man kanske inte ska börja tjata om slöjor i ett land där man praktiserar kvinnlig omskärelse, eftersom det senare då är det viktigaste att få förändring i. Samhällsförändring måste alltid ske gradvis. Jag tycker att det bästa sättet att stödja kvinnokampen internationellt är att stödja redan verksamma grupper i de aktuella länderna, kanske hjälpa till ekonomiskt med att öppna kvinnojourer och så vidare. Det är alltid mycket svårare att föra politiskt arbete i en kulturell kontext man inte är vad vid, det är bättre att hjälpa dem som redan sysslar med det.

Vilket typ av humor har du? Vad får dig att skratta?

Överlag så konsumerar jag inte humor i särskilt stor utsträckning. Den humor jag gillar är ofta politisk på olika sätt. Jag tycker till exempel att facebookgruppen Vita kränkta män är otroligt rolig, mest eftersom det verkligen är något jag kan relatera till min vardag. Jag tycker jätteilla om typ ordvitsar och ”flamshumor” i stil med Robert Gustavsson som spelar full eller liknande. Otroligt tråkigt i min mening. Jag tycker inte heller det är kul med skämt om olika marginaliserade grupper i samhället.

Finns det några politiska frågor som du bryr dig om/tycker är viktiga men som du inte bloggar om? Vilka och varför?

Ja, utrikespolitik och ekonomisk politik. Jag bloggar sällan om detta för att jag inte riktigt orkar sätta mig in i det och för att det ofta är knepiga frågor, men det är såklart otroligt viktigt! Miljöpolitik bloggar jag om ibland, men inte tillräckligt ofta, vilket även det beror på att jag saknar kunskap. Alltså, egentligen är ju alla politiska områden jätteviktiga, men man hinner inte skriva om allt tyvärr.

Skulle man kunna få ta en öl med dig på någon nation i Uppsala i höst? Vore kul!

…och får jag hänga på?

Lätt! Alla som vill får dricka öl med mig. Bered er på att jag kan vara lite knepig och verka ganska ”off” dock, men jag uppskattar i regel social internaktion även om det inte märks.

vad tycker du om om bloggen niotillfem?

Tja. Jag kan bli lite irriterad på hennes ständiga romantiserande, som när det skulle vara orkan och hon ba ”jag har gjort en orkanspellista på spotify”. Jag tyckte dock att det hon skrev när hennes pojkvän dumpat henne var mycket fint och ärligt. Men överlag så kan jag väl tycka att sådana bloggar är ganska ointressanta och att det är tråkigt att de är så dominerande i bloggosfären.

Jag har för mig att du är med i Miljöpartiet. Hur kommer det sig att du valde det och inte t ex Vänsterpartiet?

Det stämmer. För det första valde jag parti innan jag blev såpass vänster som jag är idag. Dock tycker jag om Miljöpartiet eftersom det finns ett öppet klimat inom partiet. Det finns även grupperingar där inne som jag sympatiserar väldigt mycket med, och jag har för mig att de drivit förslag både om sex timmars arbetsdag och om medborgarlön. Ibland kan jag känna att de flirtar lite väl mycket med borgerligheten, något som jag dock tror kommer försvinna nu eftersom väljarna inte verkar vara för det och att det svenska politiska klimatet rör sig mot vänster rent generellt. Jag hoppas på att de ska kunna damma av några av deras lite mer radikala förslag.

Försökte diskutera med en människa om politik, det visade sig att han var soffliggare. Vi kom in på feminism. Hans argument mot mig var hela tiden: ”vad vi än pratar om kommer du ha rätt för du är mer påläst än mig.” VAD svarar man på det?! Han använde alltså det som ett argument för att visa att han egentligen har rätt men inte har någon fakta/kan något för att vara kapabel att diskutera ämnet…eh?!

Om man är ärlig i sin argumentationsteknik och dels skiljer tydligt på fakta, antaganden och åsikter och dels bara drar argument man själv tror på så borde det problemet inte uppstå. Om man diskuterar på samma sätt som man för krig så är det dock på sätt och vis sant att den mest diskussionsvana kommer vinna oavsett. Bra diskussioner är i min mening mer som samtal där man försöker nå någon slags konsensus eller i alla fall förståelse både i världsbild och i åsikter, om man diskuterar schysst så borde även en mindre insatt kunna föra diskussionen.

Är det ens värt att diskutera med folk som verkligen inte bryr sig/inte kan någonting om ämnet (men ändå har dumma åsikter, tex för antifeminism) ?

Jag diskuterar i regel inte med människor som bara ifrågasätter utan att egentligen vilja veta mer om något, det är bara störigt och tar en massa onödig tid. Jag anser mig inte skyldigt att försvara mina åsikter mot dessa personers påhopp eftersom det troligen inte kommer förändra dem.

Aftonbladet belönar mobbaren.

Alex Schulman skriver denna väldigt sanna text om att det är kefft att Svt ger ett prestigeuppdrag åt en person som spridit uppenbar rasism på sin facebook. Det är såklart oerhört tråkigt att sådant inte tas på större allvar. Men så tänker jag på att Schulman själv blivit belönad med en lysande karriär (på bland annat aftonbladet) där han får ägna spaltkilometer åt att skriva om sina tankar, känslor och åsikter efter att ha drivit en utpräglad mobbingblogg under en tid, för att sedan övergå till lite mindre utpräglade former av mobbing. Jag orkar inte tänka på hur Schulman sitter och sväller i sin egen självgodhet eftersom han minsann inte har skrivit rasistiska kommentarer på facebook, men det gör honom inte till mindre av ett jävla svin.

Jag tycker att alla tidningar, tv-kanaler, hemsidor och vad det nu kan tänkas vara med självrespekt borde ta tydligt avstånd från Alex Schulman om han inte skickar ett personligt jävla förlåtbrev till alla han någonsin varit elak mot offentligt. Och det ska inte vara något pliktskyldigt jävla förlåt, det ska komma från djupet av hans hjärta. Han ska till och med be Marcus Birro om ursäkt.

Det spelar ingen roll att han har rätt eller att han är (anses vara) en duktig skribent. Han är en symbol för självgod översittarmobbing. Han förtjänar inte den plats i finkulturen som han gör anspråk på, han borde inte heller tilldelas den.