Ibland får en frågan: ”men om en tycker någon är snygg, då vill en ju säga det, hur ska jag göra för att inte tvångsobjektifiera?”
Vad sägs om att bara… inte säga det? Är det viktigt för dig att världen vet att du tycker att någon person är snygg? Varför känns det så viktigt att säga det, egentligen?
Vissa verkar tycka att komplimerandet är typ en helt omistlig del i att visa intresse för människor. Om en vill ligga med någon så bara måste en säga att den personen ser bra ut.
Jag tänker att det finns så många andra sätt att visa uppskattning och intresse på. En kan vara intresserad av den andra personen, ställa frågor. En kan visa att en vill lära känna personen. Det finns så många sätt att göra som inte inkluderar uppskattande kommentarer om utseendet.
I mina ögon är det inte ett problem att människor typ ger uppskattande kommentarer om mitt utseende när vi har etablerat någon slags relation, men det är ett problem om det är det som sätts i fokus vid det första mötet. Detta är, enligt mig, ett form av tvångsobjektifierande. Det handlar om att sätta en persons utseende i fokus det första en gör när en möter denne, att berätta att ”det är framför allt det här jag värderar hos dig”.
Hur tänker ni att det får den personen att känna och tänka kring sig själv? De flesta blir nog glada såklart, eftersom kvinnor ofta tutas i att deras utseende är det viktigaste de har från att de är små små barn. Men det får en också att fortsätta känna just detta, att det är utseendet det handlar om. Det får en att bli ännu mer självmedveten.
De relationer jag har känt mig som mest bekräftad i har varit sådana där min person stått i fokus, inte mitt utseende. Komplimanger kring utseendet kan fylla ett hål, men bara högst tillfälligt, och det ger genast en törst efter mer. Däremot att någon visar ett genuint intresse för vem jag är, det får mig att känna mig bekräftad och sedd på ett helt annat sätt.
Jaaaa. All of this, tack. Var dessutom nyss ute med hunden, och det första jag hörde när jag klivit ut från portgången var ”seeexyyyy” av ett gäng killar. Tack, det var precis det jag ville höra, inte som om jag ville njuta att OSTÖRT vara ute med min hund eller något. Blir så trött på detta objektifierande, detta maktutövande vissa män håller på med VARJE DAG. Jag får huvudvärk.
Det är ju självklart att det fokuseras på det i första mötet med människor. Det är den information som man haft mest tid att bearbeta samt snabbt kan skapa sig en uppfattning om. Sedan finns det ingen som helst motsättning mellan att ha ett snyggt / fult / bra utseende och att vara en intressant / ointressant / trevlig person. Allt bildar till sist ett totalintryck av personen.
Fast det finns ju fortfarande ingen anledning att betona utseendet det första en gör när du träffar någon ny även om du nu tycker hen är snygg. Finns ju massvis med annat att göra som exempelvis att lära känna personen bättre och se om hen även har en intressant insida. Personligen föredrar jag att få utseenderelaterade komplimanger först efter jag pratat lite med någon och vet att personen uppskattar andra delar av mig just för att det känns så objektifierande annars då jag bara blir mitt utseende.
Självklart kan man göra det. Men anledningen är ju att man iaf har något att prata om än inget alls, på ett snabbt sätt. Sen kan det leda vidare till andra mer icke-utseende relaterade samtalsämnen om så önskas.
Förlåt, men det är stor skillnad på att skapa ett intryck av personen baserat på utseende, och att berätta för personen vad man tycker om hens utseende. Att ha en åsikt om någons utseende är ju inte lika med att man måste berätta denna åsikt för personen. När du träffar en människa du tycker är oattraktiv, börjar du då din konversation med denna person med att berätta att du finner personen oattraktiv? ”Jaha, jag ser att du har en jättestor vårta mitt på kinden, och en till på halsen med hår som växer på den. Du är verkligen inte speciellt snygg. Vad tycker du om vädret?”
