Har rört upp en massa diskussion med de här två inläggen om könsidentitet.
En grej som jag känner att jag vill förtydliga är att jag inte underkänner någons upplevelse av att inte vara bekväm med att könas. Mitt problem ligger i att prata om det som en identitet. Jag tänker att det är obekvämt att könas för att det implicerar en massa saker som en inte har fått vara med och välja, precis som det alltid innebär att placeras in i en kategori.
Jag tänker mig att det finns andra sätt att tala om sin upplevelse av kön på som inte innebär att en identifierar sig i någon given kategori. En kan tala om sig själv som könsvarelse och sin egna upplevelse utan att skapa en identitet utifrån det. Jag menar inte att det nödvändigtvis är dåligt i alla sammanhang, men jag ser idag en viss hets kring att skapa kategorier för att inkludera alla utan att det förs något samtal om vad detta är tänkt att leda till och när det är relevant.
Alltså: jag tror inte att alla upplever sin könade position på samma sätt, men jag tänker fortfarande att det handlar om binärt könade positioner. Det finns mängder av variationer när det kommer till kroppar, uttryck och läsningar, men det innebär inte att det är fruktbart att skapa separata kategorier för var och en i ett politiskt samtal.