Felet med att kalla sin fru för ”hora”.

Calle Schulman har kallat sin fru hora på sin blogg. Vad är problemet med att kalla ”sin egen fru” för hora, undrar Mia från bloggkommentatorerna. Det finns tre problem:

  1. Om frun misstycker med att bli kallad hora är det såklart problematiskt. Om hon inte misstycker så är det en annan sak, men huruvida det är en fru eller inte spelar väl ingen roll? Ingen ska bli kallad något de inte vill, oavsett om man är gifta eller ej. Nu tror jag förvisso inte att bloggkommentatorerna menade så, det kom väl mest ur lite klantigt.
  2. Om man, som Calle gör, använder ordet ”hora” som en förolämpning så vittnar det om en enligt mig fett keff kvinnosyn. Visst, det är skämtsamt menat, men det handlar fortfarande om ett nedsättande ord för någon som säljer sex för pengar. Hur ofta hör man någon säga ”sexköpare” som skällsord? Torsk används i och för sig ibland, men inte i närheten av lika ofta och det är inte heller lika grovt.
  3. Men framförallt: hora är ett ord med en innebörd. Hora betyder att man säljer sex för pengar. Det kan säkert härledas till något annat från början, men i våran kultur och vår tid så betyder det alltid alltid det. Jag tycker inte att man ska använda det till något annat, dels för att det är kränkande mot riktiga horor, dels för att det skapar begreppsförvirring. På samma sätt som man ska kunna säga bög utan att någon antar att man bara menar något allmänt nedsättande så ska man kunna tala om horor utan att folk tror att man bara menar ”nån jävla brud” som var lite keff eller kanske till och med ens fru.

    Nu kommer många säkert tycka att jag överreagerar men det skiter jag faktiskt i. Man ska kalla saker vid dess rätta namn och om man vill vara lite skämtsamt nedsättande emot sin fru kan man väl säga idiot eller pucko eller något annat som inte har en lika konkret och framförallt helt annorlunda faktiskt betydelse.

    Jag tycker att det är extremt problematiskt när begrepp urlakas på det här sättet. Inte för att jag på något vis är språkkonservativ, jag tycker att det är trevligt när nya ord skapas och man experimenterar med böjningar och ord. Men jag tycker inte att man ska använda ord med en klar och vitt etablerad betydelse en annan innebörd, så som sker med ordet hora. Dessutom är hora knappast ett helt vanligt nedsättande ord utan åsyftar ju fortfarande till en kvinna som beter sig ”fel” sexuellt även när det används som förolämpning. Effekten av det hela är att idéer om kvinnor och sex lever kvar i språket samtidigt som begreppets ursprungliga betydelse urlakas.

Världen äckligaste delikatess.

För några dagar sedan kollade jag på den mycket eminenta tv-serien Planet earth. Avsnittet handlade om grottor.

I alla fall så kom den hemska sanningen om svalbosoppa fram. Den kinesiska delikatessen som helt enkelt är en soppa kokad på svalbon. Det är nämligen så att dessa svalbon helt och hållet består av torkat svalsaliv. Och detta betalar rika människor sjukt mycket pengar för att äta.

För det första undrar jag om det ens är gott. Vad fan kan svalsaliv smaka egentligen? För det andra undrar jag om de som äter svalbosoppa vet vad den innehåller. Och så undrar jag vem fan som kom på iden att koka soppa av jävla svalbon. De är inte direkt lättillgängliga, utan ”växer” i stora grottor.

Jag berättade upprört detta för mig pojkvän som ba: ”men vaddå, folk äter jättekonstig mat hela tiden”. Förvisso, men i regel så anses inte jättekonstig mat vara en fantastisk delikatess som folk betalar multum för att äta.

Dagens mattips.

Dagen till ära har jag ett litet mattips.

Tipset handlar om världen bästa snabbmat. Rödbetor. Det är supergott, säkert även mycket nyttigt med sköna antioxidanter, säkert gi eller något och jättebra och praktiskt att ha i sallader och allt möjligt.

Därför brukar jag koka rödbetor och ha i kylen. Det tar ungefär 40 minuter att koka och sen är det bara att dra av skalet. Jag brukar göra sallad med rödbetor, matvete, ruccola och fetaost. Hummus är också supergott till.

Det finaste är ändå att det finns få saker som köra igång magen så som rödbetor. Jag svär. När jag hade magproblem så var det rödbetorna som fick allt att funka ändå.

Satan vad onaturligt det här inlägget kändes, men nu har jag redan skrivit det så låt gå. Jag kan lägga upp ett skönt rödbetsrecept sen när andan faller på.

Stuvad surkål.

Idag tänkte jag skriva om en grej jag åt i Prag, stuvad surkål. Det låter säkert superäckligt men jag tycker att det är gott.

Man behöver mjölk, grädde, surkål…

…smör, mjöl och vitpeppar.

Sen steker man surkålen i smöret. När den börjat fårlite färg så har man i lite mjöl (kanske en matsked) och grädde och mjölk. Det ska vara dubbelt så mycket grädde som mjölk. Sen låter man det puttra till det är tjockt och kryddar med vitpeppar.

Servera med kokta rotfrukter och korv eller bacon eller något annat köttigt.

Min nya favoritaffär.

En typ av affär jag aldrig vågar gå in i är asiatiska livsmedelsbutiker. De känns så interna och ogästvänliga.

Men för några dagar sedan i samband med mitt sushilagande så var jag i en sådan och bara myste runt. Älskar alla fina konserver och konstiga kryddor. I framtiden ska jag fan bara handla min mat här.

Appropå asiatlivs: kommer ihåg att jag läste nån LCHFblogg (ni vet ju vad jag tycker om sådant) om nån grej man skulle använda i maten (tror det kan ha varit tahini) och personen som skrev bloggen ba: ”man kan hitta den på hyllorna för invandrare”. Haha.