Kategori: Twitter

Twitter 29/5. Om liberalfeminism.

Ibland säger liberaler: ”liberaler är defintionsmässigt feminister”. Alltså nej? Du blir inte feminist för att du tycker alla ska ha samma rättigheter. Då är väl fan alla definitionsmässigt feminister. Att vara feminist kräver också att du känner till patriarkatet, och vill bekämpa det som det tar sig uttryck idag. Så, om du till exempel känner till patriarkatet men tycker det är ok pga alla är ”lika inför lagen” så är du inte feminist. Du är inte feminist för att du tycker att tidigare feministiska framsteg varit positiva, men att vi ska stanna här och inte göra mer. Du är inte heller feminist om du teoretiskt vore för krossandet av ett patriarkat, men inte är medveten om att det idag existerar ett. Dessutom: vad är poängen ens med att vara feminist ”definitionsmässigt”. Det säger absolut ingenting. Ok, du är för kvinnors rättigheter och så vidare. Bra. Men vad GÖR du för att de ska utökas och upprätthållas? Menar alltså inte att en behöver vara värsta aktivisten, men i alla fall ifrågasätta sitt eget privilegium. Det är verkligen ingenting värt att ”definitionsmässigt” vara feminist om en inte agerar utefter det.

Trött på liberaler som undviker frågan om kvinnors rättigheter genom att kalla sig ”definitionsmässigt feminist” och sen ba skita i frågan. Och alltså, liberaler som ba ”det var liberaler som drev igenom kvinnlig rösträtt”. Detta stör mig så mycket!! För det första: det var liberaler och vänster i samarbete. Ni hade fan aldrig klarat er ensamma. Andra: vem FAN bryr sig?  Ok, ni var med och gjorde en bra sak för 100 år sedan. Vill ni ha applåder nu? Ska jag kyssa era fötter?

Att den liberalfeministiska analysen ledde till framsteg då betyder inte att den kommer göra det nu. Världen ser annorlunda ut. Vi är till exempel lika inför lagen, men kvinnoförtrycket kvarstår. Det innebär att likhet inför lagen är ett överspelat delmål i kampen. Ni kan liksom inte fortsätta tjata om likhet inför lagen nu när vi haft det aslänge. Det är inte en väg framåt. Det går inte att föra kampen likadant, med samma analys, hundra år senare. Den måste anpassas efter verkligheten. Liberalfeminismen är föråldrad i sin analys och sina krav. Spelar ingen roll att den lett till framsteg, det är nutid som räknas.

Det är en riktig pr-miss att kalla sig man efter tusentals år av förtryck.

Twittrade såhär idag med anledning av ytterligare ett manligt pucko som tycker att feminister ska sluta kalla sig feminister för att det är så dålig pr.

Män som klagar på att feminism är ett laddat ord. Kan ni byta kön? Ert kön har tyvärr fått negativ laddning efter 100-tals år av förtryck. Alternativt sluta säga ”man” och kalla det något annat, som låter lite mer positivt. Typ ”solstråle”.

Gruppen män har verkligen pr-problem. Med en ny fräsch image skulle ni kunna åtgärda detta! Genom att kalla er själva män så kopplar ni er samman med de där extremisterna som slår och våldtar kvinnor. Dåligt pr-move! Nene, om ni män någonsin ska kunna få inflytande får ni nog bli lite bättre på att göra reklam för er om ni förstår hur jag menar. Ni män kan kanske anlita Schlingmann? Hen har ju gjort underverk för Nya Moderaterna. Kanske kan rädda även ert varumärke?

Kan tyvärr inte ta män på allvar när de envisas med att kalla sig män. De behöver bara sluta så lovar jag att lyssna. Det är ändå upp till männen att göra sig förstådda. Då funkar det tyvärr inte att gå omkring och kalla sig ”man”. Jag säger inte att det är rätt, men många ser faktiskt rött när de hör ordet ”man”. En måste anpassa sig om en vill se förändring.

