Gud alltså. Läste en så jävla korkad grej på Facebook igår. En snubbe påstod helt ut ur tomma luften att kvinnor i snitt ha sjukfrånvaro på grund av mensvärk två dagar i månaden och därför så gick det på jämt ut att vi hade lägre lön, för vi får ju sjukersättning fast vi inte arbetar.Orkar inte gå igenom hela resonemanget, men just denna ide om att mensvärk leder till två sjukdagar i månaden är så jävla absurt. Två arbetsdagar på en månad utgör i snitt 10 % av arbetstiden. Han menar alltså att det sammanlagda problemet med mensvärk är så stort så att det leder till en genomsnittlig sjukfrånvaro på 10 %. Det är ju en helt enorm siffra!
Nu tror jag inte att det är en siffra som stämmer för fem öre. Jag kan inte dra mig till minnes en enda vän som bangat jobb eller skola på grund av mensvärk, speciellt inte så ofta. Men om det nu vore så att det faktiskt stämde, vilket enormt folkhälsoproblem! Vi talar alltså om en total sjukfrånvaro på 5 % utspritt på befolkningen på grund av ett enda tillstånd, som dessutom är ganska lättbehandlat. Vilken otrolig samhällsekonomisk förlust enbart på grund av mensvärk. Vänligen plöj ner lite forskningsresurser i detta omedelbart så att vi kan få stopp på detta enorma folkhälsoproblem.
Jag tror också att den siffran är överdriven. Men jag är samtidigt medveten om människor däribland mig, som inte kan utföra normala arbetsuppgifter, som kräks av mensvärken och hela tiden får höra att det är normalt att ha så ont att man inte kan stå upp. Jag har i alla fall flera i min omgivning där det är ett vanligt problem, så stora forskningsresurser säger jag inte nej till. Sen var ju resonemanget så otroligt korkat så man inte vet var man ska ta vägen.
Helt absurt! Måste dock protestera mot ditt påstående att det skulle vara lättbehandlat. Varande en av de personer som egentligen skulle behöva vara hemma från jobb/skola första dagarna av menstruationsperioden pga fruktansvärda smärtor, enorma mängder blod och den överhängande risken för att svimma kan jag säga att det inte är särskilt lättbehandlat. Inte om man ser till de obefintlga resurser som läggs på de och de väldigt begränsade alternativen. P-piller ger minskad sexlust och gör väldigt liten skillnad, kopparspiral ökar på menssmärtorna, hormonspiral påverkar hela allmäntillståndet plus leder ofta till mer långdragna blödningar i upp till ett år efter isättningen, minipiller ger problem med slemhinnor vilket gör att det inte går att ha sex el använda tampong. Just det, graviditet skulle nog vara en bra lösning! Ett tag i alla fall, om man bortser från biverkningarna av det…
Sannerligen korkat! Dock finns det de människor som har riktigt grov mensvärk, och i vissa fall kan det bero på något helt annat än bara mensen. Som t.ex. en bakomliggande sjukdom. Därför är det inte alltid lättbehandlat, och det finns de som stannar hemma en dag eller två p.g.a. extrema smärtor, kräkningar, svimningar o.s.v. (har själv varit en av dem). Men det är ju inte särskilt vanligt som jag förstått det. Och om det vore det, så borde det väl finnas mer omfattande forskning kring det samt vara något som det talas högre om här i landet. Men jag antar att snubben bara vill ha något att skylla på, för att slippa arbeta med problemet ojämställda löner.
Jo precis, finns ju definitivt de som måste vara hemma ibland Men den absoluta majoriteten är ju aldrig hemma för mensvärk. Helt orimligt.
Ja, om det skall gälla ”kvinnor i snitt” skulle ju dessutom frånvaron bland kvinnor som menstruerar bli ännu högre, eftersom en signifikant andel som genomgått menopaus, men inte gått i pension, är gravida etc. skulle bidra till att sänka medelvärdet.
Vissa kvinnor är nog hemma från jobbet ibland på grund av mensvärken är så himla stark och svår och behandla eller för att de lider av den potentiellt dödliga sjukdomen endometrios. Det verkar dock vara väldigt ovanligt.
Det är faktiskt mellan 5 och 10 % av alla kvinnor i fertil ålder som har endometrios. Ändå forskas det väldigt lite om orsakerna till det. Jag har pratat med en av Sveriges ledande forskare i området. Hon har flera gånger fått frågan ”Men varför väljer du att forska om det, det är väl inte intressant? Varför jobbar du inte med t.ex. cancer istället?” Och detta av forskarkolleger…
Jag vet att många har mkt mensvärksproblem, men jag tvivlar på att det är såpass många som stannar hemma tt det leder till en genomsnittlig tioprocentig sjukfrånvaro för kvinnokönet. Fint att det finns någon som forskar på det.
Jag kan inte minnas senast jag stannade hemma pga mensvärk, och har haft mens i ca 15 år. I skrivande stund har jag så ont att jag knappt kan tänka, men det hindrar mig inte från att gå ner och göra den där jääkla intervjun om någon timma ändå.
Men man borde ju få vara hemma asså inte så ofta men ja sökte de på google för att jag har jätte ont det är min andra mens fick den för två månader sedan och jag kan nt stå upp
Om man har väldigt ont ska det såklart betraktas som vilken sjukdom som helst, som man får vara hemma för och söka läkemedel för om det sker ofta. De flesta har ju inte så farlig mensvärk.