Läser för närvarande första kursen i statskunskap A, vilket är politisk teori. Såklart läser vi Platons staten, som i korthet är ett gäng dialoger där de en drömstat skisseras. I ett av avsnitten så diskuterar de hur egendom, det vill säga kvinnor och barn, ska fördelas. Eller de diskuterar väl knappast, utan konstaterar i samförstånd att denna såklart måste vara gemensam bland vänner. Det behöver väl knappast skrivas, men alla medverkande i dialogerna är män och mannens tas för norm.
Men Platon var faktiskt ovanligt progressiv i frågan om kvinnors rättigheter för sin tid (något som lyftes fram på föreläsningen). Hen menade rentav att kvinnor också kunde vara filosofer! Även fast de var egendom då, uppenbarligen.
Ville bara informera lite om den Stora filosofens™ fräscha kvinnosyn.
Sen vill jag också slänga ut en liten tanke: Platons verk utgör alltså i stort grunden för hela den västerländska filosofin. Detta är alltså kvinnosynen i ett av de viktigaste filosofiska verken som någonsin skrivit. Är det någon som tror att det inte påverkar?
Hur skulle det påverka?
Det känns lite udda att attackera Platon. Man får ju ta hänsyn till sammanhanget och för den tid han levde i så var han ju, som din föreläsare sa, ovanligt progressiv vad gäller kvinnors rättigheter. Det borde man snarare hylla. Eller ska vi attackera alla som faktiskt varit progressiva vad gäller kvinnors rättigheter men som inte hade målet inställt på total jämlikhet? Vad nu det är.
Tycker inte att jag anklagat Platon.
Det handlar ju verkligen inte om att anklaga Platon. Det är väl ganska tråkigt att anklaga en död person för något som är så uppenbart för alla? Det handlar om att vi måste diskutera Platon och hens inverkan på senare filosofer för att kunna läsa kritiskt.
I dialogen utgick de väl från existerande förhållanden; det verkar som om Platon i Staten mer eller mindre ville avskaffa privategendomen, i alla fall inom väktarklassen (”filosoferna”). Generellt blev väl kvinnosynen i västerländsk filosofi sämre över århundradena efter Platon, från Aristoteles över den kristna traditionen fram till tänkare som Kant och Hegel, fast filosofer i den engelskspråkiga världen på 1700- och 1800-talen, som Wollstonecraft, Bentham och Mill började bryta med traditionen.
Med tanke på att Platon egentligen inte har funnits lättillgänglig för de flesta västerländska akademiker efter Roms fall fram till renässansen skulle jag nog säga att Aristoteles (som nog för övrigt bör kallas Filosofen med stort F och hänvisades stundom till just som sådan under lång tid och som har varit mer lättillgänlig), vars kvinnosyn nog egentligen är desto värre än Platons, som är den med avsevärt tyngre påverkan. Hos honom finner man just begynnelsen till den här idén om scala natuare, en slags naturlig hierarki som genomsyrar mer eller mindre all existens, och vars sista utpost som idag finns i någon sånär styrka antagligen är i frågan om kön, där många nog kan tycka att det känns meningsfullt om de föds med en funktion och roll här i världen (dvs. att kvinnans roll är att vara bra på ”kvinnliga saker” och mannens roll att vara bra på ”manliga saker”).
Ser men på. Hade ingen aning om detta faktiskt. Har hört att Aristoteles hade en bra mycket värre kvinnosyn än Platon, så på det viset är det väl trevligt att det läggs större tonvikt vid Platon.
Då förmedlar du din poäng otroligt dåligt. Texten översvämmas ju av sarkasm. Ska du säga emot det är det ju bara ren och skär idioti. Men du är väl den typen med ett abnormt stort ego som aldrig kan göra fel. Och hänvisar till Platon som hen fast det är uppenbart att det är en han. Inte konstigt att folk skrattar åt dagens feminister.
Jaja. Vi säger så.
Jag tänkte också på det när jag läste den kursen förra terminen, föreläsaren underströk väldigt att Platon trodde att kvinnor kunde vara filosofer, men det som stod i Leidman tyckte jag verkade vara allt annat än en fräsch kvinnosyn. Givet den historiska kontexten då världen såg rätt anorlunda ut än nu, men jag tycker ändå att man ska säga värderingar för vad de är nu snarare än att ge kakor till något bara för att det var rätt fräscht för sin tid.
Jag tycker att det är viktigt att se det ur en historisk kontext. Jag tror inte att det är meningen att vi ska ta till oss Platons åsikter.
Nej, det får vi hoppas. Det är inte bara kvinnosynen i vissa passager som eventuellt är tveksam. Platon framställer ju sin ideala filosofdiktatur, men tycks dessutom mot slutet mena att den inte kommer att förbli stabil utan kommer att övergå i allt sämre statsformer, där demokratin är den näst sämsta (sedan återstår bara tyranniet).
Intressant. Vi ska inte läsa hela boken i kursen, men en kanske skulle avsluta den på egen hand.
Pratar ni på uni om hur detta reflekterar det samhälle som Platon levde i?
Absolut. Och det är såklart rätt och riktigt att vi läser Platon.
Intressant experiment: läsa Staten samtidigt som man läser Sheri Tepper’s The Gate to Women’s Country. Mkt bra parallelläsning.
jag har läst platon i både idéhistoria och statsvetenskap. en massa andra gubbar blev det också, och det var först efter några år som jag reflekterade över att jag alltid läser in mig själv i tänkarens ”man” – trots att jag är kvinna och inte är tänkt att ingå. jag är så van att ta hänsyn till det, men ibland kan det vara givande att läsa texterna ”på allvar” och inte försöka översätta dem till våra värderingar.
Lite både och tycker jag. En text kan omtolkas efter andra samhälleliga förutsättningar, samtidigt måste en förstå hur denna kvinnosyn har påverkat det filosofiska och politiska tänkandet.
IMPONERANDE!