Gjorde även lite ändringar i Kronqvists otroligt puckade krönika om att feminister borde sluta kalla sig feminister för ett tag sedan, som jag även bloggat om här. Här har ni den:

Det finns helt enkelt en stor grupp människor som ser rött när de hör ord som män, killar och snubbar. Man kan tycka att beröringsskräcken med den manliga vokabulären är såväl överspänd som antiintellektuell. Men ords laddning är något man måste förhålla sig till om man vill uppnå resultat.

Per Schlingmanns betydelse för Nya Moderaternas framgångar må vara överskattad. Men han förstod ordens värde. ”Säg inte segregation eller bidragsberoende, säg utanförskap.” Så kunde Moderaterna gå från att under Bo Lundgren vara ett parti som pratar om att sänka skatter, till att under Fredrik Reinfeldt sluta prata om det – men i stället göra det.

Männen borde köpa några konsulttimmar av Schlingmanns nya firma. För även om manalys är användbart för att säkerställa sitt privilegium, betyder det inte att begreppet man är lika effektivt när det gäller att framstå som sympatisk och ickevåldsam. Speciellt inte när debattörer använder ord som ”statsfeminism” för att beskriva den nuvarande ordningen. Då riskerar man att alienera kvinnorna i samhället.

Så kom igen nu alla män! Visa att ni tar Avstånd™ från tusentals år av kvinnoförtryck genom att sluta kalla er män. Det är ett jävligt nedlusat varumärke faktiskt, och känns inte alls fräscht utan tvärtom ganska sunkigt. Jag kommer tyvärr inte kunna ta er på allvar innan ni börjar kalla er något annat. Kontakta Schlingmann, hen kan säkert hjälpa er! Kolla bara på hur hen helt lyckats få Moderaterna att sluta förknippas med sitt motstånd mot rösträtt, stöd till apartheid och så vidare.

Alltså jag försvarar ju såklart inte de som tycker det är något dåligt med ordet man men en måste faktiskt anpassa sig efter verkligheten om en vill behålla sina privilegier och verkligheten ser faktiskt ut som så att man är ett jävligt dåligt ord om en vill bli tagen för sympatisk. Jag tar inte ställning, jag vill bara hjälpa till.

Och just det: SKJUT INTE BUDBÄRAREN!!!

Twitter 19/5. Om våldtäktskultur.

Gud, hörde en så störd grej inatt. En kvinna berättade hur hen hade åkt bil själv med en man som var i hens organisation, efter ett tag så sa mannen: ”våldtäkt, det måste vara den finaste komplimang en kvinna kan få”. Alltså detta e…

Till saken hör att kvinnan var under 18 och mannen var typ 30+ när detta inträffade. Detta vidriga demonstrerande av makt: 1. att ens säga en sån sak?!?!?! 2. att göra den när en sitter ensam i en bil med en kvinna ca hälften så gammal som en själv. Detta är en så tydlig illustration på hur våldtäktskulturen förtrycker kvinnor utan att de blir utsatta personligen. Att som man i ett tydligt överläge ens nämna att våldtäkt är något som potentiellt kan inträffa är att likställa med hot i min åsikt.

En har ju även hört historier om män som ba ”skulle kunna våldta dig nu”. Denna maktdemonstration är ett förtryck i sig. Även män som själva inte våldtar använder våldtäktskulturen för att skrämma och tillskansa sig makt över kvinnor. Detta är rent förtryck. Genom att påpeka potentialen till våldtäkt i en situation så påpekar en kvinnans underläge. Att kvinnan beror av mannens välvilja.

Kan verkligen tänka mig att många kvinnor gör saker i sängen de inte vill av rädsla för våldtäkt, för att deras nej inte ska respekteras. Kvinnor får veta att de inte har några rättigheter, att det som räddar dem från våldtäkt är att vissa män är ”snälla”. De får också veta att dessa män precis lika gärna hade kunnat strunta i att vara snälla och förvandlas till våldtäktsmän. Det är en tydlig signal om att du som kvinna inte har någon egentlig rätt till din egen kropp. Att den kan våldtas.

Därför räcker det inte att som man inte våldta, du måste aktivt sudda ut hotet om våldtäkt i din egen närhet. Göra den otänkbar. Män måste inse att vi lever i en våldtäktskultur och anpassa sig efter det, sluta reproducera våldtäktskulturens språk och makt. Vissa män är en rädd för, andra inte. Handlar inte om fysisk styrka utan om kroppsspråk, vad de säger osv. Ickevåld är ett alternativ. Män som aktivt jobbar med sin manlighet, förstår hur våldtäktskulturen påverkar deras relationer till kvinnor, kan handla för att bryta den. Men män som är helt omedvetna om att deras överordning i patriarkatet påverkar deras personliga relationer reproducerar det oftast.

Män som menar att de är ok för att de ”inte våldtar” men ständigt påminner om hotet om våld och våldtäkt är också skyldiga. Även män som talar vitt och brett om att de ”aldrig skulle våldta” reproducerar, genom att påpeka att det handlar om deras vilja. Män måste radera ut våldtäkten som ett tänkbart scenario. Utgå från att det aldrig skulle kunna hända.

Att ständig påminna om att en är kvinna och våldtäktsbar, om ens utsatthet som könsvarelse, är ett av patriarkatets viktigaste maktmedel. Hotet om våldtäkt finns ständigt i bakgrunden för kvinnor. Det dikterar hur vi för oss och klär oss, var vi går och vilka vi träffar. Hör ni någonsin kvinnor tala om att de aldrig skulle våldta? Nej, för våldtäkt är inte ett alternativ för kvinnor. Inte så att kvinnor inte kan våldta, men det finns inget i vår kultur som gör män våldtäktsbara och kvinnor till troliga förövare. Men kvinnor reproduceras ständigt som möjliga att våldta, även när folk pratar att de själva ”aldrig skulle” eller ”skämtar” om möjligheten.

Twitter 17/5.

Okej, kan folk som använder hen bara sluta säga att det endast ska användas när könet är okänt. Det begränsar bara. Hen är ett helt nytt ord. Det finns inga ”regler” kring hur en ska använda det. Varför begränsa? Folk kan väl få göra som de vill. Jag vill använda det konsekvent av en massa olika skäl. Låt mig?

Även detta att folk ba ”det ger bara motståndarna vatten på sin kvarn”. Ok, så nu ska vi anpassa språket efter våra motståndare? Använd ordet som ni vill, men försök inte tvinga på mig att använda det på ert sätt för att inte ge någon ”vatten på sin kvarn”.

Förstår inte behovet som andra feminister/genusintresserade har i att begränsa de som går ”för långt”. Snälla sluta med det. Så jävla trött på att ständigt bli påpressad den här grejen med att vara ett ”bra språkrör” för feminism/genus. Förstår inte varför vi ska begränsa oss själva. Det är bara så jävla dumt.

Och alltså, om ni nu har lovat någon motståndare att ”hen” bara ska användas på ett visst sätt är det väl fan ert problem. Ge ej sådan löften. Ni kan tyvärr inte göra utsagor för hur alla kommer använda ett ord, lär er det och sluta försöka begränsa.

Jag har verkligen fått en massa kommentarer om att det är skönt med könsneutralt språk eftersom det får folk att släppa könsfixeringen. Fattar inte varför jag ska undvika ett språk jag själv och andra trivs med för att någon på avpixlat kan få ”vatten på sin kvarn”. Och allvarligt, folk som blir sura för att ngn använder hen ”fel” är nog ändå inte mer på genuståget så att säga.

Twitter 27/4.

Alltså begreppet ”stark kvinna” är så störigt. Som om ”stark” var dessa kvinnors enda och viktigaste egenskap. Gillar t.ex. inte Björk för att hen är ”stark” utan för att hen är en otroligt skarp debattör och skriver väldigt bra böcker. Skulle en man som var duktig på något och därför framgångsrik beskrivas som ”stark” primärt. Skulle inte tro det va. När kvinnor ska beskrivas och värderas för annat än sitt utseende så är det fortfarande sjukt platta och könsspecifika beskrivningar.

Värderar inte kvinnor för att de är ”starka” och ”tar plats” utan vad de sedan gör med platsen. Precis vem som helst skulle värdera vilken jävla man som helst. Som en jävla människa och inte en företrädare för ett kön. Snälla, prata om intelligenta, roliga, kvicka, klipska och smarta kvinnor istället för ”starka” kvinnor. ”Stark” säger typ ingenting. Och ja, det är viktigt och bra att kvinnor vågar ta plats, men det borde inte vara där fokus ska ligga när det väl har inträffat.  Om du främst värderar en kvinna som tagit plats just för att hen tagit plats&ej för vad hen gör med den så är det fortfarande nedvärderande.

Så jävla trött på den här grejen med att en som feminist ska gilla alla ”starka kvinnor” även om de har en aktivt kvinnofientlig agenda. Är såklart glad att det finns kvinnor som lyckas bli framgångsrika trots patriarkatet. Synd bara när de också är antifeminister.

Plus att idén om att ”stark” = bra. Vad betyder ens stark? Att en inte visar svaghet? Ofta sätts det likhetstecken mellan ”stark” och framgångsrik. Tänk då på hur mycket bakgrunden avgör möjligheten att vara ”stark”. Så jävla trött på allt jävla tjat om hur kvinnor ska vara starka, ta för sig etc. Förtjänar jag inte jämställdhet annars eller?

Feminism handlar om att alla kvinnor ska få jämställdhet, inte bara om de som är ”starka” och kräver sin rätt. Skiter väl fan i Löwengrip. Så otroligt mycket viktigare att alla undersköterskor, barnskötare och städerskor får drägliga livsvillkor. Alla kvinnor, inte bara de som kan ”säga ifrån” ska kunna leva utan att bli tafsade på, misshandlade av sina män och våldtagna. Feminismen måste vara kampen för alla kvinnor, inte bara några få som lyckas slå sig fram trots könsmaktsordningen. Målet måste vara ett samhälle där ingen enskild kvinna känner att hen behöver vara ”stark” för att kunna vara trygg och jämställd.

Det är de är kvinnor som får bekräftelse i patriarkatet som ses som starka. Definitionen är därmed på männens villkor. Ska vi verkligen uppmuntra kvinnor att tillfredsställa sina förtryckare, att ta plats på sina förtryckares villkor? Det är nämligen det ”starka kvinnor” handlar om: att hylla kvinnor som når framgång på mäns villkor, i manliga rum. Är det en bra strategi? Så jävla trött att allting alltid ska handla om att bli bekräftad av det satans patriarkatet. Även feminism och kvinnokamp.

Fixeringen vid ”starka kvinnor” utesluter dessutom så sjukt många kvinnor som inte har möjlighet eller lust att vara ”starka”. Dock att ”stark kvinna” också kan handla om att t.ex. palla med vardagen som ensamstående arbetarklasskvinna med barn. Lika illa då. För då brukar det låta något i stil med att ”hen är så duktig som orkar med allt”. Om en måste göra något så pallar en. Tills en dukar under. Denna syn är också ett fett jävla problem eftersom människor som har en asjobbig livssituation sätts på piedestal utan att få hjälp. Så ”stark kvinna” handlar antingen om att utesluta en massa kvinnor eller om att berättiga förtryck med ”men hen är ju så stark, hen pallar”.

Twitter 21/4.

Varför detta bojkottande av Nestlé nu? De har väl varit onda sedan tidernas begynnelse. Nå, en bojkott kommer inte ta oss någonstans. Enda vägen till att få behålla makten över naturresurserna är att krossa kapitalismen. Tror inte att bojkotter bara är menlösa, ser dem som direkt kontraproduktiva för den som vill ha någon slags förändring.

Det är inte Nestlé som företag som står för utvecklingen mot att allt mer privatiseras, det är en av kapitalismen grundläggande mekanismer. Även om Nestlé går i graven kommer kapitalismens ständiga krav på fler resurser att lägga under sig kvarstå. Jag skiter väl i om det är Nestlé eller något annat företag med ett ”mänskligt ansikte” som berövar oss våra livsnödvändigheter. Företagsbojkotter invaggar människor i tron om att det är enskilda företag, inte kapitalismen, som är problemet.

Den som driver på för bojkott gör sig skyldig till att sprida en idé och en förhoppning om att en human kapitalism är möjlig. Jag skiter i om Nestlés Vd tycker vatten är en mänsklig rättighet. Hens åsikt är verkligen oviktig i förhållande till kraften i kapitalismen. Säg att hen istället sagt att vatten var jätteviktigt? Hade det minskat sannolikheten för att vattnet kan komma att privatiseras? Sluta tro att ni kan motverka kapitalismens brott genom att bojkotta enskilda företag. Det är en ideologisk fantasi om en ”human” kapitalism.

Så länge människor när den här idén om att kapitalism med ett ”mänsklig ansikte” är möjlig kommer vi inte komma någonstans. Vissa kanske menar att det är ”bättre än inget”, men jag tycker inte det. En måste tänka på vad en signalerar. Signalerna som skickas vid en företagsbojkott: bara vi rensar ut de ”onda” företagen kommer det vara lugnt sedan. Dessa signaler är direkt destruktiva när det kommer till att angripa kärnan av problemet: det kapitalistiska systemet.

Dessutom är företagsbojkotter både tidsödande och ineffektiva. Speciellt när det rör sig om jättar som Nestlé. Så visst, strunta i att köpa produkter från Nestlé och känns dig moraliskt överlägsen, men inte fan kommer det ändra något. En får inte heller ignorera klassaspekten som finns i bojkotter: människor som har större möjligheter till att ändra konsumtionsmönster kan. Inte sällan innebär uteslutande av vissa produkter både att tid och pengar måste läggas på detta. Ett privilegium.

Istället för bojkott: kräv internationell lagstiftning. Inga jävla ”uppförandekoder” för företag.

Twitter 20/4.

Någon kommenterade och ba: vad som är värdefullt är subjektivt. Smart sätt för högern att slippa diskutera hur vi organiserar vårt samhälle. Man ba *pekar på uppenbart orimlig effekt av systemet* De ba: någon kanske tycker det där är jättebra och viktigt och lever enbart för det. Alltså ursäkta mig men jag tror inte att t.ex. 100 olika smartphonemodeller som åldras skitsnabbt är nödvändigt för någons välbefinnande. Tänk om vi hade planekonomi så vi kunde fokusera på att göra bra grejer istället för att göra många.

Dessutom: om det nu är så känner jag att jag inte tycker en måste ta hänsyn till alla enskilda personers åsikter när en formar samhället. Detta gör vi inte idag, och det kommer vi inte göra i framtiden heller, så bara släpp att någon kanske bli ledsen. Någon kanske inte kommer kunna köpa sin favoritenergibar, någon kommer kanske inte kunna positionera sig genom konsumtion. Men böla då! Känner att det är så otroligt mycket viktigare att vi har ett hållbart ekonomiskt system än att folk ska få köpa sina favoritprylar. Högern så fort en talar om att ett annat samhälle är möjligt: men då kommer det ju bli massa förändringar!??! Ja! Detta är hela poängen. ”Men hur ska vi veta om det kommer funka”. Det vet vi inte, men dagens system funkar inte heller.

Apropå planekonomi:

IMG_20130420_113422

Twitter 19/4.

När företag snackar om att de inte _vill_ har dåliga arbetsvillkor etc. Nej, vill ni säkert inte, men ni prioriterar inte att ha det bra. Såhär: vad folk skulle vilja om de fantiserade ihop någon jävla drömvärld är irrelevant, frågan är vad de prioriterar. Klart alla vill att miljöproblemen ska vara lösta, alla ska ha det bra, inga krig etc. Problemet är att de vill annat mer.

