Om straff som hämnd.

Jag läser debattartikeln rörande KD och läser följande:

Det är viktigt att personer som begår brott bestraffas och döms till straff som står i rimlig proportion till den kränkning av brottsoffret som brottet faktiskt utgör.

Detta är en syn på brott och straff jag tycker är djupt obehaglig.

I min värld så ges straff dels för rehabilitering av sjuk individer som begår brott, dels för att hålla vissa mycket farliga människor borta från samhället och dessutom finns de ju till för ett avskräckande syfte. Men att straffet ska ses som en institutionaliserad hämnd tycker jag är absurt.

Straffen ska ju finnas till för att ett tryggare samhälle ska skapas, inte för att brottsoffer ska få någon slags känslomässig kompensation, det har vi skadestånd till. Och samhällets dömande, dessutom.

Straffen ska inte ta mer pengar i anspråk än vad som krävs för att det här med trygghet ska uppnås, för fängelser kostar faktiskt, även om inte tänker på det. Och jag kan säga att jag inte vill att mina skattepengar ska gå till orimliga straff ur en samhällssynpunkt bara för att brottsoffer ska tycka att det känns skönt att gärningsmannen får vad han förtjänar.

I grund och botten är väl detta en typisk kristen, i alla fall djupt konservativ(och således också kristet influerad), ståndpunkt. Och det kan nog vara därför KD bemöts av så många ”fördomar”, helt enkelt för att det strängt taget inte är fördomar vi talar om, utan fakta.

6 reaktioner till “Om straff som hämnd.”

  1. Men Fannyyyy, du skulle resonera ANNORLUNDA om du hade en nära vän eller släkting som blivit mördad, våldtagen eller misshandlad! *leker gnällig ett öga för ett öga-förespråkare*

    Nej, alltså, jag håller med dig. Och kan tillägga att jag visst har kunnat känna hämndbegär mot människor som skadat mig eller mina nära, men jag inser ju att det inte är hållbart eller ens rimligt att agera ut på begäret. Vilken ond cirkel skulle det inte bli för den delen, om alla började hämnas på varandra till höger & vänster? Då kan ju släktingarna till de jag hämnas, ta ut hämnd på mig för att jag skadat någon de älskar, och mina nära tar sedan ut hämnd på dessa. Osv… never-ending circle… =/

    KD är så jävla efterblivna, vill jag bara avsluta med. Finns ju fan en sida för korkade citat de kläckt, det är både sorgligt & roligt. =O

    1. Det roligaste med såna människor är ju att det inte kan göra skillnad på vad folk känner och vad som är rimligt. Hej samhälle där allt är baserat på sköna rationella känsloargument, liksom.

      1. Ja, inte fan är det ett samhälle jag vill ha. Det räcker med den skit som redan är, liksom.

        Såna där människor utgår också från att alla fungerar precis som de. Sånt är jag trött på.

  2. Fast, sjuka individer? Alla som begår brott är väl inte sjuka heller? För övrigt håller jag inte med, tycker att straff är bra för straffets skull, inte bara för att hålla människor borta från samhället.

    1. Inte bra för att hålla folk borta, utan givetvis även för att avskräcka folk från att begå brott. Men jag fattar inte varför staten ska sköta folks privata hämndaktioner.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *