Hoho. Igår var jag ju på arbetsintervju för ett ganska långt vikariat på ett dagis. Idag ringde hon och sa att jag skulle komma dit och ”prova”, vilket väl betyder att jag fått jobbet.
Först var jag glad. Nu är jag nervös. Hatar att ”prova”. Visst kan jag vara rätt säker på att jag får det men det finns alltid den där lilla oron i att man kanske kanske inte får stanna kvar och att man då har avbokat en massa andra jobb för det.
Tänk om jag kommer dit och de tycker att jag är så hemsk att jag får gå två timmar efter. Jag önskar att jag bara kunde göra en Blondinbella och ge mig själv en liten egoboost och ba köra på och hoppas att allt löser sig. Men icke. Jag är världens mest nervösa människa. Jag tänker alltid: om bara detta funkar så blir allt bra och sen ba: nehe! Jag är lika orolig för det!
Med ett känt ansikte (alternativt ett snyggt ansikte) och en massa pengar i fickan kan man hoppa på det mesta utan att egentligen behöva oroa sig, då man i sin privilegieposition de facto har betydligt fler möjligheter än andra. Lätt för människor som blondinbella att tro att allt har att göra med individen, otroligt sorgligt att vanligt folk går på skiten.
Grattis till ev. jobb! Är fan inte lätt att få ett sådant nuförtiden.
Jag oroar mig verkligen för mycket för att det ska vara rimligt.
Ja, man firar fan bara man fått en jobbintervju. Älskar arbetslinjen.
Fast Fanny, det heter ju förskola.
Ja, det gör det rent formellt, men dagis är väl ändå ett gångbart begrepp. Trist att allt ska sättas i relation till skolan dock.
Jo fast nu har inte det med skolan att göra, utan mer att vi har fått en läroplan som gör att ”dagis” är ett förlegat uttryck. Ja, jag är yrkesskad 😉