Det är detta som är intressekonflikter: inte att folk är direkt emot bra saker, utan att de prioriterar andra saker mycket högre. T.ex. många män vill säkert ha bort patriarkatet, men de vill slippa diska och lämna ifrån sig makt i mycket högre utsträckning. Vad du vill i dina drömmar är inte relevant, det relevanta är vad du är beredd att offra för det. En man som inte är beredd att offra sina privilegium för att största patriarkatet prioriterar helt enkelt feminismen alldeles för lågt.

Det är lätt att var för bra saker i teorin, desto svårare att faktiskt offra det som krävs för att förverkliga dem. Och som privilegierad så är offret som krävs större och vinsten mindre. Att som man förneka detta och ba ”jag vill visst ha jämställdhet, kosta vad det kosta vill” är att förneka sitt privilegium. Tycker att det är beklagligt när feministiska män låtsas som om de inte ha något att förlora på feminismen. Det kanske låter fint när det sägs, men det handlar om att förneka de intressekonflikter som faktiskt finns mellan män och kvinnor.

Nej, jag tror inte att högerfeminism leder till jämställdhet.

Skrev lite om högerfeminism på twitter. Som bekant så är jag ju kommunist, vilket gör att jag tycker att alla människor som är höger har fel kring typ allt väsentligt. Det är egentligen inget konstigt med det, folk med olika ideologier tycker olika och det vore väl bara väldigt väldigt konstigt om en inte då tyckte att de som tycker helt annorlunda än en själv har fel. Jag menar, en tycker ju som en gör av en anledning.

Men när det kommer till feminism blir detta himla himla känsligt. Högerfeminister blir ledsna för att jag kallar deras feminism värdelös, och tycker att feminismen ska ”inkludera alla”. Nå, jag tycker som bekant också att alla som känner till patriarkatet och vill att det ska upphävas är feminister, även de som är höger, eller nazister om en så vill. Däremot så tycker jag inte att deras feminism är rimlig eller bra på något vis. Jag tror inte att högerfeminism leder framåt i jämställdhetskampen. Jag ser hur högerpolitik drabbar arbetarkvinnor väldigt hårt genom nedskärningar i offentlig sektor och nedrustande av välfärden. Jag tycker inte att detta är en bra jämställdhetspolitik och därför ser jag högerfeminister som mina ideologiska fiender, trots att vi delvis är under samma ideologiska tak.

Det är väldigt stor skillnad på höger- och vänsterfeminism. Det är två helt olika sätt att ta sig an jämställdhetsfrågan. Visst kan en komma samman i vissa frågor, men skillnaderna överlag är så stora att de enligt mig omöjliggör samarbete utöver i vissa punktinsatser. Till exempel så tycker jag att feminism utan intersektionalitet, det vill säga utan att ta hänsyn till hur etnicitet och klass kan påverka hur förtrycket tar sig uttryck, är ganska menlöst. Detta är något som gör det knepigt för högerfeminister som generellt inte brukar vara så taggade på att prata om klass.

Jag är trött på att ses som någon slags medkämpe med någon som jag delar otroligt lite med ideologiskt. Att vi båda vet om och vill bekämpa patriarkatet räcker i mina ögon inte långt alls, det är bara en absolut grundförutsättning för att kunna kalla sig feminist, varken mer eller mindre. Om vi inte har några gemensamma beröringspunkter utöver detta så ser jag ingen grund för samarbete.

Det är bra att högermänniskor är feminister istället för att inte vara det, såklart. Däremot väger det faktum att de är höger såpass tungt att jag ändå ser dem som mina ideologiska fiender. Att någon är feminist väger liksom inte upp för att hen ställer sig bakom högerpolitik.

Detta gör dock inte att de har blivit uteslutna från feminismen som rörelse. De kan gott ägna sig åt feminism ändå, bara inte med mig. Det är väl inte så jävla farligt? Jag måste få tycka att vissa feministiska perspektiv suger utan att anklagas för att utesluta någon ur feminismen. Jag accepterar er ju som feminister, vad mer begär ni? Att jag ska gilla er också? Någon jävla måtta får det väl ändå vara.

Jag förstår inte högerfeminister behov av att ses som lika goda feminister av sådana som mig. Jag är liksom kommunist, det borde inte komma som någon överraskning att vi har väldigt lite gemensamt åsiktsmässigt. Det borde inte heller komma som någon överraskning att jag tycker att högern har fel i det mesta. Hur kan det vara upprörande? Jag tycker inte att det är upprörande när högermänniskor tycker att mitt perspektiv är dåligt.

Nej, jag tänker inte inkludera alla som råkar känna för det i vad jag anser vara vettig feminism. Jag tycker att det finns rätt och fel även under feminismens tak. Jag är inte intresserad av att exkludera högerfeminister ur feministbegreppet, men inte heller är jag intresserad av att acceptera och prata med alla feminister som existerar. Vissa feminister är, som sagt, mina ideologiska fiender. Så får det gärna vara, jag ser det som en styrka att vi finns representerade i alla ideologiska läger, även om jag önskar att ett av dessa inte existerade. Men att tro att jag ska samarbeta med en borgare, det är fan att dra det lite väl långt. Skillnaderna är större än likheterna.

Att kännas sig ledsen och missförstådd när en får ta konsekvenserna efter att medvetet provocera.

Haha, detta är humor på hög nivå. En av personerna jag blockade på twitter för att hen skrev att feminism bygger på tvång har gått in och försvarat sig med att hen inte aaaalls ville provocera utan bara för att ”säga sin åsikt”. Och så är hen såklart missförstådd :’-( :’-( Stackars liten. Jag skulle ha tagit bort kommentaren om det inte var ett sånt praktexempel på precis vad jag ville komma åt i inlägget.

Antar att det var mig du nämnde i din text, och ja jag skrev till dig att ”Sveriges feminism bygger på tvång, och då spelar det inte roll vilka som är för den” , jag svarade på något du hade skrivit kommer jag i håg. Och nej det var inte för att provocera, utan för att säga min åsikt. Gick själv in på din twitter sedan och såg att du hade kallat mig ”kräk”.Tro att du missuppfattade mig.

Alltså ursäkta, men hur kan en ens försöka hävda att det inte är en provokation att skriva till en uttalad feminist att feminism bygger på tvång. Det är klart som fan det är en provokation. Att en sedan också har den åsikten gör det inte mindre till en provokation. Jag tycker till exempel att Ström är en idiot, men jag fattar att det är en provokation att gå in och yttra den åsikten på hens blogg. Ja, det är min åsikt men det gör inte att det blir legitimt att yttra den i alla jävla kontexter. Herre jävla gud.

Alltså folk som provocerar och sedan blir förvånade när folk blir förbannade och ba ”men jag ville ju bara hävda min åsikt/ifrågasätta/nyansera/kritisera/whatever”. Väx upp fan! Det är inte som att jag ba ”man jag förståååår inte varför folk blir sura när jag skriver argt om mansrättsaktivister, jag säger ju bara min åsikt”. Jag vet att det jag sysslar med då kan vara provocerande för vissa, och det hanterar jag genom att vara beredd på det och rensa bort sånt. Inte spela oskyldig/omedveten om vad det jag skriver har för effekt på folk. Det tycker jag bara är fånigt.

Sedan blev den här personen kallad för kräk av mig, vilket det gjordes en väldigt stor grej av. Alltså orkar inte när folk ba: ”förtjänar hen verkligen att kallas kräk”. Tja, kanske inte av sina föräldrar eller sina vänner men helt klart av mig. Det funkar inte att hålla ”god ton” och förvänta sig att få något slags trevligt bemötande när en ägnar sig åt medveten provokation.

Om det finns något jag önskar att folk la av med så är det denna grej med att ”spela oskyldig” när en egentligen gör något hemskt medvetet. Alltså ursäkta men jag tror tyvärr att du ligger på en intellektuell nivå högre än en femårings, jag tror att du kan inse vad dina handlingar har för konsekvenser. Frågan är om du vill det eller inte.