Det blir ju ganska uppenbart att det inte är nödvändigt att säga att folk är snygga, med tanke på att de flesta lyckas avhålla sig från att säga till nya bekantskap att de är fula.
Att det kan vara svårt att komma på något att inleda ett samtal med en ny människa är inte en bra anledning till att objektifiera denne. Ska man nu prata om hens utseende är det väl bättre i så fall att kommentera stilen och säga typ ”cool frisyr du har” eller ”snygg tröja” osv och därmed komplimentera hens stil istället för utseendet vilket förmodligen är något som hen inte kunnat styra utan ändå till största del ett resultat av gener.
Får fortfarande mycket hellre en komplimang av någon jag känner något sånär än en total främling.
Om en går fram till en främmande människa med anledning av att en finner denne utseendemässigt attraktiv (& samtidigt kanske finner stilen irrelevant & därför inte vill säga ”cool frisyr – för en kanske skiter i frisyren, det var inte därför en gick fram utan för att någon hade sexig genetik vilket kroppen ger mer respons på än en ’cool frilla’) & på dessa premisser vill lära känna dennes inre så har en dels exponerat ett förmodat syfte (sex &/el. romantik) & dels berättat ärligt om anledningen till att en står där öht vilket möjliggör för personen som en pratar med att ge sådan ärlig respons som möjligt.
Jag kan ex. inte föreställa mig någon annan öppningsreplik jag borde ha använt då jag raggade upp en karl på stan en gång. Att säga ”Du kanske är en intressant person, ska vi umgås lite?” kanske funkar men det kan lika gärna signalera ’jag vill ha en vän’ & för mig är inte en väns yttre intressant så det hade varit en jävligt märklig sak – än mer irrelevant än coola frisyrer – att säga eftersom mannens drag var anledningen till att jag pratade med honom.
Vad tycker ni att en bör säga om en pga. det yttre haffar någon (dvs. inte umgås i timmar på en fest eller dyl. utan har kanske en minut för att hälsa) potentiell för sex/romantik?
Du får väl säga vad du vill men personligen tycker jag som sagt bättre om att få höra att jag är snygg av någon jag pratat lite med först eller känner och får hellre höra andra saker av totala främlingar än att jag är snygg (om de nu tvunget måste säga något).
Jo, jag _får_ ju fast nu var jag intresserad av vad jag _bör_ säga i en sådan situation, som inte är utseenderelaterat & därmed kan upplevas vara objektifierande.
Jag kan förstå hur du menar & jag brukar heller inte uttrycka min fascination för någons utseende i sekund ett om jag har tid på mig att prata med denna.. men det har en ju inte alltid. Jag är därför nyfiken på vad du (& ni andra som tycker att en bör vara tyst om främlingars yttre) ser för alternativ i en situation som i mitt exempel: där en tar kontakt med en främling pga. att dennes yttre gör en nyfiken på dennes inre.
Jag tänker att en inte behöver förklara varför en tar kontakt?
Håller helt med. Jag försöker att vare sig dela ut kommentarer om folks utseenden (förutom kanske om något klädesplagg är snyggt osv), och heller inte bemöta dylika kommentarer med det sedvanliga åh tack fniss. Egentligen är jag nu för tiden helt orädd, något som har tagit mig många år av medveten reflektion. Kan säga att jag kommit ut på andra sidan tusentals starkare och säkrare.
Det är högst troligt biologiskt betingat att se och bedöma utseendet, som ett av de första intrycken av en person. Om det är gradmässig biologisk skillnad mellan män och kvinnor är svårt att säga, men män har definitivt ”lättare” att uttrycka det i tid och otid. Håller med om att man i många tillfällen kan undvara att uttrycka det, men att ta bort utseendebedömningen är nog ytterst svårt (vet inte om du ens önskar detta?).
Tror som Sofia gör, att helt enkelt ignorera dessa kommentarer, är det klar bästa sättet att begränsa detta beteende. Som saken är nu uppmuntras män att ge kvinnor komplimanger då detta i flesta fall uppskattas (i alla fall på ytan då signaler inte allt uttrycker den verkliga känslan).
Vad är din poäng? Att det är kvinnors ansvar att undvika att bli objektifierade? Vad spelar det för roll om det är biologiskt betingat för övrigt?
Det spelar roll på så sätt att vad som är biologiskt betingat är svårt att ändra radikalt (det var förövrigt en fråga: om du vill ändra själva bedömningen), Man kan däremot välja om man uttrycker detta muntligt. Tror dock de flesta är väldigt omedvetna om vad detta leder till (som du beskriver i din text) och många känner nog förväntning på sig själva att uttrycka detta (därför att kvinnor/män tycks uppskatta detta i allmnhet, till exempel)
Vet inte om du önskar driva förändring med din text, men om man ska vara realistisk och titta på den effektivaste metoden anser jag att man som kvinna/man definitivt kan motstå frestelsen att bara fnissa och säga tack och därmed uttrycka bekräftelse. Detta skulle ha stort värde, i att förändra beteendet. Det är självklart inte kvinnors egna ansvar att undvika objektifiering, så enkelt är ingenting, men det finns helt enkelt sätt att som kvinna (eller man för den delen) motverka detta. Ingen tvekan om att män och kvinnor som uttrycker detta i tid och otid bör sluta omgående och bär ”ansvaret”.
Håller absolut med dig i sak. Tror dock att det är svårt att ändra på sådär på en höftvändning. Sedan som ytterligare ett skikt i debatten så får man skilja på den sk ”komplimangen” som nämns ovan – där ett gäng killar skriker ”sexy” efter en kvinna (ser inte det som en kompliman utan enbart en objektifiering), men att helt oförhappandes ge det motsatta könet en stillsam och sedlig komplimang om utseendet eller en detalj därav. Det ligger djupt rotat i vårat patriarkala samhälle där mannen är ”jägaren” och kvinnan är den stillsamma, mottagande parten (det sista var en beskrivning, inte min åsikt). Jag önskar jag som man kunde vara där du beskriver det. Helt utan fördomar och helt utan klichéer där det motsatta könet slipper objektifieras och dömas efter utseende.
Ja, jag har aldrg sagt att det skulle vara enkelt. Men tycker det är viktigt att påpeka vad det gör med människor, just eftersom det är såpass vardagligt.
Under hela min uppväxt fick jag höra att utländska män var mycket bättre på att ge komplimanger, att svenska män var så trista. Nu har vi förändrat oss och skaffat en ytlighet på mer internationell rang.
Grattis till alla involverade.
Ursäkta men vad dillar du om?
Tycker det obehagliga i utseendekomplimanger främst ligger i främmande män som ger kvinnor det eftersom män väldigt ofta ser sig själva som typ objektiva auktoriteter på vad kvinnlig skönhet ska få definieras som överhuvudtaget. Känns som en helt annan maktrelation mellan flator som säger att andra kvinnor är snygga och därför inte automatiskt obehagligt. Men mkt möjligt att inga andra queera kvinnor håller med mig om detta alls hah.
Jag håller absolut med dig om det.
Intressant. Jag tänker tvärtom. Jag föredrar nog hellre att någon jag nyss träffat komplimenterar mitt utseende, för detta är den enda hen har någon uppfattning om vid första träffen. Om en närastående däremot komplimenterar endast mitt utseende så betyder det ju (för mig) att hen känner till alla mina bra sidor men väljer ändå att komplimentera det enda som inte är en egenskap – mitt utseende. Håller ni inte med? 🙂
Sedan tycker jag, Lisa och Tanja att det känns hårddraget att dra jämförelsen med att man minsann inte påpekar om någon är ful. Klart som korvspad? Ni brukar väl heller inte säga till någon ni precis träffat att hen är korkad? Även om ni tycker det? Men att säga att någon är smart verkar inte så många dra sig för?. Eller hur?